Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

I år önskar jag mig ett mirakel

5 december, 2017

Skrivet av

Malena Ernman är opersångerska och debattör.

Krönika Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.

Jag minns inte när jag senast önskade mig någonting av Jultomten. När jag var liten önskade jag mig ett marsvin och det är den bästa julklapp jag någonsin fått. I år önskar jag mig inget marsvin.

I år önskar jag mig ett mirakel – jag önskar att vi alla ska förstå att vägen framåt just nu först kräver några steg tillbaka.

För 2017 var året då 9 miljoner människor dog av miljöföroreningar.

2017 var året då över 16 000 vetenskapsmän utfärdade en skarp varning till mänskligheten och förklarade att vi är på väg mot en klimatkatastrof; tiden rinner ifrån oss och vi är inte ens i närheten av att göra det som krävs.

2017 var året då världens ledande klimatforskare sa att vi har tre år på oss att vända utsläppskurvan kraftigt nedåt för att ha en chans att klara Parisavtalet. Klarar vi inte det så är risken stor att vi startar en negativ spiral av händelser, långt bortom vår kontroll.

2017 var året då forskare konstaterade att 80 procent av Europas insekter har försvunnit under de senaste 30 åren.

2017 var året då det rapporterades att världens alla regnskogar nu skövlats så hårt att de inte längre förmår absorbera mer koldioxid än de släpper ut.

2017 var året då havsis och glaciärer smälte i rekordtakt.

2017 var året då orkaner och skyfall krävde tusentals dödsoffer, dränkte städer och slog nationer i spillror.

2017 var året då utsläppskurvan åter vände uppåt samtidigt som mängden koldioxid i atmosfären fortsatte att öka i en hastighet som i ett större geologiskt perspektiv kan liknas med att trycka in WARP-knappen i en Star Trek film.

Men 2017 var också året då världens media fortsatte att ignorera klimatfrågan. Enligt SIFO var miljöfrågor det som syntes minst bland politiska sakfrågor i media samtidigt som den årliga SOM-rapporten konstaterade att ”förändringar i klimatet” är det som oroar oss mest.

Vi befinner oss alltså i en akut kris som ingen nyhetsredaktion i världen, vid ett enda tillfälle har behandlat som en kris. Och så länge livsavgörande miljönyheter inte ens kan konkurrera i redaktionellt utrymme med de dagliga ekonominyheterna eller en allsvensk fotbollsmatch – så kommer ingen ta hoten på allvar.

Jag önskar mig en radikal förändring.

Jag önskar att mänskligheten gavs möjlighet att sätta ekologi före ekonomi och vår framtid före nuet. Jag önskar mig folkbildning.

Jag önskar mig löpsedlar, krismöten och extrainsatta nyhetsprogram.

Jag önskar att vi börjar behandla krisen som en kris.
Vi har kunskapen och verktygen.
Vi är redo och vi klarar precis vad som helst.

Sätt i gång oss.

4 kommentarer till “I år önskar jag mig ett mirakel

  • Så klokt och så sant!
    Tack Malena för att du är ett LJUS i detta mörker, i detta tysta mörker! Håller med dig till 100%
    Hur ska vi få folk att förstå, undrar jag 81 år?

    Hur ska vi få folk att förstå att det är NU det gäller att AVSTÅ från den där semesterresan till fjärran land!
    Det är nu det gäller att INTE köpa den nya bilen om den gamla fortfarande kan gå några mil.mm mm.

  • Ja men nog finns det saker vi kan göra utan att vänta på en panikslagen politiker (vilket aldrig kommer hända i dessa sammanhang) Ät mer grönsaker och mindre kött, skippa transportkrävande processad mat, laga egen mat av kravmärkta obesprutade råvaror, sluta med tobak, bojkotta fyrverkeriförsäljning till privatpersoner och köp inte plastförpackningar, skänk pengar eller investera i miljöbevarande energilösningar, låt barnen få vänta med körkortet och samåk eller åk kommunalt. Cykla till deltidsjobbet och hoppa över semesterresan till tropikerna så har du faktiskt råd! Själv har jag några punkter kvar att bocka av men cyklar i -34 grader och är tyvärr beroende av mycket sparsamt utbud här i glesbygden. Har gjort sammanlagt 6 flygresor till varmare länder på mina 45 år, nej, det är faktiskt ingen mänsklig rättighet. Vi är bortskämda långt bortanför vår egen fattningsförmåga, vi är så dumma att vi inbillar oss att strävan efter att få det bättre är ett grundläggande behov (när vi redan har allt vi behöver och överflödsrelaterade sjukdomar är ett samhällsproblem) Så jag skulle snarare säga till du som läser detta: Gör det själv! Kunskapen, forskningen och alternativen finns redan, det är bara att sätta igång – för du är väl inte dum?!

  • Vi skall sluta se miljökrisen som ett individuellt problem. Krisen är strukturell. Kapitalet, alltså världens industrier smutsar ned vår värld och gör vinst. Staten och befolkningen skall rena och betala. Som individer skall vi skämmas för att vi åker på semester eller kör bil.
    Nej tag från profiten till rening av miljön. Kanske kan det leda till renare produktion. Tvinga fram elektrifiering av bilar med statliga tvångsmedel t. ex. Det vore en radikal åtgärd.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Volontären fick pris – men sen då?

Volontären fick pris – men sen då?

Årets svensk från 2015 finns kvar, i allra högsta grad. Men jakten på ekonomisk tillväxt fyller hela tiden i de gränser hon suddar ut.

”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”

”Vi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan”, skriver Malena Ernman.

Vi måste offra världen för klimatets skull

Jag har alltid varit flygrädd. Jag har alltid avskytt precis allt som har med flygresor att göra. Utom när man väl har landat förstås.

Karusellen snurrar allt snabbare

Hur fort är fort nog? Alla klarar inte av att anpassa sig till den uppskruvade hastigheten.

Det älskar jag med Sverige

”I en bred och inkluderande nationalism får alla människor plats” skriver Malena Ernman i en krönika.

Vi som fångade för många dagar

Malena Ernman.

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

”Samhall måste återgå till sitt kärnuppdrag”

Saila Quicklund (M): Samhall snedvrider konkurrensen samtidigt som många vittnar om allvarliga brister i arbetsmiljön.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.