Vill GS-facket lösa problemen i skogen, eller bara debattera dem?
Gröna arbetsgivare: Bilden är ofullständig ”Är de en användbar berättelse i en bredare strid?”
Publicerad 2025-04-21, 05:00 Uppdaterad 2025-04-23, 09:15
Hästarna Allan och Aramis drar virke i skogen. Snart ska de få två nya kollegor. Verksamheten växer när allt fler kunder ratar stora skogsmaskiner.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Bland nedhuggna träd och granris står Johan Eriksson uppe på en vagn. Det smäller till när han med hjälp av två spakar lastar på den sista stocken.
Han vänder sig om, tar tag i tyglarna, smackar och säger varsågod. Signalen får hästarna Allan och Aramis, som varken reagerat på maskinen eller smällarna, att börja dra lasset.
– Det är viktigt att inte köra för tungt i början, för då orkar de inte och stannar i stället. Man får liksom lura dem lite, så att de tror att de klarar det. Sedan kan man lasta på mer under tiden, säger han.
Vi förstör ju inte så mycket, det är fördelarna.
Hästarna drar ut det drygt halvfulla lasset över ett kalhygge till en närliggande grusväg där stockarna radas upp.
Tyngden från hästarna och vagnen lämnar spår i granriset men enligt Johan blir det inga djupa körskador som annars kan uppstå vid användning av maskiner.

– Vi förstör ju inte så mycket, det är en av fördelarna. Men vi kan inte åka hur som helst. Har du en jättemaskin kan du ju i princip åka vart som helst och hur långt som helst, maskinen blir ju inte trött, säger han.
Dagens jobb i Björkvik utanför Katrineholm är vad Johan kallar för ett mellanjobb. 100 kubik virke har sågats ned med motorsåg och ska forslas i väg.
– Det här är ju en fårhage och de vill ha mycket träd kvar. Då passar det perfekt att vi smiter emellan träden med hästarna, säger Johan.

Vid nästa lass ska träd samlas in som ligger på andra sidan av en mindre sluttning som är fylld av stora stenar. Dit når inte hästarna. Johan Eriksson och kollegan Jakob Thunell måste därför använda sig av en vinsch med kedjor, som binds runt stockarna som sedan dras närmare vagnen. Jakob sköter vinschen medan Johan tar hand om den yngre hästen Allan.
– När vi vinschar måste jag stå vid huvudet vid Allan och ge honom lite stöd, han tycker det är läskigt. Det kommer jag att göra tills han vänjer sig. De måste vara trygga, säger Johan.

Hästens Storskogsentreprenad som Johan jobbar för har två ekipage med hästar. Det har blivit dags att skaffa ett tredje ekipage och utbilda fler kuskar, eftersom företaget ser en ökad efterfrågan.
– Jag vet inte vad ökningen beror på men angreppen av barkborre har krävt ett ökat åtgärdstagande inom skogsbruket. Det kan ha tvingat folk att göra åtgärder, säger ägaren Jakob Thunell.

Blir det inte dyrare för kunderna när ni använder hästar?
– Både ja och nej. Det kostar inget att flytta sig för oss. Medan det kostar mycket att flytta maskiner ifall du ska avverka små volymer. Där har vi en konkurrensfördel, säger han.
Johan som i dag kör med sina egna hästar Aramis och Allan, ska hjälpa till att lära upp den nya kusken. Men det är inte bara Johan som ska lära upp nya. Aramis som är äldre än Allan visar också hur det ska gå till.
Är de lugna och avslappnade så äter de.
– Försöker Allan gå i väg då bromsar Aramis. Likadant när de ska fram, om Allan tvekar så går Aramis och visar att det inte är farligt. Allan kan också bita och bråka med honom men det gör inte Aramis, säger Johan.

Under tiden Johan lastar på nytt virke står Allan och Aramis och tuggar på grenar så att saliven längs mungiporna blir grön. Men det är ett bra tecken.
– Är de lugna och avslappnade så äter de. En del hästar passar inte för det här, då äter de inte och efter tre månader är det inte något kvar av dem. Då får de nya uppgifter hos annan ägare, säger Johan.
Efter arbetspasset lotsas Aramis och Allan in i hästvagnen, för att ta helg och åka hem till hagen. Där kan de springa runt och Aramis, som har fokuserat på arbetet och stått ut med Allans tjuvnyp under dagen, kan passa på att bita och sparka tillbaka.
