Industriarbetarnas tidning

”Parfym påminner mig om jobbet”

7 februari, 2017

Skrivet av

Foto: Madeleine Andersson

Det här gör jagAnki Mathiasen, 50 år, är packare och maskinskötare på Wunder-Baum.

Granar som inte barrar

I drygt 50 år har familjeföretaget Yngve Niklasson AB i Strömstad tillverkat Wunder-Baum-granar för den nordiska marknaden. Företaget har sju anställda, och tillverkningen sker på licens. Trots produktens utseende och form är omsättningen inte som störst i juletid, utan på våren.

Årligen säljer företaget cirka 4,5 miljoner doftgranar. Storsäljarna är Vanilj, Nybilsdoft och Skogsdoft.

”Vi har nästan 30 olika dofter här på fabriken, och så fort jag ska köpa mig en ny parfym påminns jag förstås om jobbet. Eller när min gubbe envisas med att öppna påsen för mycket – då kan det dofta lite starkt, till och med hemma i sovrummet!

Men det luktar ju gott också, annars hade jag nog inte jobbat här i 28 år. Och jag trivs fortfarande väldigt bra. Stämningen bland personalen är fin, tycker jag, och chefen har alltid varit förstående. Arbetsuppgifterna är dessutom varierande. Ja, jag känner mig delaktig i allt vi gör; från doftsättning till packning.

Här producerar vi över 30 000 doftgranar om dagen. Råmaterialet till produkterna får vi från företag i Europa och USA. Efter att vi har doftsatt och packat granarna kör lastbilar ut dem till våra distributörer.

Min personliga favoritgran? Det varierar men just nu är det Summer Cotton. Jag har dem på många ställen, men inte hängande i backspegeln. Då är den bara i vägen.”

Berättat för Pontus Ohlin

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Kampen för liv

Kampen för liv

Bildreportage Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh. Mödradödligheten i Bangladesh har legat på skyhöga siffror, men i och med satsningar från världssamfundet och politiken har fler liv kunnat räddas. Barnmorskor utbildas och sprids över landet. I byar, storstäder och i världens största flyktingläger Kutupalong utför ambitiösa barnmorskor en intensiv kamp för […]

Pressar yxhuvuden

Pressar yxhuvuden

Ögonblicket. Klockan är 11.38 på Hults bruk. Noggrannhet. Smeden Marcus Israelsson håller om sin vänstra axel med högerhanden. Han masserar sig själv när han väntar på att den rektangulära stålbiten som ska bli ett yxhuvud värms med induktion till 1 200 grader. Bakom honom väntar pressen på att få börja jobba med stålämnet. När det är […]

Kost, logi – och jobb

Kost, logi – och jobb

Folkets hus i Skönsberg, Sundsvall 1951. Urhi Karlsson får sig en tallrik spenatsoppa serverad av Helga Rödén.

Flaskbottnar och fingeravtryck

Flaskbottnar och fingeravtryck

Klockan är 11.36 på Gotlands gummifabrik.

Finfint till bordet

Finfint till bordet

Ögonblicket Klockan är 12.58 på Klippans bruk. Genom lagret på Klippans logistikavdelning transporterar truckföraren Gunilla Turesson tonvis med färgat servettpapper. Rött, gult, blått, ja i alla tänkbara färger och nyanser. Vid lastkajen väntar lastbilar som sedan kör papperet vidare till andra företag, mestadels i övriga Europa, där det sedan skärs ut och konverteras till färdiga […]

Fotografierna jag aldrig slänger

Fotografierna jag aldrig slänger

Usla och suddiga, det spelar ingen roll. Förr sparade man på bilderna. DA:s Pontus Ohlin öppnar sitt gamla fotoalbum.

En djungel där ute

En djungel där ute

Fotografen Helge Skodvin hittar oäkta djur mitt ibland oss.

De fixade tändstickorna

De fixade tändstickorna

Tändstickor hade alla på den här tiden Och på Vänersborgs Tändsticksfabrik visste arbetarna hur stora stockar asp skulle göras om till små små stickor.

När världen stängde

När världen stängde

Fotografen Joakim Eneroth betraktar coronakrisen på sitt eget vis.

45 år med pipan

45 år med pipan

Klockan är 14.42 på Reijmyre glasbruk.

Sjuka Samhall

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Otryggt att jobba helg med hjärtfel

Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.

Samhall i Umeå:  Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Samhall i Umeå: Vi följer Folkhälso­myndighetens riktlinjer

Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Larmade om brister – ärendet lades ner

Larmade om brister – ärendet lades ner

Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.

Hon städar äldreboenden utan skydd

Hon städar äldreboenden utan skydd

Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan: Vi väntar fortfarande på riktiga masker

Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Får inte desinficera bilarna – ”ratten torkar ut”

Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Samhall i Sörmland: Vi har gjort så mycket vi kan

Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.