"Det pågår en ständig kamp mellan arv och förnyelse."Helle Klein om arbetarrörelsens framtid.

”Demokratin styrs av det som klickar bra”Jan Scherman efterlyser fler tråkiga och seriösa politiker och mindre yta. Men då måste vi väljare också ta vårt ansvar och lyssna, skriver han.

För Adam är hunden främst en familjemedlem, i andra hand en jaktkompis. ”Oavsett hur mycket man jagar ­spenderar man mer tid med hunden hemma än ute på fjället.” Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

Ripjakt utan Blixten

Lyssna på reportaget här:

Full närvaro Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Adam Johansson

Ålder: 31 år.
Bor: Kiruna.
Arbete: Borrare på tillredningen på LKAB i Kiruna.
Familj: Sambon Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”.
Bakgrund: Har följt med på jakt sedan har var liten och började uppsiktsjaga när han var femton. Jagar numera så ofta han kan.

Adam Johansson korsar Malmbanan med hundarna i koppel och blickar upp mot fjället. Hagelbössan som hans far köpte 1983, en dubbelpipig Beretta, bär han bruten när han tar de första stegen uppför berget. Björkarna är mörka och bräckliga mot snön som föll i går. En värld utan skuggor.

Ett malmtåg passerar bakom hans rygg.

Hundarna gnyr och drar och vill iväg. Daisy är slank, svart och ivrig. Hon är Adams egen hund: en korthårig vorsteh, fem år gammal. Ajax har han fått låna över dagen. Hans andra hund Blixten dog för tio månader sedan.

Dagsturen är den första på flera veckor. Adam har väntat på snön. Marken är fryst och fylld med isskärvor, men det mjuka täcket nysnö skyddar hundarnas tassar. Att de mår bra är vad som räknas. En skjuten ripa är inte värd en uppriven trampdyna. Aldrig att han skulle låta hundarna komma till skada för att hans otålighet tog över. Fjället finns kvar.

Han närmar sig trädgränsen. Björkskogen tunnas ut och härifrån går det nästan att överblicka hela ­Torneträsk. Ett vindpinat stenlandskap, så annorlunda än de gruvtunnlar han vanligtvis arbetar i. Här känner sig Daisy hemma, hon orkar springa långt och söker i stora, vida cirklar.

– Hon är en högenergihund, nästan lite överslag på jaktlusten. Men jag ser hellre att det är på det ­sättet, än att hon har för lite lust. Jag behöver aldrig fundera på om hon kommer att söka fågel eller inte, säger Adam.

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. De söker tjugo minuter åt gången och byts sedan av. Hundarna har mycket pannben, men lite vett. Om han inte stoppar dem i tid springer de tills de är helt utmattade.

Hundarna får vittring, men alla spår leder till återvändsgränder – platser där riporna grävt ner sig under natten och ätit björkknoppar innan de brutit upp och rört sig vidare i gryningen.

Inte en fågel syns på flera timmar.

På en av fjälltopparna lyfter den bara några meter framför honom, kritvit och nästan omöjlig att urskilja från snön. Ett klick hörs när Adam slår ihop bössan.

Han lyfter geväret, men skjuter inte.

När han väl skjuter måste han veta att det är ett dödligt skott, att råka skadeskjuta en fågel innebär ett lidande han inte kan försvara.

Nog var det en fjällripa? Han är nästan helt säker. Han är åttahundra meter över havet. Dalripan letar sig inte så här högt upp.

Hundarna har lett honom hit, till en dalsänka ­mellan bergstopparna.

Varje steg för honom närmare. Han vet att ­riporna ligger och trycker i närheten. Så snart hundarna närmar sig, gräver fåglarna ner sig och går ner i hjärtfrekvens.

Nyss såg han ett par av dem lyfta ur björkriset. Ett knarrande läte, likt en gammal dörr som stängs, och sedan var det alldeles tyst igen.

– Daisy! Kom hit!

