Anders Ferbe slutar som ordförande i IF Metall

27 januari, 2017

Anders Ferbe ställer inte upp för en ny period. IF Metall kommer att välja en ny förbundsordförande vid kongressen i maj.

– Jag har just meddelat valberedningen att jag inte är valbar vid kongressen, säger Anders Ferbe.

När DA granskade nomineringarna inför vårens kongress strax före jul visade det sig att mer än hälften av de 37 avdelningarna ville ha en ny ordförande. Vice förbundsordförande Marie Nilsson hade 16 nomineringar, avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä fyra och Anders Ferbe nio. Men åtta avdelningar var fortfarande osäkra eller hemliga.

Efter Anders Ferbes besked återstår nu alltså bara två nominerade, och valberedningen jobbar nu intensivt med frågan. Dess förslag ska vara klart senast sex veckor före kongressen, alltså i början av april.

Det är idag fem år sedan Anders Ferbe med kort varsel fick ta över ordförandeklubban i IF Metall sedan dåvarande förbundsordföranden Stefan Löfven utsetts till socialdemokraternas partiordförande. Anders Ferbe omvaldes två år senare vid förbundskongressen 2014. Samma år fyllde han 60 och hade kunnat gå i pension.

– Egentligen landade jag i mitt beslut då 2014, eftersom jag i förhållande till pensionsreglementet skulle sitta på tre års övertid.

Det här hade du ju kunnat meddela redan i höstas när du intervjuades av Dagens Arbete. Varför gjorde du inte det?

– Nej, man kan inte det. Jag förstår hur du menar. Men sitter du som förbundsordförande så är du förbundsordförande på full tid fram till en kongress. Börjar man hinta om den ena eller det andra och redan i höstas sagt att jag inte står till förfogande så hade andra frågor blivit lidande av det. Då blir det en massa spekulationer och då kommer nästa fråga om vem som tar över.

– Det här var ett sätt att inte bli föremål för spekulationer. Nomineringsprocessen är nu avslutad och nu är valberedningen igång med sitt arbete. Därför har jag nu meddelat valberedningen mitt beslut att jag inte står till förfogande.

Och du menar att det här har du tänkt på sedan 2014?

– När man väljs så väljs man på en treårsperiod. Då är det fullt järn under tre år. Men man vet samtidigt vilken ålder man har. Och även om det här är det roligaste som finns så måste man mentalt ställa in sig på att ”snart är det dags att göra någonting annat”. Nu är det dags att göra något annat.

Hade du tänkt annorlunda om du hade fått fler nomineringar från avdelningarna?

– Beslutet har ingenting med nomineringarna att göra. Jag tror att många ute i organisationen både förstår och respekterar att det efter så många år är dags att göra någonting annat.

Men är du ändå inte sugen att fortsätta?

– Man måste bestämma sig. När man har bestämt sig då är det det som gäller. Jag tycker att det ska bli fantastiskt roligt att ge järnet fram till och med kongressen.

Vad säger du om nomineringsprocessen?

– Vad jag förstått så har valberedningen fått avdelningarna att vara aktiva och engagerade i valet av hela förbundsstyrelsen och inte bara förbundsledningen (dvs förbundsordförande, vice förbundsordförande, avtalssekreterare och förbundssekreterare/reds kommentar). Det kommer att bli kanonbra.

Två kandidater meddelade öppet i höstas att de står till förfogande som förbundsordförande. Är inte det ovanligt?

– Vi är ju inte vana vid det, i alla fall inte inom IF Metall. Men det kanske också är tidens tecken. Det finns ju exempel även från andra förbund att nomineringarna gjorts publika.

Dessutom har ju många avdelningar gått ut och berättat vem de föredrar.

– Det är ju också ovanligt, men vi lever i en föränderlig tid.

Är det bra eller dåligt?

– Jag vill inte hålla på att recensera utan för mig är det organisationen som står i fokus. Organisationen är alltid det viktigaste. Om organisationen och avdelningarna känner att det ska vara en öppnare och mer transparent process i samband med nomineringarna, så är väl det bara bra.

