Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

”Folk är trötta på bemannings­branschen”

18 maj, 2017

Skrivet av

Foto: David Lundmark.

LedarkrönikaDe flesta som äntrar talarstolen på IF Metalls kongress i helgen kommer att vilja se ett stopp för missbruket inom bemanningsbranschen. Jag håller med, skriver Jeanette Herulf.

Kvinnan tar några steg uppåt. Snart är hon framme vid karets kant. Hon sänker ned en skål med långt handtag. Snart är provtagningen klar och hon kan återvända till sitt arbetsställe. En maskin dunkar högt i bakgrunden, fönsterna är stora och svarta av smuts.

Vad tycker du om jobbet? Frågar jag och skäms nästan. Det är så uppenbart. Det är ett skitjobb med usel arbetsmiljö.

”Helt okej”, svarar kvinnan. ”Det är bra. Arbetskamraterna är bra. Vi ställer upp för varandra. Vi håller ihop”.

När jag varit ute på arbetsplatser i mitt jobb som reporter har jag ofta fått det svaret. Lika förvånad varje gång, men jag måste fråga.

Därför är det ganska självklart att folk blir arga när det roliga med jobbet försvinner. Den viktiga sammanhållningen, glädjen att tillhöra ett arbetsgäng. Självklart är det viktigt att arbeta för en bättre arbetsmiljö, men sammanhållningen, stämningen på jobbet har också stor betydelse.

Det är här bemanning kommer in. Folk är helt enkelt trötta på bemanningsbranschen, säger en facklig företrädare. Det gäller både de fasta och de inhyrda.

Det är en del av bakgrunden till IF Metalls kongress som börjar i morgon, fredag. Nästan dubbelt så många motioner (förslag), jämfört med förra kongressen 2014, vill begränsa bemanningsbranschen på något sätt.

Ett skäl är just uppluckringen av arbetsmarknaden. Att personer som jobbar inne på samma industrier har olika arbetsgivare, olika anställningstrygghet, olika villkor helt enkelt.

De bemanningsanställda vet inte hur länge de får stanna på jobbet. De har oftast de skitigaste, tyngsta, mest monotona jobben. De har svårt att klaga om de inte vill ta risken att flyttas någon annanstans. De är helt i arbetsgivarnas händer.

Och hur roligt är det för de fast anställda? En arbetsplats som kanske var ett trevligt ställe att åka till, åtminstone ett ställe med god stämning bland personalen. Man jobbade inför ett gemensamt mål, man var ett gäng. I dag vet man aldrig vem man kommer att träffa på jobbet. Jo, möjligtvis genom en blick på de inhyrdas sämre arbetskläder och skor.

När IF Metall öppnar sin kongress i morgon, fredag, för 300 ombud från olika delar av landet är det alltså många som vill diskutera bemanningsjobben och de otrygga visstidsanställningarna över huvud taget. I vissa motioner till kongressen vill motionärerna förbjuda bemanningsbranschen genom lagstiftning. I andra vill motionärerna begränsa, bestämma när det är tillåtet att hyra in arbetskraft. Andelen får aldrig bli för stor och perioderna inte för långa. Andra vill att saken ska avgöras i kollektivavtal, i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare, på arbetsplatsen i fråga.

Motionerna är rätt lika de förslag som skrevs inför 2014 års kongress. Vid slutet av kongressen utlovades olika arbetsgrupper som skulle jobba fram förslag för nya, mer arbetarvänliga lösningar. Men det är inte mycket som hänt sen sist. Bemanningsbranschen växer så att den knakar.

De flesta som äntrar talarstolen på kongressen kommer att tala sig varma för ett stopp på missbruket inom bemanningsbranschen. Håller med. Det är hög tid.

3 kommentarer till “Folk är trötta på bemannings­branschen

  • Läste referatet från Veli-Pekka och Anders Ferbe på kongressen i Göteborg. Klart att kompetensen spelar stor roll för anställningstryggheten. Men skulle kompetensen vara avgörande varför är det då så viktigt för fötetagen med alla visstids- och bemanningsjobb? Och ska facket ge upp kampen mot otrygga jobb?
    Undrar Jeanette Herulf