Han fortsätter framåt, rör sig snabbare än förut. Pressar kroppen genom det höga björkriset och försöker undvika bäckarna som ligger frusna och snötäckta och osynliga under hans fötter.

Daisy har fått syn på något längre upp på fjället. Hon sticker iväg, en svart skugga mot snön. Hennes kroppsspråk säger till honom: ”Här.” Han skyndar mot platsen hon pekar ut. Nästan framme lyfter de: fyra, kanske fem, vita fåglar.

 

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

 

Nu finns inget annat i hela världen. Fjället tycks dra ihop sig och en kort stund är det som om bara han och ripan existerar. Närvaron är fullständig. Han lyfter bössan och tar sikte på en fågel som flyger på ena kanten.

Ett första skott, krutladdningen brinner av och haglet slungas iväg ur den nedre pipan – smällen låter inte mycket högre än knallpulver. Ett svagt eko.

Han missar.

Ytterligare en hagelsalva, den övre pipan. Han känner lukten av krutet. Fjällripan faller till marken och springer skadeskjuten genom snön.

– Daisy! Apport! Daisy! Kom igen!

Han öppnar bössan och hagelhylsorna kastas ut.
– Vad du var duktig gumman, säger han till Daisy när hon släpper ner fjällripan framför honom.
– Hon är nog riktigt nöjd nu, skulle jag tro.

När Ajax närmar sig tar hon återigen fågeln i käften, som för att säga: ”Nej, det här är min. Den ska du inte ta äran för.”

Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Daisy ställde sig när hon fick vittring, säger Adam. Då förstod han att fågeln var i närheten. Han tar fram ett foto på mobilen för att visa vad han menar. På bilden står Rocks, hans första jakthund, och Blixten. Både två långa och utsträcka och stilla, nosarna stela och riktade rakt framåt.

– Där har de spårat en ripkull som ligger och trycker kanske tio meter framför dem. De kommer springande i full fart, får vittring och tvärnitar mitt i steget. Se på Blixten. Han har stannat med ena benet uppe i luften, säger han.

– Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Hemma finns flickvännen Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”. Den inramade bilden ska påminna hela familjen om en saknad vän.
Halvvägs nerför fjället, när det har börjat skymma, minns han:

Jag var och tränade löpning med en kompis. Vi sprang längs med skoterspåret med pannlampor, kanske en trehundra meter från Norgevägen.

Plötsligt var Blixten borta. Daisy kom tillbaka när vi ropade, men ­inte han. Snön drev över skoterspåret och det var omöjligt att spåra honom. Vi ropade länge, men han kom inte. Till sist var vi tvungna att vända. Det var kallt, mörkt och sent på kvällen. Vi tänkte: ’Han kan alltid spåra oss.’

Men han kom aldrig.

Dagen efter åkte vi ut med Bjunne. Vi hade planerat att vi skulle åka skidor längs med skoterspåret och ropa efter Blixten. Men när jag kom upp till Krokvik såg jag honom ligga i diket, trettio meter från där skoterspåret går ut på vägen. Han hade kutat ut på bilvägen och blivit klippt av en lastbil, buss eller vad det nu var. Han måste ha dött omedelbart.

Jag ringde till Felicia och berättade vad som hade hänt. Sedan åkte jag tillbaka till stan och lämnade Bjunne, för jag ville inte att han skulle se en totalt trasig hund.

Han frågade efter Blixten i flera veckor efteråt. När vi var ute med skotern, satt han baktill i pulkan och ropade efter honom. Han kopplade ihop det med minnesbilden, tror jag. Han kom ihåg att vi hade åkt ut och letat efter honom. Jag sa till honom: ’En lastbil krockade med Blixten. Han fick åka till himlen.’

Jag vet inte hur barns minne funkar. Men han hade inte ens hunnit bli två år, så minnesbilderna suddas väl ut sakta men säkert?

Han förstod i alla fall att Blixten var borta och inte skulle komma tillbaka. Ändå tjatade han hela tiden om att han ville åka till himlen och hälsa på honom. Det var svårt att höra.

