Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Karusellen snurrar allt snabbare

20 oktober, 2016

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.
Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Det tar 23 timmar, 56 minuter och 4,091 sekunder för jorden att snurra ett varv runt sin egen axel och fullborda ett dygn. Ibland känns som det går lite fortare, men det stämmer inte. Däremot så finns det andra saker som snurrar runt i vår vardag och som tveklöst ökar i hastighet – våra liv till exempel.

När jag var liten så sa man att en dator aldrig kunde ersätta en människa. ”Titta bara på schack! En dator kan inte slå en människa”, sa man. Men år 1990 kom en man vid namn Ray Kurzweil och sa att eftersom världens datakapacitet dubbleras varje år – så kommer en dator att slå världens bästa schackspelare innan år 1998. Och mycket riktigt, i maj 1997 så besegrades den regerande schackvärldsmästaren Garri Kasparov av dataprogrammet Deep Blue.

I dag är Kurzweil utvecklingschef på Google och hävdar saker som att: Ett barn utrustat med en smartphone och som lever på den afrikanska landsbygden har tillgång till mer intelligent kunskap än vad den amerikanska presidenten hade för bara 20 år sen. Och att datorer kommer att besitta en konstgjord mänsklig intelligens är självklart bara en tidsfråga – en tidsfråga som enligt Kurzweil kommer att besannas år 2029.

Det säger en del om vilken hastighet som vårt samhälle förändras i just nu. Men det säger inte allt. Vi producerar mer. Vi konsumerar mer. Vi reser mer. Vi upplever mer. På sociala medier så kommunicerar vi vår framgångsrikt tillrättalagda vardag samtidigt som vi debatterar samhällsfrågor i en hastighet och omfattning som får 1990-talet att framstå som det gamla bondesamhället. Det i sin tur resulterar i att våra tankegångar allt oftare ställs på sin spets; inte sällan med ett allt mer polariserat samhälle som följd.

Världen är som en karusell som snurrar fram i ett allt högre tempo – fortare och fortare. Men när är fort nog? Når vi nånsin en kritisk punkt där vi inte längre kan blunda för alla de som inte klarar av att anpassa sig till hastigheten; de som ramlar av i farten?

För faktum är att mitt ibland alla uppåtstigande tillväxtkurvor så mår vi människor allt sämre.
Den psykiska ohälsan ökar explosionsartat. Antalet psykiatriska diagnoser
ökar explosionsartat. Antalet hemmasittande skolelever ökar explosionsartat.

Vi kastar desperata blickar i backspegeln för att hitta några enkla, konserverade lösningar som kan fungera i dag. Som om vi inte färdas på okända vatten? Som om inte dagens nya, individuella samhälle kräver nya, individuella lösningar? Vår framtid erbjuder enorma möjligheter. Jag hoppas bara vi lär oss att fördela de möjligheterna bättre än vi gör i dag.

2 kommentarer till “Karusellen snurrar allt snabbare

  • Nästan alltid är din text underbyggd och klok men ”lavinartat” ökar inte hemmasittarna. Det betyde inte att för varje barn som det blir ett alternativ är en form av misslyckande för skolorna. Kartläggning av hemmasitare etc började runt 2008.

  • Tyvärr monteras också en del av den psykiska hälsovården ner. I Lund har man inskränkt möjligheterna till psykologisk och psykoterapeutisk behandling (t ex för unga vuxna som p g a ångestsymtom hamnar i nämnda situationer). Det handlar om prioriteringar. Allt åt alla är givetvis en utopi. Eller ska vi stoppa världen, så får dom som tycker att det går för fort, hoppa av? Eller vad föreslår Malena?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

Volontären fick pris – men sen då?

Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Det älskar jag med Sverige

”I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats” skriver Malena Ernman i en krönika.

Vi som fångade för många dagar

Malena Ernman.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.