Industriarbetarnas tidning
19 september, 2018
Skrivet av Göran Widerberg
Ett nytt landLars Tunbjörk var fotografen som blev en av Sveriges bästa nutidsskildrare – kanske den allra främsta.
Via Borås tidning i hemstaden kom han till Stockholms Tidningen innan han under 1980-talet blev frilans i bland annat Dagens Arbetes föregångare Metallarbetaren. Det var också där han debuterade med sitt första publika genombrott i bokform med Landet utom sig – en bok fylld av svenska symboler som korv och Kalles kaviar, tomten och ett stort stänk av nationell självironi.
Under en lång följd av år kom han sedan i många bildjobb i Dagens Arbete, att visa upp en tillvaro som vi alla visste fanns, men som ingen riktigt sett. Men Lars Tunbjörk väckte också internationell uppmärksamhet.
Bilderna här är bland annat hämtade ur reportage han gjorde för New York Times Magazine 2010. Tunbjörk såg på Kinas kliv in i den moderna världen och kinesernas oförställda konsumtionsglädje med samma lins han använde här hemma.
Några av dessa bilder finns nu på Fotografiska i Stockholm. De ingår i en större retrospektiv utställning (14 september–2 december) som visar upp denne egensinniga fotograf, där det sociala engagemanget går hand i hand med en stor dos humor.
Var verksam som frilans med Stockholm som bas. Gav ut ett flertal böcker bland annat Landet utom sig (1993), Kontor (2002), I love Borås (2006) och Vinter (2007).
Representerad i Moderna museets samlingar och flerfaldigt prisad.
Utsågs till ”Årets Pressfotograf” 1982, fick Arbetets Museums dokumentärfotopris 2003 och Scanpix stora fotopris 2008.
Apans år är den kinesiska astrologins nionde år och står för upptäckarglädje och ”allt är möjligt-tänkande”. Detta ville den finländska fotografen Nina Korhonen skildra i projektet ”Apa till apa”, med vardagsbilder från landets norra och nordvästra delar.
Bildreportage Nora Lorek och Maria Loewen skildrar barnmorskornas arbete i Bangladesh. Mödradödligheten i Bangladesh har legat på skyhöga siffror, men i och med satsningar från världssamfundet och politiken har fler liv kunnat räddas. Barnmorskor utbildas och sprids över landet. I byar, storstäder och i världens största flyktingläger Kutupalong utför ambitiösa barnmorskor en intensiv kamp för […]
Fotografen Joakim Eneroth betraktar coronakrisen på sitt eget vis.
Gunnar Lindstedt jobbade fem år som smed i Bofors vapenfabrik på 1970-talet och drömde om ett nytt samhälle byggt på kommunismens idéer.
Fotografen Kicki Lundgren intresserar sig för hur det är att bli äldre och hur kroppen – och vår syn på den – förändras. Se hennes bilder ur projektet Los Viejos.
Fotografen Tommy Pedersen vill genom sina bilder visa vilken fantastisk natur vi har och att den är värd att bevara för framtida generationer.
Fotografen Simon Johansson skildrar barnens värld, i gränslandet mellan fantasi och verklighet.
I republiken Sacha (Yakutia) lever invånarna under hårda villkor och stora klimatkontraster.
I början på 1970-talet gick de finska blivande fotograferna Ben Kaila och Risto Vuorimies på Christer Strömholms fotoskola i Stockholm. Innan de lämnade Sverige gjorde de ett nedslag i Eskilstuna, som på den tiden hade runt 100 000 invånare, där var tionde hade invandrat från Finland.
Fotografen Elin Berge porträtterar en löst sammansatt rörelse som hyllar kvinnligheten.
Per har ett medfött hjärtfel. I åtta år har han försökt få Samhall att satsa på att utbilda de anställda i hjärt- och lungräddning.
Andreas Zittra, områdeschef och affärschef på Samhall i Umeå, svarar på kritiken om bristande skyddsutrustning och utbildning för de anställda.
Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.
Richard Fredriksson slog slår larm om arbetsmiljön på Samhall redan i april 2020. Åtta månader senare lades ärendet ner.
Lulu städar flera olika äldreboenden. Utan skydd. Hon är orolig både för den egna hälsan och för att smitta de gamla.
Nettan städar i polishuset, men får bara ett visir som skydd. ”Vi städar ju med vatten. Det stänker”, säger hon. Som skyddsombud känner hon sig motarbetad av företaget när hon påpekar brister.
Samhalls bilar får under pandemin inte rengöras med något annat än en fuktad trasa. Medel förstör interiören.
Anställda på Samhall i Sörmland kritiserar att de skickats ut under coronapandemin utan rätt skyddsutrustning. Fredrik Nilsson, distriktschef Sörmland/Gotland, svarar.
Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.
Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.
Den med mest förtroende ska kunna bli skyddsombud, oavsett politisk hemvist eller fackligt medlemskap, skriver Sverigedemokraternas Magnus Persson.
Centrum för personalägande: Det är ett sätt för er som avstått löneökningar under pandemin att få ta del av framtida framgångar.”
Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.
Det måste bli lättare att att rapportera in brister anonymt, skriver Liberalernas Arman Teimouri och Malin Danielsson.
Saila Quicklund (M): Det behövs mer resurser till berörda myndigheter och att preskriptionstiden för arbetsmiljöbrott förlängs.
