Dödsolyckorna måste få ett slut
Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.
Industriarbetarnas tidning
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
20 april, 2017
Skrivet av Marie Nilsson
Krönika Nästan alla arbetsgivare visade en glupande aptit
på mer makt över arbetstiden (läs gratisarbete)
i årets avtalsförhandlingar.
Tro inte för en sekund att kampen om arbetstiden är över. Attackerna i årets avtalsrörelse var de hittills värsta och visade att detta är arbetsgivarnas stora framtidsfråga. Vi stod emot, men räkna med målmedveten och aggressiv press från dem även i fortsättningen.
Tillsammans med lönerna har striden om tiden alltid varit en av fackets viktigaste frågor. Åtta timmars arbetsdag, betald semester på sommaren, kortare arbetstid för dag- och skiftarbetare, avsättningar till delpension och andra pensionslösningar är exempel på frågor som vi drivit, både fackligt och politiskt, under många år.
Förbättringarna har lett till ordning och reda i arbetslivet och de har gett möjligheter till rikt familjeliv och rik fritid under arbetsveckor, helger och semestrar.
Men framgångarna gäller inte för alltid. De måste ständigt försvaras och utvecklas.
Arbetsgivarna har nämligen skaffat sig en glupande aptit på mer makt över din fritid.
När de försvarar sina krav på försämringar använder de ofta ordet ”flexibilitet”.
Med vidare ramar för hur arbetstiden läggs ut vill de anpassa arbetet efter behoven i produktionen. Genom ett ökat handlingsutrymme vill de slippa förhandla om arbetstiderna med facket.
Samtidigt ska den ökade flexibiliteten inte kosta något. Tiden som du arbetar in när det är mycket att göra ska du i stället ta ut när produktionsbehovet går ner.
Du ska arbeta när det behövs och så länge det behövs – oavsett dina egna behov eller möjligheter att klara barnomsorg och andra delar av det sociala livet.
Vi förstår att det krävs flexibilitet i produktionen och vi ställer upp när det behövs. Men det måste ske på rimliga villkor.
Arbetsgivarnas attacker på tiden leder in i en återvändsgränd. Försämrade villkor är aldrig rätt väg i ett industriland som vill vara i framkant när det gäller kompetens och konkurrenskraft.
Varför ska du som industriarbetare satsa på en framtid i företag med hårt slimmade jobb och orimliga arbetstider? Du tar hellre en anställning där man värderar din kapacitet, kompetens och lojalitet.
Det är inte bara lönen som avgör valet av arbetsplats. Lika viktigt, och för många ännu viktigare, blir det att ha inflytande över den egna arbetstiden så att det finns möjligheter att planera och leva ett gott liv utanför jobbet. Det har varit, och det är fortfarande, en viktig del av en bra och sund arbetsmiljö.
I makten över tiden ligger också frågan om Sveriges möjligheter som industriland. Det bästa för vårt land och för industrin, är om parterna samtalar om hur vi tillsammans kan stärka industrins konkurrenskraft och om hur arbetstiden ska förläggas. Allt annat leder långt in i återvändsgränden.
Anders Ferbe är förbundsordförande för IF Metall.