Industriarbetarnas tidning

De vet vad ölet ska stå på

26 november, 2018

Skrivet av

”Samlingen”. Slutprodukten får de anställda sällan ta del av, åtminstone inte på jobbet. Foto: Adam Daver.

Världsproducent Vad Svanskogs anställda gör på puben? Tänker på jobbet så klart. Åtminstone om beställningen serveras på ölunderlägg.

Svanskog bruk

Anor från 1700-talet. Först järnbruk, ­senare sågverksamhet och därefter massa- och kartong­fabrik.
Ingick tidigare i skogsindustrikoncernen Rottneros. Haft tillverkning av ölbrickskartong alltsedan 1960-talet.
Bolaget har 24 anställda.

Granar också!

Svanskog tillverkar även ark till doftgranar, men då är det asp i mellanskiktet i stället för gran.

400 000

Så många ölunderlägg tillverkar Svanskog varje timma (om man omräknar arken till den färdiga produkten).

1,4

millimeter är den mest efter­frågade tjockleken på ett ölunderlägg från Svanskog. Den kan dock variera mellan 0,8 och 2,3 millimeter.

Egentligen är det inte så konstigt. Är man anställd för att tillverka och paketera ark som är avsedda att bli just ölunderlägg i slutändan, så faller det sig ju rent naturligt att man ägnar en tanke åt jobbet även om man är på krogen och råkar få ett sådant på köpet. Vare sig man vill det eller inte. Ett par tre sekunder i alla fall.

Det har bland andra underhållselektrikern Peter Vikström erfarit.

– Jodå, så är det, erkänner han. Det är väl en arbetsskada. Klart man pillar lite på det och undrar om det kommer härifrån!

Och chansen att det kommer härifrån – en skramlig liten fabrik i djupaste Värmland – är tämligen stor. Ja, oavsett om du stöter på det i London, Los Angeles eller Långtbortistan. Svanskog svarar nämligen för halva världsmarknaden och då är ju oddsen för att underlägget ska vara just härifrån faktiskt fifty-fifty.

Då skulle man också kunna tro att den gångna sommarens värmebölja, kombinerat med fotbolls-VM, fick försäljningen av ölunderlägg att skjuta i höjden. Men nej, förklarar Peter Vikström.

– Åtminstone inte än. De tryckerier som vi säljer till har nog redan en hel del i sina lager.

För en lekman handlar det här bara om en bit hårdpapper med lite reklam på. Men för Peter Vikström och hans arbetskamrater handlar det förstås om betydligt mer än så. Det är deras levebröd. Dessutom är de erfarna proffs på området och vet att slipmassa är det enda rätta grundmaterialet samt att mixen av ytvikt, fukt och tjocklek också måste vara den rätta för själva slutresultatet.

Men glöm jobbet en stund. Säg att du nu sitter med ett glas cola eller öl tillsammans med några vänner på en bar någonstans. Med ölunderlägg. Hur gör du då som proffsen? Tar reda på om det rör sig om ett ölunderlägg från Värmland eller inte?

Enkelt. Skrapa bara lite försiktigt på ytskiktet. Lossnar det från det inre skiktet, då är det en värmlänning.

Och vill du imponera ytterligare på ditt sällskap, så kan du ju alltid förklara att mellanskiktet är ett hopkok av gran eftersom det ska ha så bra uppsugningsförmåga, och att de två yttre skikten är av björk eftersom det ska vara så bra att trycka på.

Om ingen fått ur sig ett ”åh fan!” vid det laget, så kan du alltid lägga till att Svanskog tillverkar hundratusentals sådana där. Varje timma.

Men, som Peter Vikström säger:

– Det mest intressanta är väl ändå inte brickorna, utan vad som till slut står på dem.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.