”När samhällets hälsa sviktar får vi tukta oss med smoothies”Daniel Mathisen om hur hälsan blivit en fråga var och en ska lösa på egen hand.

”Fackföreningar är en del i människovärdets självförsvar”Helle Klein om civilsamhällets roll i motståndet mot nazismen.

För Adam är hunden främst en familjemedlem, i andra hand en jaktkompis. ”Oavsett hur mycket man jagar ­spenderar man mer tid med hunden hemma än ute på fjället.” Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

Ripjakt utan Blixten

Lyssna på reportaget här:

Full närvaro Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Adam Johansson

Ålder: 31 år.
Bor: Kiruna.
Arbete: Borrare på tillredningen på LKAB i Kiruna.
Familj: Sambon Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”.
Bakgrund: Har följt med på jakt sedan har var liten och började uppsiktsjaga när han var femton. Jagar numera så ofta han kan.

Adam Johansson korsar Malmbanan med hundarna i koppel och blickar upp mot fjället. Hagelbössan som hans far köpte 1983, en dubbelpipig Beretta, bär han bruten när han tar de första stegen uppför berget. Björkarna är mörka och bräckliga mot snön som föll i går. En värld utan skuggor.

Ett malmtåg passerar bakom hans rygg.

Hundarna gnyr och drar och vill iväg. Daisy är slank, svart och ivrig. Hon är Adams egen hund: en korthårig vorsteh, fem år gammal. Ajax har han fått låna över dagen. