Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Inget rostbälte i Sverige

8 oktober, 2018

Skrivet av

Sverige har inget ”rostbälte”. Ryktet om industrins och landsbygdens död är betydligt överdrivet, enligt en ny rapport. Industrin betyder fortfarande mycket för de små orterna. Men helhetsbilden är komplicerad.

Det finns en schablonbild där stad ställs mot land. Utveckling eller avveckling. Inflyttning eller avfolkning. Ett tjänstesamhälle i storstäderna som växer medan småorternas industri tynar bort och landsbygden med den.

Ekonomen Mauro Gozzo borrade djupt i statistiken och fann en annan bild. Gozzo är ordförande i Industrins ekonomiska råd, en rådgivande grupp självständiga ekonomer som servar industrins fack och arbetsgivare med nationalekonomiska helhetsgrepp. Nu senast med rapporten ”Industrin under omvandlingstryck: Regional närvaro, klimatutmaningar och globaliseringskritik”.

I spåren av Trumps framgångar i det amerikanska presidentvalet och utfallet av Brexit-omröstningen i Storbritannien fanns det skäl att titta på hur rostigt det svenska industrilandskapet verkligen var.

Mauro Gozzo förvånades av vad han upptäckte. Han blev positivt överraskad. Industrin visade sig vara förvånansvärt stark i befolkningsmässigt små regioner. Det såg betydligt bättre ut än vad han trodde.

Framförallt slogs han av att industrin var mer ”diversifierad”, mer mångsidig och bred, än vad han hade räknat med. Bygder som är ensidigt beroende av en enda större industri är snarare undantag än regel.

Så här gjorde Mauro Gozzo: han delade in Sverige i 60 olika regioner och rangordnade dem efter befolkning. Tre storstadsregioner. Följda av dryga dussinet stora regioner, typ Linköping-Norrköping och Trollhättan-Vänersborg. Och sedan medelstora regioner som Eskilstuna och Bollnäs-Ovanåker. Till sist de riktigt små regionerna med liten befolkning.

I samtliga dessa regioner finns 1 617 industriarbetsplatser med över 50 anställda. Men bara var tredje arbetsplats ligger i någon av de tre storstadsregionerna.

Däremot finner vi Sveriges industriella kraftcentra i regionerna kring Jönköping, Borås, Kristianstad-Hässleholm, Skövde-Skara, Värnamo, Lidköping-Götene, Ljungby, Vimmerby och Västervik. Där är industrin som störst i förhållande till folkmängden. Där har man också en mångsidig, bred,”diversifierad” industri.

Det är alltså i Småland, Skåne och Västergötland som industrin väger som allra tyngst. I lilla Ljungby exempelvis, har 24 industriarbetsplatser fler än 50 anställda.

I de mindre regionerna finns också en stor del av de snabbast växande industriföretagen. Alltså de företag som vuxit med mer än 20 procent om året sedan finanskrisen för tio år sedan. Över hälften av dessa snabbast växande industriföretag ligger i de medelstora eller minsta regionerna.

”Ryktet om industrins död och glesbygdens omvandling till ’rostbälten’ var helt uppenbarligen förhastat”, konstaterar rapporten syrligt.

Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. För även om majoriteten av snabbväxarna finns utanför de största regionerna så sker en annan utveckling runt de större städerna: tjänsteföretagens tillväxt. De företagen måste komma närmare industrin på landsbygden. Detta eftersom framtidens industrivaror innehåller mer och mer av tjänster och service.

Därför, menar Mauro Gozzo, måste man knyta ihop landet bättre och uppmuntra nya industrier i de små och mellanstora regionerna. Framför allt genom en bättre infrastruktur. Typ bra transporter som underlättar pendling. Eller satsning på universitetsfilialer.

