Dagens las räcker inte till
Därför valde IF Metall att ansluta sig till partsöverenskommelsen om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
26 januari, 2017
Skrivet av Marie Nilsson
KrönikaMed allt snabbare teknisk utveckling blir bäst-före-datum för kunskaper kortare och kortare. Därför behöver vi alla lära nytt hela tiden.
När du söker egen utveckling i arbetet får du den starkaste garantin för att vara kvar på ditt jobb. Att stärka kunskaper är också det bästa sättet för den som är arbetslös att få nytt arbete.
Bilden av framtidens industriarbete präglar mycket av det vi gör inom IF Metall. Frågan finns med i avtalsförhandlingarna som pågår. Den blir vårt tema på kongressen i maj och den kommer att vara en väsentlig del av allt vårt arbete under den kommande kongressperioden.
Vi kan vara alldeles säkra på en sak när det gäller framtidens industrijobb och det är att kraven på teoretiskt och praktiskt kunnande hela tiden kommer att skruvas upp. Digitalisering och automation ökar efterfrågan på industriarbetare med hög och rätt kompetens. Även i mer traditionella industrijobb blir kompetenskraven allt skarpare.
Men på våra arbetsplatser är en annan bild vanlig. De är hårt slimmade och där handlar det enbart om att producera. Kompetensutveckling finns i regel inte ens med på kartan. I högkonjunktur har de inte tid och när hjulen rullar långsammare anser de sig inte ha råd …
Här tänker många företag både fel och kortsiktigt. Redan i dag hänger teori och praktik tätt samman och när den tekniska utvecklingen går snabbare, blir bäst-före-datum för kunskaper allt kortare. Alla behöver lära nytt hela tiden. Kompetens är en av grundstenarna för att svensk industri ska kunna konkurrera globalt med avancerade tjänster och produkter. Inte med enkla jobb och låga löner.
De pågående avtalsförhandlingarna och försommarens kongress kommer att visa hur IF Metall vill driva på utvecklingen.
Hur blir ständigt lärande en naturlig del av industriarbetet?
Ska en förutbestämd andel av arbetstiden sättas av till personlig utveckling?
På svenska universitet använder pedagoger upp till en femtedel av arbetsveckan till att bygga på det egna kunnandet. Hur stor andel av arbetstiden för lärande behöver en arbetare inom industrin?
Det är nödvändigt att förbättra möjligheterna till ständigt lärande för industriarbetarna. Visst finns det sedan lång tid tillbaka bra texter om kompetensutveckling i avtalen, men det räcker inte.
Jag tror på att lyfta fram faktorer som stärker motivation och vilja att lära. Exempelvis god arbetsmiljö, bättre anställningsvillkor och lönesystem som är byggda på kompetens. På motsvarande sätt finns det motiverande faktorer för arbetsgivarna i form av högre konkurrenskraft och mindre sårbara företag.
Om vinna-vinna-perspektiven får styra är jag övertygad om att både IF Metalls medlemmar och industrins arbetsgivare vill bygga ett system som långsiktigt stärker kompetensen inom svensk industri.