Arbetsplatsen blev en soptipp för trasiga strumpor och använda trosor

Växande berg av mögliga textilier tvingade regeringen att backa. Efter nio månaders kaos på svenska sorteringslager kan de anställda andas ut – nu dras textillagen tillbaka.

– Förhoppningsvis får vi in lite mindre skit, säger Krisztina Kiraly, 44, på insamlingsorganisationen Artikel 2.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Den ideella organisationen Artikel 2, tidigare Emmaus, har ett lager som går på högvarv. På bandet i Stockholm vräker det in textil. Det sorteras, värderas och packas snabbt – i dag ska de hinna med över 2000 kilo. Krisztina Kiraly står vid bandet.

– Jag brinner för miljön och hållbarhet. Det känns väldigt bra att jobba på ett företag som tänker på det, även om det är lite tungt.

Glädjen finns i att hitta guldkornen – fina plagg av bra kvalitet. Men sedan årsskiftet är de glesare. Textillagen har gjort att alltmer avfall hamnar på bandet. Smutstvätten är värst, säger hon.

– Använda trosor. Det vill man inte se.

Liv Aldén, 25, på andra sidan bandet, håller med:

– Det är faktiskt äckligt. Det känns liksom hemskt att det ska gå igenom oss här.

Ny lag ledde till larm om ohållbarhet

Lagen om separat insamling av textilavfall, även kallad textillagen, har sedan den 1 januari krävt att textilier skiljs från hushållsavfall. All textil – oavsett skick – ska lämnas in till återvinningscentraler. Tanken var att mer skulle gå att återanvända eller återvinna, och att mindre skulle behöva gå till förbränning.

I stället larmade kommunerna: Trycket blev ohållbart. Insamlingslådor svämmade över, kläderna var ofta dyngsura av regn. I nio månader har textilberg växt på sorteringsanläggningar runt om i landet. Mycket av innehållet är oanvändbart. Flera insamlingsorganisationer med kommunala avtal har behövt stoppa sin insamling.

Under sommaren har Artikel 2 haft insamlingsrekord. De har behövt bli fler anställda och jobba i skift bara för att hålla berget borta.

– Det är inte bra. Hela systemet får ju lägga mer tid på allt, säger Krisztina Kiraly.

”Väldig tacksamma för den här lagändringen”

Inledningsvis meddelade regeringen att det var kommunernas problem.

”Ska jag starta en återvinningscentral?”, svarade klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) på en fråga om hur hon kunde ”lägga över allt ansvar på kommunerna”, i P1 morgon i våras.

Men till slut kom vändningen: I somras gav ministern beskedet att smutsiga och trasiga textiler återigen får slängas med hushållsavfallet från och med den 1 oktober. 

Artikel 2 hoppas att ändringen räcker. Organisationen ”blöder pengar”, enligt generalsekreteraren Brian Kelly.

– Vi är väldigt tacksamma för den här lagändringen. Om den ger effekt, lättar på trycket och förbättrar lönsamheten kommer vi kunna fortsätta samla in textilier kostnadsfritt. Har den inte effekt kommer det antingen innebära en kostnad för kommunen eller att textilinsamlingen upphör helt.

Att verksamheten gör minusaffärer beror på att andelen textilier som går att sälja inte längre väger upp för kostnaden för sortering och förbränning av resten.

– Det mättade marknaden på direkten. Mängden trasig textil som lämnades in var många, många gånger större än efterfrågan. Det är inte längre lönsamt för oss.

Få användningsområden för textilavfall

Före den 1 januari kunde de vrida en slant ur även trasiga textiler. De kunde säljas billigt till producenter av exempelvis isolering och industritrasor. I dag är förhållandena de motsatta.

– Nu får du betala någon som klipper upp det till putstrasor, att över huvud taget ta emot dina trasiga t-shirtar, säger han.

Det finns i dag få användningsområden för textilavfall. Flera försök att exempelvis skapa nytt tyg av avfall har visat sig vara svåra att genomföra på stor skala. Dagens Arbete har tidigare skrivit om det H&M-backade företaget Renewcell, som försattes i konkurs 2024.

Den världsunika sorteringsmaskinen Siptex i Malmö vittnar om bristen på efterfrågan: den har sorterat 1100 ton tygbalar som samlar damm i väntan på att bli återvunna, eftersom ingen vill ha dem.

I dag innebär det att mycket textil kommer att fortsätta gå till förbränning.

– Det är helt enkelt omöjligt att återvinna alla textiler som lämnas in. Antingen måste tekniken eller efterfrågan hinna i kapp, säger Brian Kelly.

Från sin plats på bandet blickar Krisztina Kiraly över lagret – mot textiltornen som sträcker sig mot taket.

– Det är otroligt, tänk hur mycket som köps och produceras. Det är inte bra förstås. Men vi gör någonting som är bra, för miljön och människorna på jorden, säger hon.

Edvin Bergh