Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vi som fångade för många dagar

18 februari, 2016

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.
Malena Ernman är opersångerska och debattör.

I filmen Döda poeters sällskap så utmanar Robin Williams en stel, disciplintyngd skolmiljö och lär eleverna betydelsen av carpe diem. Fånga dagen. Resultatet blev en lysande film fylld av lika lysande skådespelarinsatser vars berättelse hyllades världen över. Det var en film som, minst sagt, låg helt rätt i tiden. Det märks inte minst på hur man lyckades ta ett uttryck som redan fanns överallt och göra det till sitt eget på ett helt organiskt och trovärdigt sätt. Carpe diem var filmens budskap och plötsligt fanns den tusenåriga klichén ännu mera överallt.

Vi blev bra på det där med att fånga dagen. Väldigt bra. Och det var tur för vi levde i en tid då det lämpade sig extra bra att just fånga dagar; muren föll och gränserna öppnade sig. Vi reste varv på varv runt jorden och världen krympte för varenda minut. Flygbiljetter blev billigare, välfärden ökade och plötsligt var ordet weekendresa inte längre någonting som bara hörde hemma i vokabulären hos extrema höginkomsttagare på Strandvägen i Stockholm.

Alla hade självklart inte råd att överväga lite jetlag för möjligheten att få shoppa loss på Manhattan under random helg i oktober… men ganska många hade det. Alla hade inte råd att ligga vid en strand i Sydostasien när den svenska vintern härjade som värst kring gator, åkrar och perronger. Men ganska många hade det. Ganska många fler än vi någonsin kunnat drömma om när vi klev ut från biosalongerna den där hösten 1989, med Robin Williams ord redan ekandes i vår ryggmärg. Carpe diem, sa salig Robin, och vi gick ut i världen och gjorde just precis det.

Vi fångade dagen! Och vi gjorde det med eftertryck.

Vårt ekologiska fotavtryck i Sverige är stort. Det finns de länder vars avtryck är större men faktum är att det skulle krävas nästan fyra jordklot om alla på jorden levde som vi gör i Sverige.

Idag, tjugofem år senare, så börjar vi sakta inse att när vi gick ut för att fånga dagen så fångade vi inte bara en dag, eftersom det ekologiska priset för den där fångade dagen ofta var hela veckor och ibland hela månader och kvartal – allt i vår jakt efter drinkar i solnedgångar, ett nytt kök i dansk design eller ett par skitsnygga skor som inte gick att köpa någonstans hemma i den fjällhöga nord.

En onsdagmorgon i januari går jag runt i ett helt öde Mall of Scandinavia, den nya jättegallerian i Solna. Den generösa ekinteriören välkomnar mig tillsammans med otaliga butiker fulla med saker som fyller liknande gallerior i varenda stadsdel runt hela världen. På gatan utanför skymtar jag en barnfamilj på väg in i Migrationsverkets lokaler. De ser stressade ut. Inte så där men skynda er nu ungar så vi hinner i tid till dagis – stressade. Nej, den här familjen signalerar en helt annan stress. En allvarlig, långsam stress. En stress som man i Sverige nästan bara ser i sjukhuskorridorer.

Jag lämnar Mall of Scandinavia tomhänt. Jag åker hem och beslutar mig för att inte på något sätt försöka fånga onsdagen den tjugonde januari 2016. Jag tänker låta den här dagen löpa. Istället så sätter jag mig och dricker kaffe och tänker att någon borde göra en riktigt, riktigt bra film om sisådär 10-15 år där budskapet är ordet måttfullhet.

Genom köksfönstret ser jag hur januariljuset redan har tagit sig en månad från vintersolståndet. Jag klappar hunden som sover vid mina fötter och plötsligt ler jag åt salig Robin i sin himmel; jag gjorde det i alla fall. Jag fångade den tjugonde januari 2016. Och faktum är, att jag hade inte ens behövt lämna köksbordet.

Malena Ernman, Opersångerska och debattör

10 kommentarer till “Vi som fångade för många dagar

  • Suverän beskrivning av Malena och så skönt att läsa. Engagemang och visa ord från en medmänniska med fötterna på jorden och som också är en firad operasångerska.

  • Fantastiskt bra skrivet, Fångar på pricken en tom dag i en galleria och så slutknorren: måttfullhet. Länge sedan jag kom i kontakt med eller hörde det ordet.

  • Malena Erman är en värdig, klok och inte bara skönsjungande artist men också med stort civilkurage höjer rösten till oss för de minsta och känsligaste …

  • Jag har fångatt för många elefanter i mitt liv! Ibland hade jag hoppss de vore myror istället… Men ögonblick och närhet kan aldrig fångas för mycket! Bara som ett skarpt och tveggat svärd som rensar trädet från de ruttna och dåliga grenarna…

  • Hon har inget mer att tillägga än det som redan sagts. Fattar inte hur hon kan få betalt för att skriva sina fullständigt visionslösa floskler!

  • Rakryggad, konkret och engagerad är Malena, som liksom andra verbala sanningssägare får hon många välförtjänta följare. För att citera en annan, nämligen Marcus Birro:” Frihet utan gemensamma värderingar är ingen frihet alls”. Har vi blivit så valhänta med ”friheten” att vi inte inser att den har ansvar och reflekterande som släktingar?

  • Det är just det som är problemet – att fånga dagen är ett varumärke, en image, något som kan säljas. Köp fula skor som sabbar ryggen, fula bilar som sabbar miljön, fånga dagen genom konsumtion. Allt är en image, till och med själen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

Volontären fick pris – men sen då?

Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Det älskar jag med Sverige

”I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats” skriver Malena Ernman i en krönika.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.