Den oförlåtliga godheten
"Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare", skriver Orvar Säfström.
Bliv vid din läst
Publicerad 2016-10-13, 10:30 Uppdaterad 2020-09-07, 12:21
Krönika Varför måste allt handla om att sträva efter något annat?
–Jag är skådespelare.
– Jaså, vilken restaurang?
Så lyder ett klassiskt Los Angeles-skämt.
I en stad centrerad kring Hollywoods drömfabrik lever tiotusentals människor sina liv i väntan på det stora genombrottet, år efter år. De är inte servitörer, snabbmatskassörer eller industriarbetare. Det är bara något de av nödvändighet gör så länge, för att betala hyran.
Jag kom precis hem från ännu en resa till Japan. Jag skulle kanske inte själv säga att jag är besatt av landet, men om någon vill argumentera för den diagnosen har jag inte mycket att sätta emot.
I Japan möter jag många människor med en helt annan syn på livet än den som kablas ut i våra egna medier. Personer som inte ständigt blickar uppåt utan strävar efter att bli så bra som möjligt på just det de sysslar med.
Städaren (nej inte lokalvårdaren eller hygienteknikern) som stolt förklarar att pappa och farfar också var städare, och att golvsopen gått i arv. Lokföraren som med gammaldags stoppur för anteckningsbok över varenda stopp- och starttid vid varje station, år ut och år in. Nudelkocken som med närmast religiös hängivenhet kokar sin buljong och knådar sin deg dag efter dag.
Den som ägnat tid åt klassisk kampsport känner igen sig. Hur nötandet av till synes enkla grundtekniker aldrig upphör, utan snarare blir viktigare ju duktigare och mer erfaren utövaren är.
Visst finns det andra stora problem i Japans arbetsliv, företagshierarkin och särbehandlingen av kvinnor på arbetsplatsen för att nämna två av dem, men i vår tid av Idoliserande och X-faktoriserande finner jag ändå något oerhört befriande i denna hängivenhet och uppskattning av vardagens uppgifter.
Vi matas med budskapet att en enda minut på en audition skapar framgång och lycka. Det passar bra in i marknadsflödet: en mirakelkräm för bättre hy och en annan för stjärnstatus.
Jag kan känna en sån ängslighet över detta ständiga blickande bortom horisonten. Självklart ska vi inte sluta drömma, men allt borde kanske inte handla om att sträva bort mot något annat?
När ska vi börja lära oss uppskatta de liv vi faktiskt lever och den kompetens vi besitter, oavsett om vi är servitörer, snabbmatskassörer, industriarbetare eller popstjärnor?
Orvar Säfström är musiker, producent och skribent.
Orvar
Du var min metalhjälte. Nu sitter du I lördagssoffan med feminister och läderbögar. Jag är så besviken.