Det kan se ut som en tanke. För samtidigt med den nya rapporten från Industrins ekonomiska råd lyfter landsbygdsfrågorna presenterar tankesmedjan Global Utmaning idéskriften Ett Sverige där anställda äger. I högsta grad en brännande fråga för mindre orter där livskraftiga företag läggs ner på grund av att ägaren går i pension och ingen tar över.

Tiotusentals jobb, mestadels inom industrin, hotas om inte generationsväxlingen fungerar. Åtskilliga företag har redan slagit igen. En massdöd av familjeföretag pågår i det tysta utanför de stora städerna, konstaterar idéskriftens författare Sophie Nachemson-Ekwall. 55 000 småföretag står inför en generationsväxling med svårigheter att hitta köpare. Alltså vart fjärde företag med mer än 50 anställda.

Generationsväxlingen är en tickande sysselsättningsbomb. Ändå diskuteras den knappt.  Skriften från Global utmaning vill som titeln anger se ett Sverige där anställda äger. Men då måste lagar skrivas om. Och då måste det finnas möjlighet till utbildning och tillgång till lån och ett socialförsäkringssystem som stöttar omställningen från löntagare till delägare.

En fungerande generationsväxling skulle kunna ses som en rostskyddsbehandling av industri-Sverige.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Mycket att vinna när anställda tar över

Är det bra att äga sin arbetsplats? Ja, enligt en ny idéskrift från tankesmedjan Global utmaning. Inte minst för att en massdöd av företag skulle kunna undvikas.

Dags för Swedish deal

Dags för Swedish deal

Po Tidholms reportage Resten av Sverige visar på behovet av en ny regionalpolitik. I Dagens Arbete pågår en motsvarande debatt efter reportaget Uppdrag: Rädda Bygden. Dags för en ”Swedish deal” för stad och land, skriver Helle Klein.

”Klyftorna kan utjämnas”

Klyftorna är på väg att växa, mellan stad och land, mellan inrikes och utrikes födda. Nu behövs bland annat mer utbildning, statliga investeringar och att vi skyndar på utvecklingen av storregioner, skriver Jan Edling från analysföretaget Flexicurity.

Ökat träbyggande kan ge tusentals nya jobb

Ökat träbyggande kan ge tusentals nya jobb

Tusentals nya arbetstillfällen i glesbygd och minskade klimatutsläpp från byggandet. Det utlovar träbyggnadsindustrin i sin nya färdplan, som överlämnades till statsminister Stefan Löfven.

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Det handlar tamejfan om vår överlevnad”

”Ska vi som tvingas resa längst, med de sämst betalda yrkena, stå för allt?” Carl Hällströmer, brevbärare och deltagare i Bensinupproret, svarar Kennet Bergqvist om bensinpriser och nedmontering av samhällsservice i glesbygd.

Sverige gynnas av globalisering

Sverige gynnas av globalisering

”Globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Valrörelsen har skötts som om vi vore kunder på en marknad”

”Valrörelsen har skötts som om vi vore kunder på en marknad”

”Med solen kommer en debatt om ökade bensinpriser” skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

”Ett årsbloss skapar inte någon framtidstro”

Regeringens försiktiga regionalsatsning skapar inte någon långsiktig framtidstro i Bengtsfors, Älvdalen eller Sorsele. Det skriver Ronny Svensson, forskare i regional planering.

Trähusboomen fortsätter

Trähusboomen fortsätter

Den industriella produktionen av flerfamiljshus i trä går på högvarv. Investeringarna som genomförts de två senaste åren ligger i miljardklassen och åtminstone 1 400 nya jobb skapas inom några år. Det visar en rundringning Dagens Arbete gjort.

Så kan fack och företag utveckla glesbygden

Så kan fack och företag utveckla glesbygden

Dagens Arbetes glesbygdsreportage från Värmland har lett till en livfull debatt om regional utveckling, som har lockat forskare, ekonomer och ministrar. DA:s Harald Gatu sammanfattar debatten och lyfter fram en fråga som ingen ännu diskuterat.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.