Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Nu hänger det på H&M

3 november, 2015

Skrivet av

ANALYS Det kan vara historia som skrivs i dag. Klädjätten H&M är överens med facken om villkoren för arbetarna hos leverantörerna. Ett åttasidigt avtal som är en katalog över mänskliga rättigheter för 1,6 miljoner arbetare världen över – om nu avtalet efterföljs. Och det ansvaret ligger hos H&M.

Läs också:

Du sköna nya värld. Reportage från 2008 (PDF)

Den svenska klädjätten har inga egna fabriker. Men cirka 850 huvudleverantörer i knappt tvåtusen fabriker världen över. De flesta i Asien. Arbetsvillkoren liknar dem vi hade i industrisamhällets barndom i Europa. Långa arbetsdagar, obefintlig semester, svältlöner. Och inga fackliga organisationer, än mindre kollektivavtal.

Nu ska det bli ändring.

Länge ville H&M inte ha något världsomspännande avtal med facket. Det räckte med bolagets egen uppförandekod, tyckte man.

En uppförandekod är i bästa fall en samling tjusiga principer. Ett bindande avtal med en motpart är något helt annat. Det nya globala H&M-avtalet säger inte bara vilka rättigheter de anställda har. Avtalet reglerar också processen för hur avtalet ska tillämpas. Och hur konflikter ska lösas. Avtalet bygger på samverkan mellan två parter, arbete och kapital. Några snäpp vassare än en snygg, välpolerad uppförandekod.

Ett konsumentföretag som vädjar till människans goda värderingar har skäl att vårda sitt varumärke. En fabriksbrand hos en leverantör, en arbetsmiljökatastrof, en byggnad som plötsligt rasar ihop – det finns mycket som kan solka ner varumärket för den som vill vara schysst.

Det nya avtalet är en fjäder i hatten för H&M, säger IF Metalls förbundsordförande Anders Ferbe.

Avtalet är en lång katalog över rättigheter som majoriteten av några av världens mest hunsade och utnyttjade och kanske sämst avlönade arbetare – textilarbetarna – idag inte ens är i närheten av.

Rätt till kollektivavtal och facklig organisering, reglerade arbetstider, stopp för diskriminering, övertidstak, säkra arbetsplatser. En lön att leva på. För majoriteten av världens textilarbetare är detta rena science fiction. Kan man verkligen tro på det här? Att det plötsligt ska omfatta 1,6 miljoner arbetare som syr H&M:s kläder?

Detta är steg ett, säger Anders Ferbe, att få igång sociala dialoger mellan anställda och arbetsgivare ute hos underleverantörerna. Den processen ska leda fram till facklig organisering och kollektivavtal. Avtalet syftar till att nationella och lokala fack och arbetsgivare sopar undan all misstro och börjar prata med varandra och att de börjar samverka. Uppdraget är stort. De bräckliga fackliga organisationerna lär behöva allt tryck som en global klädjätte kan sätta på arbetsgivarna i de länderna.

Bland fackliga aktivister i textilländerna har H&M till skillnad från andra klädjättar länge haft ett rätt gott rykte. Företaget har i många år sagt sig vilja ligga långt framme i hållbarhet som en av de grundläggande värderingarna. Den som klär sig hos H&M ska veta att man tar på sig ett schysst plagg, framställt med hänsyn till människor och miljö.

Ändå har ett globalt ramavtal dröjt till nu. Och man är inte ens först. Spanska Inditex var först ut med ett globalt avtal för knappt tio år sedan, tecknat under galgen sedan en fabrik i Bangladesh brunnit och lämnat inlåsta arbetare åt lågorna. Arbetarna sydde åt koncernens Zara-butiker.

Neil Kearny, framliden generalsekreterare för textilarbetarnas international, ringde upp Inditex vd och kallade honom ”mördare”. Dagen efter hade Inditex och facket skrivit under det första globala ramavtalet för en större klädkedja. Inditex garanterade arbetarna rätten att organisera sig i de leverantörer de anlitade.

Med ramavtalet i hand kunde Neil Kearny och en representant för Inditex åka till en leverantör i Kambodja som avskedat strejkande arbetare.

– När vi åkte hem igen hade de avskedade återanställts och fackets medlemskap i ett slag ökat från 900 till 1700 medlemmar på fabriken, berättade Kearny för DA.

Förr struntade klädjättarna i oss, sa Neil Kearny. Men makten har förskjutits, sa han. Tack vare konsumenterna.

– Ett TV-inslag på 30 sekunder kan rasera anseendet och försäljningen för ett stort klädföretag.

Han gav ett exempel: en niovåningars textilfabrik i Bangladesh ”sjönk ihop till en smörgås”, hundratals arbetare klämdes ihjäl och det tog fyra dagar att få fram alla skadade.

– Det visade sig att fabriken tillhörde en underleverantör till en tysk klädkedja. Dagen efter TV-inslaget tog det tyska företaget emot över en miljon upprörda email.

Den här maktförskjutningen har gynnat facket, ansåg Neil Kearny.

Så, vad händer nästa gång som H&M går in på ett textilföretag som Bombay Rayon Fashion i indiska Bangalore? Kommer de att kräva att företaget uppfyller innehållet i det åttasidiga avtalet? Om inte?

För ett antal år besökte jag det företaget. H&M var en flitig besökare på fabriken, det märktes i gästboken. Men något kollektivavtal fanns inte, trots ideliga påstötningar från beklädnadsarbetarförbundet Garment Workers Union. Fabrikschefen berättade hur bra de anställda ändå hade det. Något avtal behövdes inte, sa han.

På grannfabriken Gokaldas Exports – en annan H&M-leverantör – hade en höggravid kvinna förvägrats gå hem trots regelbunda värkar. Hon förlöste sitt livlösa barn på parkeringsplatsen efter skiftet. En av hennes arbetskamrater, en tvåbarnsmamma hängde sig på personaltoaletten efter vad som sades vara systematiska trakasserier från arbetsledarna.

De där historierna finns överallt. Det är i en sådan miljö – där tilliten är obefintlig och misstron monumental – som det nya globala ramavtalet ska börja tillämpas.

För några år sedan satt vi i Garment Workers Unions oansenliga lokal ovanpå en sylta i Bangalores utkanter. Muddapah, förbundets generalsekreterare, var där.

Han suckade: Bara en bråkdel av miljonen textilarbetare i stan är organiserade. Av de femhundra företagen hade inget kollektivavtal. Inte ett enda. Han sa:

– H&M är ändå okej jämfört med andra. De brukar ringa oss och höra vår åsikt om det har varit problem på någon arbetsplats.

De respekterar oss, sa han.

– Men de kunde göra mer. De skulle kunna göra gemensam sak med oss.

Nu har H&M chansen.

En kommentar till “Nu hänger det på H&M

  • Jag är skeptisk för det globala ramavtalet innehåller inget nytt. Samma sak finns Kambodjas o Bangladesh lagar samt uppförandekoderna som funnits i 18 år. Fria fackföreningar finns och har kämpat lika länge för att lagen ska följas och koderna tillämpas. H&M ignorerar dem oftast. Nu finns inget löfte om att betala mer för orderna de lägger – hur ska då levnadslöner uppnås? Har som journalist skrivit om detta i 15 år och behöver bevis.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

H&M förlänger det globala avtalet med facket

H&M förlänger det globala avtalet med facket

För ett år sedan tecknades avtalet som rörde för 1,6 miljoner arbetare hos den svenska klädjätten H&M:s underleverantörer. Avtalet var ettårigt men nu gäller det tills vidare. ”Ett kvitto på att det fungerat”, säger H&M:s hållbarhetschef Anna Gedda.

H&M-avtal ger textilarbetarna fackliga rättigheter

Den svenska modejätten H & M har idag tecknat ett globalt avtal med IF Metall och Industri All som omfattar 1,6 miljoner anställda på företagets 850 huvudleverantörer. Avtalet slår fast rätten att organisera sig fackligt men också att de anställda ska ha en lön som går att försörja en familj på.

Facket och H&M pressar underleverantörer

Facket och H&M pressar underleverantörer

Över 800 anställda vid H&M:s leverantörer i Bangladesh har avskedats efter omfattande strejker. Nu samarbetar facket med den svenska klädjätten för att hitta en lösning.

Så skadas arbetare och miljö i Indien

Så skadas arbetare och miljö i Indien

Granskningen i korthet: Indiska Aditya Birla köpte svenska Domsjö. Men när massan som produceras där blir till viskos i Indien görs det med kemikalier som är farliga för både människa och miljö.

