Industriarbetarnas tidning

”Mamma var tokig i bas”

23 november, 2018

”Spelandet blir en sista grej att se fram emot innan en ny arbetsvecka”, säger Joakim Galle. Foto: Adam Daver.

Profilen Joakim Galle övade tills händerna blev blåsfyllda och spelandet tog honom runt i hela Europa. Nu är det söndagskvällar med kompisarna i Västerås som gäller. Här berättar han om …

Joakim Galle

Ålder: 46 år.
Bor: Hus i Västerås.
Familj: Sambo och en dotter, 4,5 år.
Yrke: Lindare på ABB Machines.

SLAPPING

En spelstil som känne­tecknas av det ”poppande” ljud som uppstår när bas­gitarrens strängar studsar mot greppbanden. Vanligt i funk, disco och gammal hiphop.

Varför han spelar bas

”Min mamma var helt tokig i bas. Det var hon som spelade massa skivor med slapping (se faktaruta) för mig och brorsan. Och vi tog efter henne, det lät ju coolt. Sen upptäckte jag hiphoppen. Den hade det där ”groovet” i basen som jag tycker om.

Jag köpte min första skiva när jag gick i sexan, Grandmaster Flash. Jag är uppvuxen i Bengtsfors. Där var det inte många som lyssnade på det. Så skivorna köpte man i Stockholm.”

Om musikkarriären

”Jag har spelat bas sen jag var 18 år. Jag älskar det där svängiga som slapping ger . Så jag spelade så mycket jag kunde. Tills jag fick blåsor på alla fingrar.

När jag flyttade till ­Västerås var det för att spela i ett band. Det var väldigt ­seriöst. Vi ville leva på musiken och vi turnerande faktiskt runt ute i Europa. Sen fick jag en dotter och då gick det inte att prioritera musiken längre.”

Om det nya bandet

”Vi snackade säkert i tre år om att starta band ihop. Vi känner alla varandra sen innan. För ett år sen så bestämde vi oss för att bara köra. Vi fixade en replokal och jag tänkte ”Yes, fy fan vad bra”.

Vi har ju influenser från olika håll och musikstilar. Ibland när det flyter på blir det väldigt bra, nästan lite nyskapande, men vi spelar utan press, vi spelar för att ha kul.”

Berättat för Ricardo Burrows

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Det slutade inte blöda”

”Det slutade inte blöda”

Oliver Szabo jobbar på V-Tabs tryckeri i Västerås men är också en flitigt anlitad hockeyfotograf – ett uppdrag som ibland är på allra blodigaste allvar.

Vad är viktigast för dig i jul?

Vad är viktigast för dig i jul?

Julen knackar åter på dörren och vi hör oss för vad som pågår inför den.

Vad tycker du om att jobba övertid?

Vad tycker du om att jobba övertid?

Det höga tempot inom bland annat bilindustrin leder till övertid och utslitna kroppar. Vi frågar tre industriarbetare hur de ser på att övertiden.

Vilken är din dröm­semester?

Vilken är din dröm­semester?

Euzebio Schadrack 
Ngenzebuhoro 51 år, montör på Alimak Hek i Skellefteå om sin drömresa.

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

”Vi hoppar av glädje när det går bra”

För drygt 20 år sedan steg Ástrádur ”Asti” Grétarsson ur fiskebåten, lämnade Island och följde med kärleken till Borlänge – och blev en engagerad bågskytt.

”Jag gillar det naturliga”

”Jag gillar det naturliga”

Profilen. När hon var barn ritade Ebba Ohlsson alltid hästar. Som sjuåring började hon på ridskola. När hon köpte sin häst, Nicci, var det självklart för henne att följa sin egen filosofi. Här berättar hon om … Hur chefens hjälp gjorde susen Jag har alltid drömt om en egen häst. Innan hade jag ridit på […]

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Daniel tar sina egna stjärnbilder

Månadens profil Daniel Sundström berättar om när han byggde sig ett observatorium.

Far och son tog svart bälte ihop

Far och son tog svart bälte ihop

Pappersarbetaren Stefan Ekdahl och hans pappa Rolf har tagit svart bälte i karate tillsammans.

Benjamin blir en diva på scenen

Benjamin blir en diva på scenen

Traktorfantasten och dragqueen-artisten Benjamin Bryntesson brukar säga att han är en helt vanlig kille i Bengtsfors.

Fackklubb lägger ner i protest

Fackklubb lägger ner i protest

Facket på Hitachi ABB Power Grids i Landskrona ger upp. De lägger ner klubben. Anledningen är att de känner sig trakasserade och motarbetade av företaget.

Sjuka Samhall

Samhall får i år 6,6 miljarder kronor från staten för att utveckla människor med funktionsnedsättningar. De väljer medarbetare som klarar det hårda arbetet ute hos kunderna. Andra sorteras bort. Unga funktionshindrade hamnar utanför arbetslivet.

Unga slås ut – platsar inte på Samhall

Statskontoret slog larm för flera år sedan – fel personer slussas till Samhall. Men ingenting har hänt. Unga med funktionsnedsättning hamnar utanför arbetslivet.
De sociala företagen som tar emot människor med svåra funktionshinder har svårt att klara konkurrensen med statliga Samhall.

”Jag dög inte åt Samhall”

Hos Anna Ytell i Hudiksvall jobbar människor som sorterats bort. Ingen av dem har ens fått frågan om att få komma till Samhall.

Arbetsförmedlare: Samhall ska i princip ha friska människor

Arbetsförmedlare vittnar om att Samhall styr, mer än vad det statliga bolaget självt hävdar.
”Många inskrivna är överhuvudtaget inte aktuella för Samhall, för Samhall tar inte emot dem”, säger en arbetsförmedlare.

Underbemanning tär på Samhalls personal

Samhall i Karlstad har varit framgångsrikt att vinna kunder. Men personalen räcker inte till. Varje morgon träffas driftledarna för att få ihop folk till alla uppdragen. ”Vi bara kör”, säger Robert Hallstensson.

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.

Dags att agera, närings­ministern

Helle Klein: ”Det sociala företaget blev ett vinstjagande bemanningsbolag som förstör både människor och marknad.”

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar ­äldreboenden, mat­affärer och gym. Utan skydd. De trängs på bussar och i små fikarum. Samhalls städare glömdes bort under pandemin.

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.