 

Blixtens aska finns hemma i familjens hus. ”Jag tyckte att Daisy var riktigt orolig ­efter hans död. Hon var så där småpipig och gick omkring och tittade överallt hela tiden – hon var rastlös”, berättar Adam. Foto: David Lundmark.

 

Någonstans därute på fjället springer Daisy ännu lös, uppspelt och jaktsugen. Adam är aldrig orolig för att hon ska springa vilse. Hon hittar bättre häruppe än vad han själv någonsin kommer att göra. Mörkret är inget hinder för henne. Vad som finns just nu är bara vittringen och fågeln.

Mörkret kom tidigt. Sten och björkris glider in och ut ur pannlampans ljuskägla. Ur ryggsäcken sticker hagelbössans pipor ut. I ett annat fack ligger fåglarna hagelfyllda och blodspräckliga. Han hann skjuta tre fjällripor.

TEXT: RASMUS RYGNER BILD: DAVID LUNDMARK

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

”Alla bara ­gissar och ­spekulerar”

OvisshetDet senaste året har de anställda på parkettfabriken Berg o Berg i Kallinge studsat mellan hopp och förtvivlan. Först nedlagda, sedan räddade i sista stund. Nu hänger allt på en tunn tråd igen.

Stefan Löfven och operatören Marika Hellberg-Bergkvist

Ökat träbyggande kan ge tusentals nya jobb

Ny färdplanTusentals nya arbetstillfällen i glesbygd och minskade klimatutsläpp från byggandet. Det utlovar träbyggnadsindustrin i sin nya färdplan, som överlämnades till statsminister Stefan Löfven.

Pontus Georgsson.

”Allt handlar om att lyssna”

Ny förbundsordförandeNär han var ny på Skärblacka åkte han på stryk. I dag, mer än trettio år senare, har Pontus Georgsson valts till ordförande för hela Pappers.

Varning för nostalgin

LedareTill arbetarrörelsens styrka hörde en gång dess förmåga att odla längtan i stället för saknaden, förmågan att bära de provisoriska utopierna utan att fastna i dogmerna.

1

Ladda ner DA nr 6 här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

”GS fortsätter att vara medlemsnära”

KrönikaTio år efter bildandet fortsätter vi att blicka framåt, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Ta hand om de nya på jobbet”

KrönikaJag är nyvald förbundsordförande, det är på riktigt, inte ens när jag nyper mig i armen försvinner det, skriver Pontus Georgsson, förbundsordförande för Pappers.

Elin Näslund på Runö

”Jag tänker inte skämmas”

Efter dokusåpanSom första kvinna och bara 26 år gammal blev hon ordförande för IF Metall i Malmfälten. Ödet verkade utstakat, men Elin Näslund valde en annan väg. Offentlig kärleksjakt i Ensam mamma söker.

1

”Sommarjobbarna är industrins framtid”

KrönikaSommaren är här, och med den chansen för unga människor att påbörja sitt arbetsliv. Se till att stötta dem som sätter foten på industrigolvet för första gången, skriver Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

Marie Nilsson: ”Högerextrema ska aldrig få vinna”

AlmedalenIF Metall manifesterar till stöd för RFSL, som i år valt att inte delta under Almedalsveckan på grund av hot från nazister.

Lenart Cerqueira har ungefär ett halvår kvar på ledigheten med barnet som de är familjehem åt. Foto: David Lundmark

”Många kom fram och frågade”

VAD HÄNDE SEN?Förra vintern mötte vi Lenart Cerqueira, som hade fått tjänst­ledigt från Volvo Cars för att ta hand om ett barn som ett familjehem. I dag har vardagen kommit åter. Och vissa tankar framåt.

500 år före sin tid

Leonardo da Vinci dog för 500 år sedan. Då ansågs många av hans uppfinningar omöjliga – i dag är det lätt att hitta spår av hans genialitet.

Företag vägrade förhandla – döms i Arbetsdomstolen

DomEtt företag i Stockholmstrakten vägrade förhandla om kollektivavtal med IF Metall. Nu ger Arbetsdomstolen facket rätt: företaget har varit skyldigt att förhandla.

3

Ögonspårning ska sprida ­kunskaper

EYETRACKING Ett par glasögon som registrerar vad du tittar på när du jobbar – kan det vara något? På Gnosjö automatsvarvning håller man på att testa. Kanske blir det lättare för erfarna att lära ut jobbet till nya.

Kassör misstänks för grov förskingring

En kassör vid en av Pappers avdelningar misstänks för grov förskingring. Det är avdelningens ordförande som har polisanmält kassören. ”Exakt hur mycket pengar det rör sig om vet vi inte”.

”Lägg inte på för tjockt”

TIPS FRÅN PROFFSET | BREDSPACKLINGVill du jämna till väggen lite innan du målar kan det vara bra att bredspackla. Robin Norén och Muamer Delic på Eksjöhus ger sina bästa tips.

Northvolts tänkta batterifabrik och dess vd Peter Carlsson.

Grönt ljus för batterifabrik i Skellefteå

TEKNIKBatteribolaget Northvolt ska nu ha säkrat finansieringen för bygget av batterifabriken i Skellefteå. Det kan starta i augusti.

När röken har lagt sig

arbetsmiljöGummibranschen har en mörk historia. Men nu är arbetsmiljön bättre. Eller? Ingen vet vad gummiröken innehåller, så arbetarna har hittat egna sätt att skydda sig.

Därför är skogen så bra för klimatet

DA REDER UTVår skog är en tyst klimathjälte. Varje år tar den upp lika mycket koldioxid som Sveriges industrier, trafik och jordbruk släpper ut.

1
General Electric i Belfort. Foto: AP

Franska facket tar strid mot GE

TvistGeneral Electric lovade att skapa 1000 nya jobb i Frankrike. I stället blir det tvärtom. Facken är ursinniga. "Företaget drivs av rent finansiella intressen", säger ombudet Philippe Petitcolin.

”Vi sydde våra egna matchshorts”

FOTBOLLS-VMI sommar åker landslaget till Frankrike med en dröm om final. Allt började i Öxabäck för 50 år sedan.

Foto: Mats Erlandsson

95 varslas när V-Tab lägger ner i Västerås

95 varslas.Anledningen är MittMedias val att inte förnya sitt avtal med V-Tab, uppger vd Peder Schumacher.

Här byggs framtidens vindkraft

ENERGIBara de sista detaljerna återstår. Sedan har en före detta båtbyggares idé från 90-talet förverkligats. På Moelvens limträfabrik byggs vindkraftstorn i trä.

Makten över företagen

Vinsten framför allt

Aktieägarna förstFörr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

”Kortsiktigheten kan leda till katastrof”

INTERVJUAktieägarnas makt riskerar att leda till katastrof. Därför måste företagen styras efter helt nya regler. Det kan politikerna ordna, säger Oxfordprofessorn Colin Mayer.

Rekordstora utdelningar – men hur länge till?

PERSPEKTIV”Våren är aktieägarnas skördetid. Sällan har bolagen på Stockholmsbörsen delat ut så mycket pengar som nu: långt över 250 miljarder kronor. Kul för dem som är med på festen, men är det bra för morgondagen?”, skriver DA:s Harald Gatu.

”Det är fränt på riktigt”

ProfilenSuget i magen och känslan att flyga och inte veta var bilen landar. Kartläsaren Frida Lindström berättar om kontroll och åksjuka, och hur hon håller reda på höger och vänster.

Snart blir det Aktuellt i Politiken

ÖGONBLICKETKlockan är 10.14 på V-tab i Västerås. Trycktornet gapar hungrigt. Pjäsen på plats och den riktas mot gapet. Snart kan en ny tidning tryckas.

1

Pappers har fått ny ordförande

Pontus Georgsson – så heter Pappers nya förbundsordförande. ”Det känns fantastiskt, nästan ofattbart!” säger förbundets förhandlingschef som nu tar över efter Matts Jutterström.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.