I år önskar jag mig ett mirakel
Malena Ernman har för första gången på länge en tydlig önskan till jul.
”Vi slår värmerekord – men vem bryr sig?”
28 april, 2017
Skrivet av Malena Ernman
KrönikaVi står inför en av mänsklighetens största utmaningar. Men lösningen ligger alltid hos någon annan.
”Läget för klimatet är i dag så akut att frågan måste få samma dignitet som terror, krig och kärnvapenhantering.”
Professor Johan Rockströms ord sammanfattar mänsklighetens ödesfråga.
Isarna smälter. Vi slår nya globala värmerekord varje månad. År efter år. Ledande klimatforskare talar om att klimatet redan har påbörjat en destabiliseringsprocess.
En point of no return.
Alla vet det. Ingen människa vid sina sinnens fulla bruk kan längre förneka att det sker.
Och ändå gör vi ingenting.
Hur är det möjligt?
Är vi helt dumma i huvudet?
Nej, inte alls. Det finns en stor vilja att agera mot klimatförändringarna. Men det är stora, livsavgörande förändringar som krävs och det är inte helt enkelt att veta var man ska börja.
Och vår tvekan är lätt att exploatera – inte minst eftersom de miljöinsatser som än så länge görs utgår från de val vi gör som konsumenter. Det är marknaden som ska ställa allting till rätta och på marknaden finns alltid en sanning att köpa eller sälja; en valfrihet att välja sin egen lösning i de olika intressegruppernas pågående informationskrig.
En ny världsordning står för dörren. Astronomiska ekonomiska intressen står på spel; lögner, halvsanningar och kreativ statistik delas flitigt från alla tänkbara håll. Utsläpp ställs mot utsläpp, trots att alla vet att alla utsläpp måste minska dramatiskt.
Det har till och med gått så långt att olika branschorganisationer lanserar annonskampanjer där man skuldbelägger andra branscher. Flyget skyller på bilarna. Köttindustrin skyller på flyget. Och bilisterna skyller på Kina och så där håller det på. För det är ju alltid lättare att skylla på andra än att göra själv. Och det finns liksom alltid nån annan som borde agera mer än vi.
Som om våra utsläpp inte kommer från det vi gör och konsumerar som individer?
Som om utsläpp och rikedom inte står i ett direkt samband och som om det inte skulle krävas 4,2 jordklot om alla levde så som vi gör här i Sverige?
Vår framtid står på spel. Och vi nöjer oss med ett ”ja, men dom då!?” för att det gynnar tillväxten och eftersom det samtidigt är betydligt enklare för makthavare att lämna över de svåra valen till oss individer. Utsläppen minskar visserligen inte men lösningen gynnar ju alla! Utom djur, ekosystem, fattiga och framtida liv på jorden så klart. Men vem bryr sig?
Vi lägger vårt öde i händerna på den goda viljan. Och vi gör det i en tid då idealism och solidaritet i stort sett saknar värde. I en tid då till och med sjuka och skolbarn med funktionsnedsättningar ska generera lönsamhet …
Vad kan gå fel?
Hej. Bra att fler insett hotet men det är för få. Det är ofattbart att vi människor blundar för det som sker NU. Vi måste bli miljoner fler som reagerar. Kan man inte via Facebook, Twitter och Instagram engagera fler? Vi står inför ett hot som äventyrar vår egen existens. 2018 skall det bli ett nytt klimatmöte. Där måste något hända. Vi måste dra åt handbromsen. Då menar jag stoppa allt. Vi måste börja se över vår planet. Alla länder måste se över sina tillgångar på mat och vatten för sitt folk. De måste se över sina fabriker, även bil, flyg, ja allt.
Vi har teknik i dag för att rena dom flesta utsläppen. Där vi inte kan rena är bara att stoppa. De länder som har tekniken är det bara att ge till de länder som inte har. Det handlar inte om pengar. Det handlar om våra barn och barnbarns fortsatta liv på vår jord.
Det kommer att krävas att vi inför medborgarlön över hela världen. Annars kommer det att bli omöjligt att skapa en bättre värld, för våra barn och barnbarn. Att rädda vår planet. Det blir upp till varje land att sätta hur högt medborgarlönen skall vara. Det här är inget som sker över en natt. Men vi MÅSTE agera NU. Alla måste vi hjälpas åt. Gammal som ung.
Till alla Politiker , till alla människor. Hade hotet varit en meteorit som hotat att störta på jorden. Då hade alla länder reagerat och velat vara med för att rädda världen. Men nu när vi står inför ett hot om att förinta oss själva på grund av vårt sätt att leva. Pengar och prylar är viktigare än vår fortsatta existens på den här planeten. Rädda vår planet. Det är sjukt, idag sitter världens makthavare och pratar om export inport av varor. Pengar pengar pengar. Ingen säger: nu gör vi något för att stoppa miljökatastrofen. Det är akut!
Plånboken är människans känsligaste kroppsdel, därför är gröna skatteväxlingar, t ex från slopad trafikförsäkringsskatt till höjd koldioxidskatt på fossila drivmedel bra styrmedel i rätt riktning.
Våra huvuden ”går fel”! Helt och galet FEL! Malena slår inte bara in spiken med huvudet – hon träffar rätt tillika! Här känner jag mig hemma i hennes ord och beskrivning! Med Ernmans dotter vid rodret – kan ingenting gå fel!
Det stämmer inte att ingen gör någonting. Miljöarbetet har pågått i decennier, men hela tiden har kunskapen ökat och det har blivit allt tydligare att det som görs inte räcker. Jag har själv arbetat med miljöfrågor och förbättringar i mina olika anställningar i nästan 40 år. Jag tycker att jag har sett miljöförbättrande resultat av det, men det visar sig att inte ens mina och andras sammanlagda ansträngningar tillsammans räcker. Det görs faktiskt massor och resultaten börjar synas här och där. Ju fler, som jobbar med det här, desto snabbare kommer resultaten. Det handlar om stora frågor och stora åtgärder.