Låglönevägen är ingen framtidsväg

Det råder ett jämlikhetsunderskott – i världen, i Europa och i Sverige. Att ropa på lägre löner och otrygga anställningar är ansvarslöst.

Världsfacket ITUC visar i en rapport att världens 50 största företag (där Ikea och H&M ingår) bara direktanställer 6 procent av sin arbetskraft. Över 100 miljoner av de anställda arbetar hos underleverantörer
och i osäkra anställningar.

Världens 62 mest förmögna personer äger i dag tillsammans lika mycket som de 3,6 miljarder fattigaste äger ihop. Globalt sett är klassklyftorna enorma. De växer tyvärr också nationellt.

I Sverige har inkomstskillnaderna ökat i tjugo års tid. Under de borgerliga åtta regeringsåren accelererade skillnaderna. OECD pekar nu ut Sverige som en värsting när det gäller ojämlikhet.

Kapitalets makt har ökat rejält medan politikens har minskat. 2009 var 13 av världens största ekonomier just företag, inte nationer. Kapitalet rör sig fritt över gränserna medan politiken till största delen är nationell. EU har ägnat sig åt att underblåsa kapitalets makt. De sociala frågorna har alltför länge varit nedprioriterade. Just nu håller dessutom unionen på att haverera under trycket av flyktingströmmarna. Solidariteten visade sig alltför svag.

Det är mot denna fond av ökade orättvisor och sociala spänningar som man måste se det växande politiska missnöjet som uttrycks i högerpopulism och nyfascism. Det är i grunden en kris för den liberala demokratin.

Globalt och lokalt hör ihop. Det som står på agendan nationellt – avtalsrörelse och integrationspolitik exempelvis – måste ses i detta globala perspektiv. Att ropa på lägre löner och otrygga anställningar är ansvarslöst. Att spä på de sociala klyftorna och sätta redan utsatta grupper mot varandra (arbetare och flyktingar) är att leka med elden.

Det finns inget, varken i forskningen eller från historien, som tyder på att ökad ojämlikhet skulle lösa samhällsproblemen. Instabilitet och konflikter är sämsta myllan för företagande. I den svenska modellen ligger just vetskapen att det går att kombinera höga sociala ambitioner med hög tillväxt och konkurrenskraft. Det vore bra om alla som sade sig värna denna modell kom ihåg detta.

Löneandelen i ekonomin har sjunkit i OECD-området. Alltmer går till kapital-ägarna och allt mindre till löntagarna. Det råder ett jämlikhetsunderskott – i världen, i Europa och här hemma i Sverige.
Regeringen Löfven måste satsa på jämlikhetspolitik. Näringslivet och fackfö-reningarna måste värna övertygelsen att trygghet och förändringsvilja hör ihop.

Rädda den svenska modellen.

Helle Klein