Eva Burman: Ingen bryr sig – cheferna cashar in
Utländska säsongsarbetare utnyttjas i kyrkans skog Hur är det möjligt?
”Folk är trötta på bemanningsbranschen”
Publicerad 2017-05-18, 09:00 Uppdaterad 2024-01-18, 16:41
LedarkrönikaDe flesta som äntrar talarstolen på IF Metalls kongress i helgen kommer att vilja se ett stopp för missbruket inom bemanningsbranschen. Jag håller med, skriver Jeanette Herulf.
Kvinnan tar några steg uppåt. Snart är hon framme vid karets kant. Hon sänker ned en skål med långt handtag. Snart är provtagningen klar och hon kan återvända till sitt arbetsställe. En maskin dunkar högt i bakgrunden, fönsterna är stora och svarta av smuts.
Vad tycker du om jobbet? Frågar jag och skäms nästan. Det är så uppenbart. Det är ett skitjobb med usel arbetsmiljö.
”Helt okej”, svarar kvinnan. ”Det är bra. Arbetskamraterna är bra. Vi ställer upp för varandra. Vi håller ihop”.
När jag varit ute på arbetsplatser i mitt jobb som reporter har jag ofta fått det svaret. Lika förvånad varje gång, men jag måste fråga.
Därför är det ganska självklart att folk blir arga när det roliga med jobbet försvinner. Den viktiga sammanhållningen, glädjen att tillhöra ett arbetsgäng. Självklart är det viktigt att arbeta för en bättre arbetsmiljö, men sammanhållningen, stämningen på jobbet har också stor betydelse.
Det är här bemanning kommer in. Folk är helt enkelt trötta på bemanningsbranschen, säger en facklig företrädare. Det gäller både de fasta och de inhyrda.
Det är en del av bakgrunden till IF Metalls kongress som börjar i morgon, fredag. Nästan dubbelt så många motioner (förslag), jämfört med förra kongressen 2014, vill begränsa bemanningsbranschen på något sätt.
Ett skäl är just uppluckringen av arbetsmarknaden. Att personer som jobbar inne på samma industrier har olika arbetsgivare, olika anställningstrygghet, olika villkor helt enkelt.
De bemanningsanställda vet inte hur länge de får stanna på jobbet. De har oftast de skitigaste, tyngsta, mest monotona jobben. De har svårt att klaga om de inte vill ta risken att flyttas någon annanstans. De är helt i arbetsgivarnas händer.
Och hur roligt är det för de fast anställda? En arbetsplats som kanske var ett trevligt ställe att åka till, åtminstone ett ställe med god stämning bland personalen. Man jobbade inför ett gemensamt mål, man var ett gäng. I dag vet man aldrig vem man kommer att träffa på jobbet. Jo, möjligtvis genom en blick på de inhyrdas sämre arbetskläder och skor.
När IF Metall öppnar sin kongress i morgon, fredag, för 300 ombud från olika delar av landet är det alltså många som vill diskutera bemanningsjobben och de otrygga visstidsanställningarna över huvud taget. I vissa motioner till kongressen vill motionärerna förbjuda bemanningsbranschen genom lagstiftning. I andra vill motionärerna begränsa, bestämma när det är tillåtet att hyra in arbetskraft. Andelen får aldrig bli för stor och perioderna inte för långa. Andra vill att saken ska avgöras i kollektivavtal, i förhandlingar mellan fack och arbetsgivare, på arbetsplatsen i fråga.
Motionerna är rätt lika de förslag som skrevs inför 2014 års kongress. Vid slutet av kongressen utlovades olika arbetsgrupper som skulle jobba fram förslag för nya, mer arbetarvänliga lösningar. Men det är inte mycket som hänt sen sist. Bemanningsbranschen växer så att den knakar.
De flesta som äntrar talarstolen på kongressen kommer att tala sig varma för ett stopp på missbruket inom bemanningsbranschen. Håller med. Det är hög tid.
Glöm inte oss på samhall, som med gör ett bemanningsjobb,
Läste referatet från Veli-Pekka och Anders Ferbe på kongressen i Göteborg. Klart att kompetensen spelar stor roll för anställningstryggheten. Men skulle kompetensen vara avgörande varför är det då så viktigt för fötetagen med alla visstids- och bemanningsjobb? Och ska facket ge upp kampen mot otrygga jobb?
Undrar Jeanette Herulf
Slaveriets avskaffande i Amerika var inte bara en fråga om moral. Många plantageägare insåg att det var en dålig affär att hålla sig med slavar. Det var billigare och smidigare att anställa folk som snabbt kunde avskedas vid arbetsbrist, sjukdom eller av något annat skäl som gjorde arbetsgivaren missnöjd. Mat, kläder och bostäder var arbetarnas egna problem och passade inte villkoren var det bara att försvinna. Slavar, som var en ägodel, måste man ta hand om trots allt, de representerade ett värde. Arbetare, som man inte ägde, kunde förbrukas och slängas utan att något värde gick förlorat, de kunde lätt ersättas av någon annan. Systemet med bemanningsföretag har likheter med de förändringar som skedde då. Det är, precis som då, billigare och smidigare att anställa folk som snabbt kan avskedas vid arbetsbrist, sjukdom eller av något annat skäl. En fast arbetsstyrka äger förvisso ett värde för arbetsgivaren men innebär också ett långsiktigt ansvar – om man inte bara har kortsiktiga vinstmål för ögonen. Man måste vårda sina anställda, skicka dem på kurser, se till att de trivs på jobbet etc. Bemanningsföretagen möjliggör för arbetsgivaren att slippa allt detta. Rehabiliteringsärenden, samarbetsproblem och föräldraledigheter, ingenting som arbetsgivaren behöver hantera och passar inte arbetsuppgifterna så är det bara att försvinna. Det finns alltid andra, yngre och ödmjukare arbetare att tillgå. Slaveriet finns kvar men kan vara svårt att upptäcka. Numera är det ju insvept i marknadsliberala klyschor för att det ska likna Frihetsgudinnan.