Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Ett slag mot ansiktet

25 maj, 2016

Skrivet av Orvar Säfström

Orvar Säfström är musiker, producent och skribent.
Orvar Säfström är musiker, producent och skribent.

Krönika En vanlig lördagskväll hände det. Som tur är kan jag skilja på film och verklighet.

Jag har under våren tittat på Netflix-serien Daredevil. Jag är ett gammalt fan av den tecknade serien, om den blinde advokaten Matt Murdock som ger sig ut på stadens gator som maskerad brottsbekämpare. Det är en historia om att bekämpa mörker med mörker, om den hårfina gränsen mellan gott och ont och om vad våldet gör med oss alla.

Jag har ägnat en inte helt obetydlig del av mitt liv åt just det fiktiva våldet. Jag har hyllat Sylvester Stallone och Bruce Lee, spelat oräkneliga timmar GTA och lärt mig varenda textrad av Slayer utan­till.

Hårt, brutalt, tufft. Precis som det ska vara. Jag har försvarat underhållningsvåld i de mest märkliga sammanhang, och mer än en gång blivit anklagad för att försköna det hemska i världen.
Så en helt vanlig lördagskväll nu i februari blev jag överfallen på öppen gata i Stockholm och brutalt misshandlad av en vilt främmande person. Det gick väldigt fort. En enda kraftig smäll i ansiktet gjorde mig medvetslös.

När jag vaknade till hade jag en krossad fotled, ett ben brutet på flera ställen och mer ont än jag tror jag haft någonsin tidigare. En rejäl operation väntade dagen efter och sedan dryga tre månader sjukskrivning med gips, kryckor, starka smärtstillande mediciner och allmän skröplighet.

I dagsläget är det inte säkert att jag återfår full funktion i foten. Jag hoppas kunna gå normalt, och med lite tur även springa. Dansa balett lär jag aldrig göra mer, säger kirurgen, men det kun­de jag i sanningens namn inte innan heller så det får jag helt enkelt leva med.

Man kanske kan tycka att allt detta borde omvänt mig. Att det är hög tid att erkänna att våld är något hemskt och otäckt vi medborgare bör skyddas från i film, tv och spel. Men så enkelt är det förstås inte. Jag kan nämligen, ända sedan dagisåldern, skilja på fiktion och verklighet. Det är en grundläggande förutsättning för nästan alla former av berättarkultur.

Jag vet att Kate och Leonardo inte gifte sig fast de var kära i Titanic. Jag kan fascinerat följa Walter White i Breaking Bad samtidigt som jag är medveten om de fruktansvärda skador metamfetamin orsakar. Och jag kan fortsätta följa Daredevils öden och äventyr, utan att en enda gång sammanblanda hans korståg med min värkande fotled.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Den oförlåtliga godheten

Den oförlåtliga godheten

”Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare”, skriver Orvar Säfström.

Bliv vid din läst

Varför måste allt handla om att sträva efter något annat?

”Schwarzenegger har gett mig mer än Bergman”

”Schwarzenegger har gett mig mer än Bergman”

DA:s nya kulturkrönikör Orvar Säfström gillar Fantomen, Judas Priest och att spela på Commodore 64.

”Moralpaniken lever än”

Så har spelvåldsdebatten blossat upp för femtielfte gången, lika missriktad och hopplöst känslosvallande som vanligt.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

Ska vi erövra framtiden igen?

Ska vi erövra framtiden igen?

Daniel Mathisen läser Ulf Lundells Vardagar och känner sorgen blandas med hopp.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

”Rättvisa löner i EU skyddar svensk modell”

Ska man vara seriös i sitt försvar av den svenska modellen måste man också visa intresse för att bekämpa låglönekonkurrensen på EU:s arbetsmarknad, skriver Johan Danielsson (S).

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.