Industriarbetarnas tidning

”Jag såg skinnet rinna av dem”

26 januari, 2017

Skrivet av

Torsdagen är vittnenas dag i Nordkalkrättegången i Luleå. Det blir berättelser om dålig information vad man skulle göra olycksdagen, om ångest och social fobi och stor sorg. Men det blev också ett, men bara ett, skratt.

Muraren Fredrik Berg, kollega till den avlidne Johan Löfroth på entreprenörsfirman Limab, som har klara minnen från olycksnatten.

Han är 30 år i dag och talar så tyst att rätten vid flera tillfällen måste be honom att höja rösten.

– Jag är inte så bra på att tala ur skägget. Så ni får ställa frågor igen om något är oklart, säger han.

Åklagaren Stig Andersson inleder med sina frågor:

Var det något särskilt med arbetet du reagerade på?

– Nej, det var väl rätt normalt. Det skulle bli gjort fort. Konsulten ville att vi skulle komma dagen efter. ”Om ni inte kommer i morgon så kan någon annan göra det”, sa han. Vi kom dit kvällen efter, mellan klockan sex och sju. Min chef visade vad de gjort under dagen och vad vi skulle göra.

– Och man sade att vi inte skulle stå direkt vid hålet för det hade kommit en ångpuff och någon hade skadats lindrigt. Därför hade de tagit upp silverkläder, två dräkter, överdrag, och två hjälmar med visir. Det blev ingen murning som det var sagt.

Hur gick arbetet till?

– Vi stod två och två med rören.

Jobbade ni kontinuerligt med de här rören?

– Jo i princip. Vi hade i walkie-talkie-kontakt med Nordkalk och stannade när de drog matarbordet. Det hände en eller två gånger. Sen tog vi kafferast vid niotiden. Sista gången innan olyckan så skulle de dra matarbordet. Vi väntade på det och försökte ropa ner till kontrollrummet, men fick inget svar. Sen small det.

Vad var det som small?

– Det var som att det var en stor säck. Som en mjölsäck som ramlar i golvet. Det började spruta ut ånga och kalk genom luckorna. Jag kunde varken se eller andas och så började det svida.

Hade du någon träning för det här jobbet?

– Nej.

Fick du några skador?

– Brännskador i ansikte, hals och handleder. Ambulansen kom till slut, men det var stopp från akuten att ta in oss för de trodde vi var kontaminerade. Ingen visste vad de skulle göra med oss. Så vi blev stående där i natten. Kändes som vi fick stå där med ambulansen hur länge som helst, i en twilight zon.

Dödsboet till Johan Löfroths målsägandebiträde Magnus Eriksson frågar:

Har du några besvär i dag?

– Fysiskt är det okej.

– Men psykiskt har det varit tungt. Det har varit mycket ångest, har känt instängd, varit rädd för att träffa folk. Vill inte gärna fara i väg och jobba under lång tid, jag började dricka ganska mycket från och til

Johan Löfroths pappa och storebror förhördes också i dag. Brodern Peter har i dag har tagit över det möbelvaruhus där lillebror Johan jobbade heltid på lagret. Vid tiden för olyckan ägde pappa Lars-Erik butiken, Mio möbler i Piteå. Jobbet som murare var ett extraknäck för Johan. Och det var i tron att han skulle mura som han åkte till Luleå den natten.

Lars-Erik Löfroth fick efter sonens sju veckor långa kamp på sjukhus träffa platschefen på Nordkalk och företagets arbetsmiljöingenjör från huvudkontoret. Hans son var då död. För rätten berättar pappan:

– Nödduscharna var borttagna i anläggningen. Det fanns inga. Nordkalk jobbade på att få fram lämpliga skyddskläder för såna arbeten som min son utfört. De hade inga, berättade arbetsmiljöingenjören för mig. Platschefen var med då också. De medgav också att de inte hade gjort någon riskbedömning.

Efter Johans pappa är det storebror Peter Löfroths tur att vittna:

– Inget blev sig likt. Jag hade ju bara en bror, säger han och gråter sig igenom sitt förhör.

Tarmo Niva. Foto: David Lundmark

Tarmo Niva är en av flera målsäganden i rätten, han blev skadad under olyckan. Han har precis som Gustaf Seppelin Solli fått ett juridiskt ombud från LO-TCO Rättsskydd som företräder honom i tingsrätten. Tarmo Niva skadades betydligt lindrigare, men lider fortfarande psykiska men och hemsöks av minnena från natten.

– Oro, sömnproblem, mardrömmar, rädsla och ångest har följt i olyckans spår, berättar han och fortsätter.

– Jag såg hur illa de unga killarna skadades, hörde deras skrik och såg skinnet rinna av dem. Jag hjälpte dem ut i ambulansen och blev själv körd till Sunderby sjukhus.

Gustaf Seppelin Solli har blivit själva symbolen för denna Sveriges kanske mest uppmärksammade arbetsmiljöolycka. Han överlevde genom att inte andas in kalkmolnet, men kämpar fortfarande med sviterna av mycket svåra brännskador.

Foto: David Lundmark

– Jag ville bara att hjärtat skulle stanna så att det skulle sluta göra ont, berättade han för tingsrätten i dag.

– Ingen mår bra av att först halvt dö och sen gå tillbaka till barnstadiet och lära om allt på nytt igen. Mardrömmar hade jag länge varje eller varannan natt. Nu kommer de bara ibland. Oftast är jag på en industri och exploderar eller brinner upp.

För att lätta upp förhöret ställer Gustafs målsägandebiträde från LO-TCO Rättsskydd frågan:

När fick du börja snusa igen?

Och nu skrattas det för första gången i rättssalen.  Gustaf svarar:

– När jag kunde sitta upp. Man behöver lite morot.

 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Från olycka till dom

Från olycka till dom

Två uppmärksammade dödsolyckor – i två olika länder. I Finland tog det 38 månader från olycka till dom, i Sverige 64 månader. DA visar att en av förklaringarna är dåligt utbildade poliser och överbelastade åklagare.

”Inte ens smäll på fingrarna”

”Inte ens smäll på fingrarna”

Gustaf Seppelin Solli är nöjd med att företaget fälls, men reagerar på platschefens villkorliga dom och på att Nordkalk fick rabatt på företagsboten.

Nordkalk fälls i Gustaf-fallet

Nordkalk fälls i Gustaf-fallet

Nordkalk fälls för olyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Den dåvarande platschefen på anläggningen i Luleå fälls också för grovt arbetsmiljöbrott.

Ensidigt drev mot Nordkalk enligt försvaret

Nordkalk har fått hela skulden för det som gick fel, trots att ansvaret låg på andra, menar försvaret. Deras slutplädering fick avsluta rättegången. Dom meddelas den första mars.

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Gustaf Seppelin Solli är fortfarande förbannad på Nordkalk och tycker att straffet som åklagaren yrkar på är för mesigt. – Jag kommer alltid att bära det här med mig.

”Platsledningen borde ha insett riskerna”

Efter tio dagar är Nordkalkrättegången inne på sitt avslut. Kammaråklagaren yrkar på villkorlig dom och böter för Nordkalks dåvarande platschef.

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

”Varmt är bara förnamnet”

”Varmt är bara förnamnet”

Mehmet Arpaci var det första vittnet som framträdde vid Nordkalkrättegången. Han berättar hur han fick order om att rengöra kalkugnen utan att veta vad han gjorde och utan riktig skyddsutrustning.

”Nordkalk gav inga instruktioner”

”Nordkalk gav inga instruktioner”

Åklagaren anser att Nordkalk på flera sätt grovt bröt mot lagen under olycksnatten för drygt fem år sedan. Nordkalk förnekar anklagelserna i en rättegång som ibland blir mycket känsloladdad.

Stort medietryck vid rättegången

Nu har rättegången mot Nordkalk och den förre platschefen startat i Luleå tingsrätt. Nu väntar tio dagars rättegång. Intresset från allmänhet och medier är mycket stort.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Samhalls vd: Kritiken mot oss är allvarlig

Sara Revell Ford svarar på kritiken mot Samhall och ger sin syn på det som kommit fram i Dagens Arbetes granskning.

Så gick det till när Samhall satte vinsten före människorna

Under våren granskade Dagens Arbete bristerna i arbetsmiljön på Samhall. Men hur blev det som det blev? För tio år sedan skedde något avgörande. För Kenneth Harnesk, då första linjens chef, gick det inte längre att vara kvar.

”Det fanns de som inte ville leva”

Två år efter Richard Fredrikssons första begäran om ingripande agerar Arbetsmiljöverket. Samhall får bakläxa.

Riksdagen vill ha en oberoende utredning av Samhall

Samhall måste utredas, av någon utifrån. Det anser en samlad opposition som via riksdagen uppmanar regeringen att tillsätta en extern utredning.

Ministrarna: Våra bolag ska vara föredömen

De ansvariga ministrarna är djupt bekymrade över att unga med funktionsnedsättningar inte platsar på Samhall. Regeringen har nu gett ett tydligt besked om vilka grupper som ska slussas till företaget.

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.