Svårt för facket att stötta inhyrda – hamnar mellan stolarna
Inhyrning skulle bli lösningen för företagen Vad gick snett? DA reder ut
Lex Laval rivs upp
Publicerad 2016-12-12, 17:00 Uppdaterad 2020-09-14, 16:34
ANALYS Tolv år efter Vaxholmskonflikten – och fyra svidande fackliga nederlag i domstolar och politiska församlingar. När Lex Laval nu rivs upp kan ett nytt kapitel skrivas om samtidens mest segslitna kraftmätning mellan arbete och kapital.
Lex Laval ska rivas upp. Därmed tillåts facken kunna ta strid för att svenska kollektivavtal ska gälla fullt ut på utländska företag som tillfälligt verkar i Sverige. I övermorgon bestämmer sig regeringen för det förslag som riksdagen senare kommer att få ta ställning till.
Kanske är det slumpen, kanske är tidpunkten symbolisk vald. Lucia och Lex Laval har sina beröringspunkter.
När regeringen dagen innan Lucia meddelar att den är beredd att gå från ord till handling i frågan om Lex Laval är det nästan på dagen precis tolv år sedan de omtalade scenerna i Vaxholm. Luciamorgonen 2004 försökte Byggnads strejkvakter dela ut material till de lettiska byggnadsarbetarna. Ropen ”go home or go on strike” hördes. Inga journalister var närvarande den här morgonen och beskrivningen av vad som egentligen hände går isär. De debattörer som tyckte att facket hade för mycket makt ansåg att de hade fått ytterligare argument för sin sak.
På sommaren samma år hade ett lettiskt byggbolag fått i uppdrag att bygga om en del av Söderfjärdsskolan i Vaxholm. Företaget Laval un partneri saknade kollektivavtal. Byggnadsarbetarförbundet gjorde som man brukade och kontaktade det lettiska företaget för att teckna ett hängavtal.
Det blev inget hängavtal. I stället utbröt den viktigaste konflikten på svensk arbetsmarknad sedan den stora gruvstrejken 1969. Laval hänvisade till att man hade lettiskt kollektivavtal. Byggnads hävdade att man hade rätt att ta till stridsåtgärder mot ett utländskt företag som vägrade teckna svenska kollektivavtal med facket. Principen var: likabehandling. Oavsett nationalitet skulle arbetstagare på svensk arbetsmarknad behandlas lika. Arbetsgivarna hävdade å sin sida att den fria rörligheten inom EU gav det lettiska företaget rätt att betala lettiska löner i Sverige.
I sin bok ”Konflikten i Vaxholm – svensk arbetsmarknad i förändring” skriver Aftonbladets ledarskribent Ingvar Persson om det som gjorde Vaxholmskonflikten speciell:
”facket ställdes mot en ideologiskt motiverad motståndare, väl förtrogen med svensk arbetsrätt. Laval valde medvetet att utmana systemet på den svenska arbetsmarknaden. Ett ovanligt beslut. Och märkligt. Inte minst ekonomiskt. Processen kostade sannolikt mer än ett avtal skulle ha gjort”.
Vaxholmskonflikten blev en juridisk och politisk krutdurk. Den blottade en segsliten konflikt. Arbetsgivarorganisationer mot fackföreningsrörelsen. Borgerliga partier mot arbetarrörelsen. Och konflikten handlade ytterst om priset på arbete.
Den huvudsakliga striden fördes i domstolar och politiska församlingar. Facket förlorade i samtliga.
Första förlusten, april 2005: Arbetsdomstolen tar upp Lavalmålet. Tycker facket i princip har rätt att ta till stridsåtgärder för att hävda det svenska kollektivavtalet. Men är det egentligen förenligt med principerna i EG-rätten. Arbetsdomstolen passar pucken till EU-domstolen.
Andra förlusten, december 2007: EU-domstolen ger Laval rätt. Visserligen har facket rätt att ta till stridsåtgärder – men inte för att kräva mer än vad utstationeringsdirektivet tillåter. Det direktivet ska fastställa att vissa grundläggande minimivillkor garanteras anställda som under en tid arbetar i ett annat land. Men med domen gjorde EU-domstolen, enligt facket, golvet till tak. Minivillkoren blev maximivillkor. Facket får inte kräva mer än vad direktivet medger. Det svenska facket tillåts därmed inte ta strid för att de lettiska arbetarna skulle få svenska villkor.
Tredje förlusten, december 2009: Byggnads och elektrikerförbundet förlorar Lavalmålet i Arbetsdomstolen. Men den fällande domen satt hårt inne. Arbetsdomstolen var oenig, 4 mot 3. Facken döms att betala ett allmänt skadestånd till Laval på 330 000 kronor samt rättegångskostnaderna på 2,1 miljoner.
Fjärde förlusten, april 2010: Efter utslaget i EU-domstolen tillsätts en utredning. Nu ska svensk lag anpassas. Det är nu Lex Laval hamnar i lagboken. Lagen reglerar bland annat när det svenska facket tillåts konflikta mot utländska företag med ”utstationerad arbetskraft” som är här under en begränsad period. Lex Laval säger att facket inte kan kräva något utöver kollektivavtalets hårda kärna. Med andra ord: minimivillkoren. Att inte få ta strid för bättre villkor än avtalets lägsta är i längden ohållbart för en facklig organisation.
Det är den lagen som regeringen nu vill riva upp. I första hand genom att ta bort den så kallade bevisregeln.
Bevisregeln innebär att facket inte får ta till konflikt om arbetsgivaren visar att han tillämpar villkor som motsvarar kollektivavtal. I praktiken jämställs utländska anställningsavtal med svenska kollektivavtal.
Vaxholmskonflikten, som kulminerade den där Luciamorgonen för tolv år sedan, slutade aldrig. Den kom att leva kvar i en lag som fått de fackliga organisationerna att se rött. Om regeringens förslag sedan går igenom riksdagen är en annan femma.
