Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Bliv vid din läst

13 oktober, 2016

Skrivet av

kronikor-orvar-safstrom-storKrönika Varför måste allt handla om att sträva efter något annat?

 –Jag är skådespelare.
– Jaså, vilken restaurang?
Så lyder ett klassiskt Los Angeles-skämt.

I en stad centrerad kring Hollywoods drömfabrik lever tiotusentals människor sina liv i väntan på det stora genombrottet, år efter år. De är inte servitörer, snabbmatskassörer eller industriarbetare. Det är bara något de av nödvändighet gör så länge, för att betala hyran.

Jag kom precis hem från ännu en resa till Japan. Jag skulle kanske inte själv säga att jag är besatt av landet, men om någon vill argumentera för den diagnosen har jag inte mycket att sätta emot.

I Japan möter jag många människor med en helt annan syn på livet än den som kablas ut i våra egna medier. Personer som inte ständigt blickar uppåt utan strävar efter att bli så bra som möjligt på just det de sysslar med.

Städaren (nej inte lokalvårdaren eller hygienteknikern) som stolt förklarar att pappa och farfar också var städare, och att golvsopen gått i arv. Lokföraren som med gammaldags stoppur för anteckningsbok över varenda stopp- och starttid vid varje station, år ut och år in. Nudelkocken som med närmast religiös hängivenhet kokar sin buljong och knådar sin deg dag efter dag.

Den som ägnat tid åt klassisk kampsport känner igen sig. Hur nötandet av till synes enkla grundtekniker aldrig upphör, utan snarare blir viktigare ju duktigare och mer erfaren utövaren är.

Visst finns det andra stora problem i Japans arbetsliv, företagshierarkin och särbehandlingen av kvinnor på arbetsplatsen för att nämna två av dem, men i vår tid av Idoliserande och X-faktoriserande finner jag ändå något oerhört befriande i denna hängivenhet och uppskattning av vardagens uppgifter.

Vi matas med budskapet att en enda minut på en audition skapar framgång och lycka. Det passar bra in i marknadsflödet: en mirakelkräm för bättre hy och en annan för stjärnstatus.

Jag kan känna en sån ängslighet över detta ständiga blickande bortom horisonten. Självklart ska vi inte sluta drömma, men allt borde kanske inte handla om att sträva bort mot något annat?

När ska vi börja lära oss uppskatta de liv vi faktiskt lever och den kompetens vi besitter, oavsett om vi är servitörer, snabbmatskassörer, industriarbetare eller popstjärnor?

Orvar Säfström är musiker, producent och skribent.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Den oförlåtliga godheten

Den oförlåtliga godheten

”Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare”, skriver Orvar Säfström.

Ett slag mot ansiktet

Ett slag mot ansiktet

En vanlig lördagskväll hände det. Som tur är kan jag skilja på film och verklighet.

”Schwarzenegger har gett mig mer än Bergman”

”Schwarzenegger har gett mig mer än Bergman”

DA:s nya kulturkrönikör Orvar Säfström gillar Fantomen, Judas Priest och att spela på Commodore 64.

”Moralpaniken lever än”

Så har spelvåldsdebatten blossat upp för femtielfte gången, lika missriktad och hopplöst känslosvallande som vanligt.

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

”Statens stöd måste fördelas på annat sätt”

Det behövs fler aktörer som hjälper funktionshindrade att komma in på arbetsmarknaden, skriver tre verksamhetsledare inom rekrytering och utbildning.

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

”Nu ska Samhall åter stå på de funktionshindrades sida”

L: Efter hårda förhandlingar har vi fått igenom verkningsfulla förändringar av Samhall.

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

”Samhall ska inte vara ett låtsasjobb”

S: Samhall ska producera varor och tjänster som faktiskt efterfrågas – men vi måste utreda att det är rätt personer som anvisas dit.

Dags att agera, närings­ministern

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Så blev jag ett original

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

”Industrin kan rädda klimatet”

”Industrin kan rädda klimatet”

Svensk industri är på god väg att bli världs-ledande i klimatsmart produktion. Vi har en nyckelroll i vår tids stora ödesfråga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.