”Varför måste allt handla om att sträva efter något annat?”
Krönika, Orvar Säfström.
Den oförlåtliga godheten
Publicerad 2017-01-27, 15:37 Uppdaterad 2020-09-07, 12:21
Krönika Vi har inte råd att klaga sönder goda gärningar, bara för att någon tycker att andra gärningar är godare.
”Jag blir så jävla förbannad! Det är ett sånt fruktansvärt slöseri, ren idioti!”
Personen, som jag egentligen bara är vän med på Facebook men faktiskt aldrig träffat tidigare, pendlade mellan raseri och förtvivlan. Jag hade inte blivit ertappad med att vaska en flaska champagne, eller att köpa aktier i ett företag som tillverkar homeopatiska läkemedel. Jag hade just berättat att jag samlat in 50 000 kronor till Cancerfonden.
Bakgrunden till kampanjen är en bok jag skrev 2015 om den svenska rollspelsvågen på 80-talet. En av de personer jag intervjuade i samband med det gick bort under arbetet och lämnade fru och två barn i sorg och saknad. Jag ville göra något och tänkte att den bubblande rollspelsnostalgin i Sverige kunde vara ett dragplåster. Jag hade rätt. Pengarna strömmade in på insamlingskontot. Så var var fel? Varför förtjänar jag en utskällning under en fram till dess trevlig middagstillställning?
Det hela var mycket enkelt. Jag hade valt fel välgörenhet. Eftersom personen i fråga är mycket, för att använda ett förmildrande uttryck, engagerad i miljön är också all form av aktiv handling i andra frågor avskyvärda. ”Cancer är en välfärdssjukdom, folk får fan skylla sig själva om de solar för mycket i Thailand och äter dålig mat!”
Jag orkade inte argumentera. Jag var gäst och kände att en diskussion faktiskt inte skulle leda någonstans. Väl hemma började jag dock fundera. Hur hamnade vi här? Hur är det ens möjligt att bli utskälld på grund av tiotusentals kronor till cancerforskning? Jag tror inte det är så enkelt som rädsla och frustration för en mörkare framtid.
Vi identifierar oss allt mer med våra känslor och intressen. Om du gillar Tolkien och någon annan föredrar Star Wars är det ett angrepp även på dig som person. Jag såg det gång på gång under min tid som programledare på Filmkrönikan. Upprörda mejl och telefonsamtal från tittare som kände sig ifrågasatta och nedvärderade bara för att fel sak lyfts fram. Säkert är det liknande funktioner som skapar illvilja mot andras sociala engagemang.
Vi lever i en tid där medlidande och omtanke är en ständig bristvara. Låt inte självutnämnda helgon och godhetsknarkande narcisister hindra dig från att bidra till en bättre värld. Det om något vore ett fruktansvärt slöseri.
Ren idioti, faktiskt.
Håller helt med. Att i den trasiga värld vi befinner oss i klaga på folks godhet är ju barockt.
Sedan kan jag på ett mera grundläggande plan tycker att det är något egendomligt att grundläggande medicinsk forskning som cancerforskning i en välfärdsstat ska vara beroende av insamlingar.