Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Det älskar jag med Sverige

19 maj, 2016

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.
Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats.

Min första dag i åttan så kallade läraren fram mig till katedern.

”Ställ dig här”, sa han.

Jag tittade ner i golvet för att undvika blickarna från mina nya klasskamrater.

Sen drog han mig hårt i håret och ryckte till sig min högra hand så att han kunde slå mig i handflatan med linjalen.

Jag var ett Sandvik-barn; ett barn vars föräldrar jobbade utomlands på platser där Sandvik har kontor. Och i Frankrike låg det kontoret i Jeanne d’Arcs hemstad, Orléans.

Men just den här morgonen så sträckte sig beskyddet från Frankrikes nationalhelgon inte riktigt till dem vars franska från årskurs sju hemma i Sandviken inte räckte till för att förstå vad läraren sa – något gav honom rätten att bestraffa mig.

Den dagen tog jag med mig två saker hem från skolan: en motivation att lära mig franska och en livslång misstro mot människor med för mycket makt.

Sverige var först i världen med att införa ett totalförbud mot aga. I dag har 48 länder följt vårt exempel. Det är sånt som gör mig stolt att vara svensk.

Det finns länder som liksom aldrig slutar slå sig för bröstet. Och så finns det de länder som av olika anledningar inte klär sig i flaggor och konfetti på deras motsvarighet till syttende mai.

Men det betyder inte att deras nationalism är mindre för det. För vem har sagt att den flaggviftande nationalismen skulle ha ett större värde än den stolthet jag känner varje gång jag läser att Sverige är det land i EU som tagit emot flest flyktingar per capita? Eller att vi är världsledande inom en mängd områden av det jämlika välfärdssamhället – som till exempel vårt totalförbud mot aga?

Jag säger inte att Sverige är bättre än andra länder. Och jag säger absolut inte att nationalismen ska stå över internationalismen. Tvärtom.

Men jag tror inte vi har råd att bara överlämna nationalismen till de högerextrema krafter vars machopatriotism bygger på sentimentala bilder av ett välmående Bullerby-Sverige som aldrig har existerat i verkligheten.

För det finns en annan nationalism. En nationalism som inte bara baseras på tidigare generationers krigsresultat. En nationalism som är mycket större än den som borde höra hemma på olympiska spel eller fotbollsarenor. En nationalism som går hand i hand med internationalismen – en bred och inkluderande nationalism där alla människor får plats. Och den grundar sig i de värderingar som gjort Sverige till det land det är i dag: jämlikhet, solidaritet, öppenhet och medmänsklighet.

De värderingarna är Sverige för mig.

Ett empatiskt Sverige.
Ett Sverige som jag älskar.

3 kommentarer till “Det älskar jag med Sverige

  • Har följt Malena och hennes sunda tankar en tid. Hon är den bästa ambassadör Sverige kan ha. Vi behöver alla lära av den värme och kärlek hon ger till sin omvärld.

  • Jag blev agad av egna pappan… Frågan blev: är han en verklig far? Jag gråter när jag läser detta Malena – det var långt efter min skoltid!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

I år önskar jag mig ett mirakel

I år önskar jag mig ett mirakel

Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

Volontären fick pris – men sen då?

Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Vi som fångade för många dagar

Malena Ernman.

”Vi sviker inte – vi kämpar”

”Vi sviker inte – vi kämpar”

I dag behöver vi lägga mer än en heltidstjänst för att någorlunda kunna möta våra medlemmars behov på Samhall, skriver IF Metalls Birgit Birgersson Brorsson.

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

”Vi samverkar för de Samhall­anställda”

Det pågår ett arbete om att utbilda flera av våra förtroendevalda på olika nivåer på Samhall. Men i slutändan är det ägarna som måste ändra på vinstkravet, skriver Nicklas Nilsson, avtalsansvarig på Fastighets.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.