”Varmt är bara förnamnet”

Mehmet Arpaci var den första som fick frätande kalk över sig under olycksdagen på Nordkalk. Men han klarade sig bättre än Johan och Gustaf.

– Så synd. Två unga killar som har blivit så hårt drabbade. Det kunde ha varit jag.

Mehmet Arpaci hade vid tiden för olyckan precis slutat skolan och var anställd montör på entreprenören Empower, firman där även Gustaf Seppelin Solli arbetade.. Hans specialisering var svetsning.

Svetsaren Mehmet Arpaci är vittne i Nordkalk-målet och deltar via en videoinspelning där han svarar på en mängd frågor från åklagare, målsägandebiträden och Nordkalks advokater. Han befinner sig i Turkiet där han donerar en njure till sin mamma.

– Giltig frånvaro, konstaterar säger Gustaf Seppelin Solli.

När Mehmet Arpaci blev inkallad till kalkugnen på eftermiddagen den 1 november 2011 hade han redan jobbat flera timmar på stålverket.

– Jag fick ett samtal från min arbetsledare på Empower om att vi skulle komma till Nordkalk och hjälpa till med murningen. Min kollega skar upp hålet i ugnen. ”Jag ska engagera mig på jobbet och gå ner till hålet”, sa konsulten. Så jag gick ner och hjälpte till att kapa hålet. Konsulten gav mig order.

Vem var konsulten?
– Arbetsledare.

Hade någon sagt det?
– Ingen hade sagt det. Men han betedde sig som en arbetsledare. Helt klart.

Kunde du se hur kalkklumpen såg ut?
– Det var två klumpar. En stor och bred. Den andra lite mindre.

Vem hade sagt hur du skulle arbeta?
– Någon sa att jag skulle peta med kopparröret med vatten i så att klumpen skulle rasa ner i ugnen och de kunde mura om.

Har du någon vid sidan av dig när du jobbar?
– En entreprenörskollega som stack. ”Det här går inte. Jag ger upp.” Han tyckte det var för farligt. Så han for hem.

Hade du varit med om något sådant här jobb tidigare?
– Nej.

Visste du att kalken var farlig?
– Jag visste inte vad jag höll på med.

Hur var du klädd?
– Hjälm. Handskar. Arbetsjacka. Arbetsskor.

Någon som hade pratat om att du skulle vara klädd på annat sätt?
– Nej.

Var det varmt?
– Varmt är bara förnamnet.  Jag såg något glödande inne i ugnen.

Hade du någon aning om att kalken var frätande?
– Nej, absolut ingen aning.

Var det någon som nämnde att kombinationen glöd och vatten kunde vara farlig?
– Nej.

Fattade du inte själv att det inte var någon bra kombination?
– Nu fattar jag. Ingen bra idé. Men jag hade fått order om att göra det, så jag gjorde det.

Fanns det tidspress?
– Ja, när jag fick order om att hjälpa till så kommer konsulten och säger att jag ska engagera mig på jobbet och det ska gå fort.

Fick du någon förklaring varför det var bråttom?
– Nej.

Diskuterades det någonting om bästa metoden?
– Inte vad jag hört.

Det påstås att du stoppat in huvudet i ugnen?
– Det stämmer inte.

Vad skulle få dig att stoppa in huvudet i hålet?
– Om jag var dum i huvudet kanske.

Du gjorde inte vad du skulle påstods det. Hade du kunnat göra något annorlunda?
– Nej, jag har bara två händer.

Hade du kunnat stå på annat ställe?
– Det var meningen att vi skulle vara så nära hålet som möjligt, därnere, få bort klumpen.

Har du enligt din uppfattning handlat mot någons instruktion?
– Nej. Jag hade fått uppfattningen att jobbet skulle göras på det här sättet.

Du använde inte skyddsutrustning?
– Jag såg ingen skyddsutrustning.

Inga glasögon?
– Nej.

Vad hände när du fick puffen?
– Jag sprang ner till manöverrummet.

Fanns det inte vatten närmare än så?
– Nej. Jag sköljde av ansiktet på vanlig toa, i handfatet. Många trappor ner. Blev skjutsad till grindarna och körde sen hem själv. Det sved. Jag såg inte så bra. Svedan försvann inte så jag fick åka till sjukcentralen ändå. Läkaren försökte peta bort den frätande kalken. Och så fick jag remiss till Sunderby sjukhus där de kollade ögonen. De var svullna och irriterade, knallröda. Men i dag är ögonen okej, jag ärkänslig för ljus bara.

Sen fick du reda på att det hänt en allvarlig olycka?
– Jag åkte till SSAB och skulle ta en kaffe dagen därpå. Då fick jag reda på olyckan. Jag kunde inte resa mig från stolen. Den första tanken var att det kunde ha varit jag. Jag har tänkt på det här i fem år.

Tänkt på det här i fem år?
– Efter olyckan. Inte lätt att smälta in. Jag kunde ha varit i grabbarnas skor. Så synd. Två unga killar som har blivit så hårt drabbade. Det kunde ha varit jag. Jag har fått sömnproblem, vaknar mitt i natten och har ångest och andningsproblem. Det är inte så lätt för mig som kommer från ett annat land att gå till läkaren när det handlar om psyket. Då får man enstämpel att man är galen.