Livsfarligt arbete i viskosfabriken

Livsfarligt arbete i viskosfabriken

Mukesh Pant var bemanningsanställd i den indiska fabriken som H&M köper viskosfiber av. En smutsig och hård arbetsmiljö. ”Jag har sett arbetskamrater svimma på jobbet”, säger han.

Miljökritiken mot fabriken – hot om nedstängning

Miljökritiken mot fabriken – hot om nedstängning

Lokala miljömyndigheten hotade att stänga den indiska fabriken som H&M köper viskosfiber av. Boende säger att fabrikens vatten- och luftföroreningar gjort dem och deras barn sjuka.

”Fabriken förorenar inte floden”

”Fabriken förorenar inte floden”

Företaget har alltid följt lagar och föreskrifter, säger hållbarhets­chefen Surya Valluri.  

Han leder det globala industriarbetar­facket

Han leder det globala industriarbetar­facket

Norrmannen Atle Høie har valts till generalsekreterare för det globala facket IndustriALL som företräder 50 miljoner industriarbetare.

Miljökata­strofen som flyttade

Miljökata­strofen som flyttade

Lädergarverierna i Bangladesh blev ökända för att ha förorenat en flod och en stadsdel. Staten tvingade dem att flytta från huvud­staden Dhaka. Nu förgiftas ytterligare en flod.

DA:s prover avslöjar gifter i vattnet

DA:s prover avslöjar gifter i vattnet

Reningsverket är för litet och gifter läcker ut i floden. Farligt avfall läggs på hög. Dagens Arbetes egna prover avslöjar en ny miljökatastrof. 

Avtal 2023

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Irene Wennemo: Höjda chefslöner försvårar avtalsrörelsen

Om de allra högsta cheferna får kraftigt höjda ersättningar under avtalsrörelsen blir det svårare för parterna att komma överens, säger Medlingsinstitutets generaldirektör Irene Wennemo.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen kräver 2,0 procent

Teknikföretagen vill se en löneökning på 2,0 procent. De föreslår ett engångsbelopp enligt tysk modell om 3000 kronor. De vill även öka företagens makt över arbetstiden.

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

”Låt protester bli årets julklapp till ledningen”

När våra företrädare lämnar oss med svältlöner så måste vi ta saken i våra egna händer och protestera, som resten av världen gör, skriver sex IF Metall-medlemmar.

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Dagens Arbetes poddar Lyssna på de senaste avsnitten

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

Arbetarrörelsens hitlåt från förr

När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.

Hej Socialdemokrat! – här är den indragna vallåten från 1968

Hej Socialdemokrat! – här är den indragna vallåten från 1968

1968 fick Socialdemokraterna 50,1 procent av rösterna i riksdagsvalet. Men det var knappast tack vare kampanjlåten ”Hej Socialdemokrat!”. Kalle Lind berättar.

Den bortglömda Linje 2-sången

Den bortglömda Linje 2-sången

Lyssna på Linje 2-sången från kärnkraftsomröstningen 1980. Dagens Arbetes reporter Jonas Nordling har grävt i arkivet – och pratat med linje 2-generalen.

Facket och näringslivet vill se snabbare grön omställning

Facket och näringslivet vill se snabbare grön omställning

Det största hindret för den gröna omställningen är att beslutsfattare och allmänhet inte tror att den kommer att kunna genomföras. Lyssna på podden med Marie Nilsson, Svante Axelsson och Helle Klein.

Fackets starka motstånd mot nazismen

Fackets starka motstånd mot nazismen

Författaren Anna-Lena Lodenius gästar Dagens Arbete Historia. Tillsammans med Harald Gatu och Helle Klein utforskar hon hur arbetarrörelsen hanterat högerextremismen historiskt. Författaren Mats Wingborg ger en nutida internationell utblick.

Facket och flyktingarna

Facket och flyktingarna

Svenska facken smugglade flyktingar, pengar och information under andra världskriget. Norska motståndsmän fick bo i ett hus i centrala Stockholm under täckmanteln att de var grafiska ombudsmän.

Hoten mot de svenska industrijobben

Hoten mot de svenska industrijobben

Svensk basindusti exporterar 90 procent av produkterna. Så hur drabbas Sverige när länder som USA vill rädda sina egna industrijobb? Och hur går det med den gröna omställningen när energikrisen slagit till?