Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”Vi behöver prata om integration – men i vad?”

2 september, 2016

Skrivet av

lars-henrikssonGästKrönika Integration har länge varit ett magiskt lösenord när det pratas invandring, men sällan ställs frågan: integration i vad?

Om skribenten

Lars Henriksson arbetar på Volvo Torslandaverken sedan 1978 och varit fackligt aktiv sedan dess, idag som skyddsombud.

Skriver regelbundet i olika tidningar och är redaktör för den oberoende fabrikstidningen Kvasten. Även författare till boken Slutkört, om bilarna jobbet och klimatet.

Enligt Svenska Akademins ordlista betyder integration ”förena till en helhet” och tanken att individer ska ”integreras” bygger på att samhället är något helt och odelat. Som i Per Albin Hanssons berömda folkhemstal där det varken skulle finnas kelgrisar eller styvbarn, grundvalen – eller kanske snarare den ideologiska överbyggnaden – för ”den svenska modellen” där samförstånd skulle råda mellan arbetstagare och arbetsgivare.

Skriv till oss

Vad betyder egentligen den svenska modellen? Är trygga anställningsformer och kollektivavtal omöjliga att förena med en stor invandring. Eller är det tvärtom, nödvändigt med ett tillskott av människor i arbetsför ålder för att trygghetssystemen ska fungera? I oktober är Dagens Arbete med och arrangerar ett heldagsseminarium om migration, och inför detta bad vi några krönikörer skriva ner sina tankar kring begreppet den svenska modellen, kring solidaritet och migration. Vill du också skriva? Hör av dig till oss!

Sommarens diskussion om ”svenska värderingar” går i samma spår och blir väldigt märklig, som om samma värderingar skulle råda – eller vara önskvärda – bland både oss arbetare och dem som äger och styr företagen. Hela arbetarrörelsens historia, i Sverige och alla andra delar av välden, har tvärtom handlat om att hävda och organisera oss kring intressen och värderingar som är helt andra än dem som råder bland våra motståndare.

För Sverige har aldrig varit en odelbar helhet. En del har fötts med silversked i munnen medan alla andra i olika grad fått slita för sitt uppehälle. Oavsett den bild som målas upp av Folkhemssverige som ett föredöme i jämlikhet, har det alltid varit ett klassamhälle, som även under mer jämlika tider haft en koncentration av ägande och makt som hört till de allra högsta. Under några årtionden efter andra världskriget gick samhället ändå mot ökad jämlikhet, löneklyftor och skillnader i livsvillkor minskade och en växande välfärd kom allt fler till godo.

Men i slutet av 70-talet hände något, jämlikhetstrenden vändes och klyftorna började växa. Sverige blev allt mer ekonomiskt segregerat land när silverskedsgänget drog ifrån, lämnade samförståndet och den välfärdsstat som uppstått som en kompromiss ur tidigare styrkeförhållanden. I dag växer klyftorna rekordsnabbt och den exploderande ojämlikhet skapar enklaver av fattiga å ena sidan och rikemansghetton å den andra. Att då påstå att sådant som arbetslöshet, bostadskris och skolproblem skulle bero på bristande ”integration” är befängt. Det lägger skulden på dem som drabbas hårdast, inte det ekonomiska systemet vi lever under, den politik som förts under årtionden eller dem som drivit fram denna politik.

Men visst behöver även vi arbetare prata ”integration”, men av ett helt annat slag. Den integration vi behöver är att förena oss själva till en helhet, ett kollektiv som klarar av att agera tillsammans för gemensamma intressen.

Det låter kanske högtidligt men är egentligen rätt vardagligt. Det gäller inte att vi ska slipa av alla våra egenheter utan helt enkelt att inte låta dem stå i vägen för det vi behöver vara eniga om. Den integrationen är verkligen inte bara något för nyinflyttade utan grundtanken i varje fackförening värd namnet och något vi behöver utsätta oss själva för hela tiden.

I perioder har jag varit en del i sådana gemenskaper och där finns mina hittills bästa minnen från arbetslivet. Vi har inte alltid älskat varandra men när vi tillsamman stått upp mot utmaningar från av företag och chefer har våra olikheter automatiskt hamnat mycket långt ner på dagordningen.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Sänkta löner fel väg att gå”

”Sänkta löner fel väg att gå”

Jonas Frycklund har rätt i att parterna – och samhället i övrigt – behöver utveckla nya vägar för att få nyanlända ut på arbetsmarknaden. Men sänkta lägstalöner är fel väg att gå – vi måste satsa på utbildning, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström.

”Bekväma myter – men livsfarliga”

”Bekväma myter – men livsfarliga”

I stället för sänkta löner borde Svenskt Näringsliv propagera för fler högproduktiva jobb – åtminstone om de tar hänsyn till sina egna analyser. Det skriver ekonomen Sandro Scocco angående debatten om migrationen och den svenska modellen.

”Vi behöver sänka timkostnaden”

Den flyktingvåg vi har sett de senaste åren har varit exceptionell. I ett sådant läge behöver vi hitta konstruktiva lösningar. Svenskt Näringslivs Jonas Frycklund skriver i vår debattserie om migrationen och den svenska modellen.

”Solidaritet är mer än den svenska modellen”

”Solidaritet är mer än den svenska modellen”

Vad står egentligen uttrycket ”Svenska modellen” för? Det undrar DA-reportern Jeanette Herulf i sin gästkrönika (som hon skriver utifrån sitt perspektiv som långtidssjukskriven).

Människovärdet står på spel

Människovärdet står på spel

Kortsiktiga vinstintressen har skapat ett ohållbart och mänskligt ovärdigt arbetsliv som nu också visar sig vara samhällsfarligt i coronasmittans tid, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Står den svenska modellen pall?

Står den svenska modellen pall?

Hur står sig den svenska modellen med kollektivavtal i i en tid av stor inflyttning? Vid debatten på Migrationsdagen fanns allt från starkt försvar för den nuvarande ordningen till att det kan bli läge för staten att lägga skig i lönebildningen.

”Facken måste kliva fram”

”Facken måste kliva fram”

”Den flyktingkris som varken marknaden eller det politiska systemet idag förmår hantera skulle kunna vara ett tillfälle för facken att kliva fram i ljuset och återta positionen som hoppingivande samhällsbyggare”, skriver skribenten och IF Metallaren Lars Henriksson i ett debattinlägg.

Ändra reglerna för arbetskraftsinvandring

Ändra reglerna för arbetskraftsinvandring

Helle Klein, chefredaktör.

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

Ska man vara seriös i sitt försvar av den svenska modellen måste man också visa intresse för att bekämpa låglönekonkurrensen på EU:s arbetsmarknad, skriver Johan Danielsson (S).

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Tiden kan vi aldrig köpa tillbaka

Arbetad tid kan omvandlas till pengar men åt andra hållet är det inte lika lätt, skriver Lars Henriksson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.