  • Slaveriets avskaffande i Amerika var inte bara en fråga om moral. Många plantageägare insåg att det var en dålig affär att hålla sig med slavar. Det var billigare och smidigare att anställa folk som snabbt kunde avskedas vid arbetsbrist, sjukdom eller av något annat skäl som gjorde arbetsgivaren missnöjd. Mat, kläder och bostäder var arbetarnas egna problem och passade inte villkoren var det bara att försvinna. Slavar, som var en ägodel, måste man ta hand om trots allt, de representerade ett värde. Arbetare, som man inte ägde, kunde förbrukas och slängas utan att något värde gick förlorat, de kunde lätt ersättas av någon annan. Systemet med bemanningsföretag har likheter med de förändringar som skedde då. Det är, precis som då, billigare och smidigare att anställa folk som snabbt kan avskedas vid arbetsbrist, sjukdom eller av något annat skäl. En fast arbetsstyrka äger förvisso ett värde för arbetsgivaren men innebär också ett långsiktigt ansvar – om man inte bara har kortsiktiga vinstmål för ögonen. Man måste vårda sina anställda, skicka dem på kurser, se till att de trivs på jobbet etc. Bemanningsföretagen möjliggör för arbetsgivaren att slippa allt detta. Rehabiliteringsärenden, samarbetsproblem och föräldraledigheter, ingenting som arbetsgivaren behöver hantera och passar inte arbetsuppgifterna så är det bara att försvinna. Det finns alltid andra, yngre och ödmjukare arbetare att tillgå. Slaveriet finns kvar men kan vara svårt att upptäcka. Numera är det ju insvept i marknadsliberala klyschor för att det ska likna Frihetsgudinnan.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Förnyelsens vindar blåser i facket

Förnyelsens vindar blåser i facket

Det blåser förnyelsens vindar. I helgen som gick fick Sverige en kardinal och ett svenskt VM-guld i hockey. Men nästan lika stort var valet av ny ordförande hos IF Metall.

Häftigt, IF Metall

”Marie Nilsson har en stolt kvinnohistoria att ta stöd av. För industrins framtid är det avgörande att fler kvinnor lockas att bli industriarbetare”, skriver Helle Klein i bloggen.

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

”På vilket sätt är detta facklig solidaritet?”

Det är knappast solidariskt att sluta ett avtal med arbetsgivarna efter att man tillsammans med resten av LO-förbunden sagt nej, skriver Rickard Joelsson-Wallsby.

”Det handlar om facklig solidaritet”

”Det handlar om facklig solidaritet”

Sammantaget stärks faktiskt anställningstryggheten jämfört med i dag, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Vi måste få slut på o­tryggheten

Vi måste få slut på o­tryggheten

I praktiken omfattas många industrianställda inte av turordningsreglerna. Därför måste vi förhandla om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

De otrygga behöver draghjälp

De otrygga behöver draghjälp

”Det är dags att bredda kravet. Ett fack för fast anställda tjänstemän och arbetare – OCH inhyrda och visstidare på samma arbetsplats. De otrygga behöver draghjälp, skriver Jeanette Herulf.

Ännu en annorlunda kongress

Ännu en annorlunda kongress

Mycket digitalsnack, mycket unga ombud i talarstolen och en ny ordförande som inte liknar sina föregångare. Här skriver DA:s Harald Gatu från sin tolfte kongress, här dokumenterar fotografen Ylva Bergman sin första.

Marie Nilsson öppnar för storfack

Marie Nilsson öppnar för storfack

IF Metalls nyvalda förbundsordförande Marie Nilsson sträcker ut handen till tjänstemannafacken. I sitt tal på kongressen sade hon att den tekniska utvecklingen öppnar för principen ”en arbetsplats – ett fack”.

Inget förbud mot alkohol

Inget förbud mot alkohol

Kongressen valde att fortsätta på den restriktiva linjen efter en hård strid. Ulla Häikkkilä, Östbo Västbo gav de unga debattörerna sitt stöd:
– Även om jag är en lågavlönad kärring från Gnosjö kan jag betala min öl själv.

Längre kongress nästa gång

Längre kongress nästa gång

En uppdämd irritation över att talartiden kortas i viktiga frågor ledde i dag till beslut om att nästa kongress ska bli fem dagar, måndag till fredag. En av dem som drev frågan var Michael Gustafsson.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Kultur & Fritid

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Jämlikheten som försvann

Jämlikheten som försvann

Bilden av Sverige som ett unikt jämlikt land lever kvar trots att vi i dag har lika djupa klassklyftor som på 1940-talet. Den nyutgivna antologin Klass i Sverige sticker hål på en föråldrad självbild.

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg vägrar göra det förväntade

Mattias Alkberg har gjort kompromisslös pop, skrivit dikter om att önska sina barn döda, kallat Moderaterna för skadedjur och bett grammisjuryn behålla sin skit. Inget var särskilt lönsamt.

Du sköna nya spelvärld

Du sköna nya spelvärld

Banbrytande ljussättning och nästan obefintliga laddningstider kan förändra hur tv-spel ser ut och fungerar. Förhoppningarna efter att Xbox Series X och Playstation 5 lanserades i november är stora.

Frihet på fyra hjul

Frihet på fyra hjul

Fotografen Benjamin Nørskov reser tusen mil för att fånga epa-kulturen.

”Älskade mamma kallar jag den”

”Älskade mamma kallar jag den”

Pappersarbetaren Rainer Paakkinen fortsätter teckna, ge ut böcker, och har tagit sitt livs första högskolepoäng.

Kampen för liv

Kampen för liv

Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh.