Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Det älskar jag med Sverige

19 maj, 2016

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.
Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats.

Min första dag i åttan så kallade läraren fram mig till katedern.

”Ställ dig här”, sa han.

Jag tittade ner i golvet för att undvika blickarna från mina nya klasskamrater.

Sen drog han mig hårt i håret och ryckte till sig min högra hand så att han kunde slå mig i handflatan med linjalen.

Jag var ett Sandvik-barn; ett barn vars föräldrar jobbade utomlands på platser där Sandvik har kontor. Och i Frankrike låg det kontoret i Jeanne d’Arcs hemstad, Orléans.

Men just den här morgonen så sträckte sig beskyddet från Frankrikes nationalhelgon inte riktigt till dem vars franska från årskurs sju hemma i Sandviken inte räckte till för att förstå vad läraren sa – något gav honom rätten att bestraffa mig.

Den dagen tog jag med mig två saker hem från skolan: en motivation att lära mig franska och en livslång misstro mot människor med för mycket makt.

Sverige var först i världen med att införa ett totalförbud mot aga. I dag har 48 länder följt vårt exempel. Det är sånt som gör mig stolt att vara svensk.

Det finns länder som liksom aldrig slutar slå sig för bröstet. Och så finns det de länder som av olika anledningar inte klär sig i flaggor och konfetti på deras motsvarighet till syttende mai.

Men det betyder inte att deras nationalism är mindre för det. För vem har sagt att den flaggviftande nationalismen skulle ha ett större värde än den stolthet jag känner varje gång jag läser att Sverige är det land i EU som tagit emot flest flyktingar per capita? Eller att vi är världsledande inom en mängd områden av det jämlika välfärdssamhället – som till exempel vårt totalförbud mot aga?

Jag säger inte att Sverige är bättre än andra länder. Och jag säger absolut inte att nationalismen ska stå över internationalismen. Tvärtom.

Men jag tror inte vi har råd att bara överlämna nationalismen till de högerextrema krafter vars machopatriotism bygger på sentimentala bilder av ett välmående Bullerby-Sverige som aldrig har existerat i verkligheten.

För det finns en annan nationalism. En nationalism som inte bara baseras på tidigare generationers krigsresultat. En nationalism som är mycket större än den som borde höra hemma på olympiska spel eller fotbollsarenor. En nationalism som går hand i hand med internationalismen – en bred och inkluderande nationalism där alla människor får plats. Och den grundar sig i de värderingar som gjort Sverige till det land det är i dag: jämlikhet, solidaritet, öppenhet och medmänsklighet.

De värderingarna är Sverige för mig.

Ett empatiskt Sverige.
Ett Sverige som jag älskar.

3 kommentarer till “Det älskar jag med Sverige

  • Har följt Malena och hennes sunda tankar en tid. Hon är den bästa ambassadör Sverige kan ha. Vi behöver alla lära av den värme och kärlek hon ger till sin omvärld.

  • Jag blev agad av egna pappan… Frågan blev: är han en verklig far? Jag gråter när jag läser detta Malena – det var långt efter min skoltid!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

Volontären fick pris – men sen då?

Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Vi som fångade för många dagar

Malena Ernman.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

En väckarklocka för alla demokrater

Den 6 januari 2021 kommer för all tid att bli datumet då den amerikanska demokratin skakade i sina grundvalar. Bilderna från Washington där Trumpanhängare stormar Kapitolium påhejade av presidenten själv ska vi sent glömma. Ännu när detta skrivs pågår kaoset och ingen vet riktigt hur det ska sluta. President Trump har hela ansvaret för det […]

Årets debatt handlar om anställnings­tryggheten

Anställningstryggheten hör nog till årets hetaste debatt, både politiskt och bland parterna på arbetsmarknaden. Du som läser Dagens Arbete har sett de senaste turerna då IF Metall och Kommunal hängde på uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv och lyckades förhandla till sig förbättringar för sina medlemmar. Något som upprört flera andra LO-förbund, däribland GS och […]

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.