Vägen till jobbet

Två behov ska mötas. En industri som har svårt att hitta yrkeskunnig arbetskraft – och nyanlända som inte får jobb trots erfarenhet. Det talas om snabbspår och validering. Hur går det egentligen till att kliva över tröskeln till det svenska arbetslivet?

Hussien Oubaid hade arbetat som svetsare i fem år innan han kom till Sverige. Han var duktig, men utan papper på sin kunskap hade han inte en chans att få jobba med sitt yrke.

– Jag besökte företag och frågade om de behövde svetsare. Deras första fråga till mig var alltid om jag hade licenser, berättar Hussein.

Han bodde bara fyra månader på asylboendet i Avesta innan han fick uppehållstillstånd. Dagarna av väntan ägnade han åt att promenera runt trakten och fråga efter jobb. Ibland följde han med en vän som är byggnadsarbetare bara för att få titta och se hur det fungerar på en svensk arbetsplats. När han väl fått sitt tillstånd att arbeta ordnade det sig med ett jobb på en pizzeria. På förmiddagarna studerade han svenska och på eftermiddagar och kvällar bakade han pizzor. Visst var det ett hantverk, men han saknade det tyngre arbetet som han var van vid.

”De frågade vad jag jobbat med tidigare och tyckte att jag skulle ta svetslicenser på Yrkesakademin.”

I Syrien hade han studerat till mekaniker. Det var svårt att försörja sig, så under många år arbetade han i Grekland som murare, byggnadsarbetare och svetsare. 2012 var jobb en bristvara i Grekland och den uppblossade konflikten i Syrien gjorde att familjen sökte sig till Sverige.

Efter knappt två år som pizzabagare blev längtan tillbaka till industrin för stark och Hussein tog kontakt med Arbetsförmedlingen.

– De frågade vad jag jobbat med tidigare och tyckte att jag skulle ta svetslicenser på Yrkesakademin.

Det gick fort, han kunde börja utbildningen nästan genast och fick samtidigt läsa yrkessvenska.

Känns det inte märkligt att du som svetsat i fem år måste gå i skolan för att få jobba med samma sak i Sverige?

– Nej, det är bra att gå en utbildning. Jag har lärt mig saker både i skolan och på jobbet och det ger en bättre kunskap.

En kort praktik ingick i utbildningen och den gjorde Hussein på Dala Kommunalteknik i Borlänge. Där tog Michael Dahlström emot honom i verkstan och visade hur rör, böjar, kragar, ventiler och flödesmätare svetsas och monteras ihop efter ritningar. Efter praktiken återvände Hussein till skolan för att ta truckkort och ett par licenser till som Michael ansåg att han behövde.

Just då fanns inte tillräckligt med jobb på Dala Kommunalteknik för att ge Hussein en anställning, men bara några månader senare var läget helt annorlunda. De behövde snabbt få tag på en kunnig svetsare.

– Det var tur att Hussein varit här på praktik. Annars hade vi inte vetat att han finns, säger Michael.
Företagets vd Niklas Bergman instämmer.

– Att hitta kunnigt folk är jättesvårt. Vi har haft annonser ute tidigare och tagit in folk för intervju, men inte hittat vad vi behöver. Hussein är en väldigt duktig svetsare, men personligheten är viktigast.

På en så pass liten arbetsplats förväntas svetsare också åka ut tillsammans med montörer för att göra installationer hos kunderna. Efter praktikperioden visste de att Hussein både vill och klarar av att utföra alla arbetsuppgifter. Det var avgörande när de i höstas ringde för att fråga om han ville jobba hos dem.

Trots en arbetslöshet på 7 procent är bristen på yrkesfolk ett problem som delas av flera branscher. Möbelindustrin i Småland och Västergötland hör till dem som har allt svårare att rekrytera personal med utbildning eller erfarenhet från träindustrin.

– Vi kan inte bara sätta ut en annons och vänta oss tio sökande på ett jobb. Så funkar det inte, berättar Pia Hansson, personalchef på C&D Snickeri i Falköping.

– Det är brist på folk i hela branschen. Skolorna lägger ner när de inte har tillräckligt många sökande till yrkesprogrammen.

Under tio års tid har Pia Hansson gjort vad hon kunnat för att förebygga en växande brist. Hon har pratat sig varm för yrkesprogrammen på gymnasieskolorna, tagit emot praktikanter och byggt upp ett nära samarbete med TTC i Tibro som har arbetsmarknadsutbildningar för träindustrin.

– De känner oss och andra företag väl och de gör bra matchningar. Det viktiga för oss är att de som kommer hit har rätt kompetens.

För bara en månad sedan blev deras nyaste medarbetare, Emad Alshikha, fast anställd. Han kom från Damaskus i Syrien för tre år sedan, där han drev ett eget möbelsnickeri. Fast när han först kom till Sverige trodde han att han skulle jobba med undervisning.

– I Syrien lärde jag barn engelska. Jag tycker om att hjälpa människor med språk och tänkte att jag skulle kunna vara lärarassistent. Jag fick praktik och ville gärna undervisa, men det är en mycket lång väg att byta yrke.

Han saknade arbetet med trä.

– Det är svårt att lämna sin erfarenhet och börja om med något nytt. Jag är snickare, och jag tror att jag är en duktig snickare. Då är det synd att lämna det yrket.

Handläggaren på Arbetsförmedlingen trodde att det skulle ta ett halvår för Emad att ta maskinkörkorten på TTC, men redan efter en månad var han klar med alla prov och en månad senare praktiserade han på C&D Snickeri.

Det visade sig vara en perfekt matchning. Hans erfarenhet och kunskap passar för den varierade produktionen och själv trivs han med att få ett stort eget ansvar och att ställas inför nya uppgifter att lösa varje dag.

”Man kan inte få ett jobb utan att förstå svenska.”

De lyckade matchningarna i Borlänge och Falköping är två exempel på hur nyanlända med kunskap och erfarenhet kan ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Båda företagen hade svårt att hitta arbetskraft trots att den fanns där. Emad Alshikha och Hussein Oubaid behövde bara språket, någon form av kvitto på sin kunskap och en plats där de fick visa vad de kunde.

Båda två svarar samma sak på frågan om hur nyanlända ska få jobb i Sverige: Man måste börja med språket.

– Man kan inte få ett jobb utan att förstå svenska, säger Emad.

Inte perfekt svenska, men tillräckligt för att kunna ta till sig kunskap och information och göra sig förstådd.
Emad tycker att det sen borde vara enklare att börja jobba, men han förstår att arbetsgivarna tvekar att anställa om de inte är säkra på vad personen kan. Så efter språket är nästa steg en yrkesutbildning eller kurser för att komplettera kunskapen. Men det handlar inte bara om att ta licenser eller maskinkörkort.

– På TTC lärde jag mig det svenska systemet, hur man jobbar här. Och jag har lärt mig hur viktigt det är med säkerhet. Där är det stor skillnad jämfört med Syrien, berättar Emad.

Själva klivet över tröskeln in på arbetsmarknaden tog de när de praktiserade. Det var så de fick en chans att visa vad de kunde.

Både Hussein och Emad hade med sig yrkeserfarenhet som efterfrågas i Sverige. Många andra som kommer till Sverige saknar det.

– De vill jobba, men vad kan de jobba med? Det gör mig ledsen, men jag säger till dem att de måste börja med språket, berättar Emad.

Marie Edholm