Det nya ljudet från Bakersfield
Miljoner fattigbönder tvingades fly sina hem och samlades i nödtorftiga läger. I dessa utanförskapsområden växte den amerikanska arbetarklassens musik fram: en modern, uppkäftig country and western.
Gå ner till floden
23 juni, 2016
Skrivet av Harald Gatu
Musik När Bruce Springsteen kommer till Göteborg i sommar är det som historieberättare. The River är berättelsen om floden som symbol för hoppet om en bättre tillvaro.
Andra flodlåtar
The Byrds Ballad of Easy Rider
Lite motvilligt skrev Bob Dylan ledmotivet till mc-filmen Easy Rider med Byrds Roger McGuinn. Låten passade bra på temat om ynglingarna som sökte friheten genom att följa floden.
Creedence Clearwater Revival Proud Mary
Den mest kända av alla flodlåtar, finns i varje pubtrubadurs standardrepertoar. John Fogerty hade inledningen till Beethovens femte symfoni i huvudet när han skrev introt.
Alison Krauss Down to The River and Pray
Dopscenen i floden är en av de starkaste i bröderna Coens film O Brother, Where Art Thou. Lär ursprungligen ha skrivits av en okänd slav, publicerad första gången 1836.
The River skrevs när USA efter Vietnamkriget gick in i sin allvarligaste ekonomiska kris sedan trettiotalsdepressionen. The River är historien om det unga paret som förenats genom en tonårsgraviditet och som hänvisades till slitsamma jobb utan framtidsmöjligheter. ”Ännu ett offer på den organiserade religionens och det amerikanska klassamhällets dubbla altare” som Springsteen-biografen Peter Ames Carlin uttryckt det.
Låten handlade egentligen om Springsteens egen syster och hennes man.
Förlagan fanns i Hank Williams Long Gone Lonesome Blues där den bedrövade huvudpersonen går ner till floden för att söka förtröstan när livet gått i spillror. Men floden var torrlagd. Den och andra Hank Williams-låtar lyssnade Springsteen på i bilen på väg hem. När han kom fram skrev han The River. Han ville låta som en som hängde i baren och berättade sin story för främlingen intill.
Bruce Springsteen framförde The River första gången 1979 vid en konsert mot kärnkraft efter Harrisburgolyckan. Fem år senare tillägnade han låten stålarbetarnas fackförening i Pennsylvania. Stålkrisen hade gjort tiotusentals arbetslösa och vid en konsert i Pittsburgh sa han: ”Något farligt håller på att hända därute, långsamt delas Amerika upp i två hälfter” när den amerikanska drömmen egentligen handlade om att alla skulle få chansen att leva ett anständigt, värdigt liv. The River var en metafor för hoppet, det lilla som rinner mot det stora, oändliga.
Så spelade han låten om det unga föräldraparet som får jobb, går med i fackföreningen, försöker få rätsida på ett liv som den ekonomiska krisen kommer att trasa sönder. Berättaren går ner till floden, precis som i Hank Williams-låten.