En sådan här öppenhet är väl ändå ovanlig för fackföreningsrörelsen?

– Vi har inte den vanan inom IF Metall. För inte tala om gamla Metall, där var ju processerna väldigt slutna. Möjligtvis är det här en förändring som kommit för att stanna.

Vad ska du syssla med efter kongressen?

– Det får vi se då. Jag kommer att få möjlighet att få tid att umgås åt barn, barnbarn och ägna mig åt fiske och annat. Men det kommer att finnas utrymme för en del annat också.

Blir det politiken eller facket?

– Vi får återkomma som sagt. Just nu och fram till och med kongressen i maj så är jag IF Metalls förbundsordförande.

Vad har du får råd att ge din efterträdare som förbundsordförande?

– Utöver den inriktning som slås fast av kongressen så måste man forma den här rollen utifrån de förutsättningar, möjligheter och intressen som man själv har. Att ta avstamp i sig själv. Samtidigt måste man hela tiden se vad som är bäst för medlemmarna. Oavbrutet måste man ta ställning till vad som är bra och vad som är relevant för våra medlemmar. Har man det som utgångspunkt då blir det väldigt bra.

Som förbundsordförande, vad är du mest nöjd med?

– Oj, svår fråga. Men det är nog det steg som vi har tagit från Fredrik Reinfeldts tal vid Davosmötet 2013 – då han sa att svensk industri var ”basically gone” – till den nuvarande regeringens industripolitiska agenda. Den agendan är i hög grad influerad av IF Metall i syfte att säkra och stärka våra medlemmars möjlighet till utkomst, till bra jobb, till kompetensutveckling. Alla talar om industrin idag. Där har vi alla inom industrin gjort en viktig insats.

– Det andra jag är nöjd med är att vi lyckats vara lönenormerande i avtalsrörelserna och att vi har lyckats ge medlemmarna reallöneökningar under många år. Det som vi lade grunden till 1997 har förvaltats väl och gett en bra löneutveckling under alla år.

Den enskilt tuffaste frågan som hamnat i ditt knä?

– Jag vill inte ge mig in på det. För i samma stund som jag pekar ut en fråga så riskerar man att underskatta svårighetsgraden i andra. I den här rollen ställs du hela tiden inför de svåraste frågorna. Det kan vara samverkan med andra förbund, lönenormering eller politiska frågor som ytterst handlar om stabilitet. Finns ingen stabilitet så riskerar det att drabba industriarbetarna oerhört hårt. Kapitalet kan hela tiden dra någon annanstans. Därför är stabilitet viktigt och därför var det oerhört viktigt att vi exempelvis fick en energipolitisk överenskommelse efter årtionden av låsningar.

I vilket skick lämnar du över IF Metall?

– Det är idag ett lika fantastiskt förbund som när jag tog över från Stefan Löfven. Vi har en hög organisationsgrad, vi har över 30 000 förtroendevalda som dagligen gör ett enastående arbete för våra medlemmar. Inga beslut som påverkar industriarbetarna ska gå vid sidan av det här rummet utan måste tvärtom passera det här rummet. Det blir inte alltid som vi tycker, men det är en annan sak. Vi ska i alla fall inte bli rundade.

Hur många timmar jobbar du på en vecka?

– Vet inte. Det är ju inte under 75-80 timmar i alla fall. Men…egentligen går det inte att mäta eftersom det är ett intresse, ett engagemang. Uppdraget är som en del av en själv helt enkelt.

Hinner du läsa en vanlig bok någon gång?

– Jadå! Det är jag mycket noga med.

Senast läste du?

– Jag läste faktiskt om Johan Theorins Skumtimmen. Skälet var att jag råkade se delar av filmatiseringen av den på Netflix. Då kände jag mig tvungen att läsa om den för att se om den verkligen följde boken. Jag insåg att boken, som oftast, är bättre än filmen.

Harald Gatu
hg@da.se

Läs mer på samma tema: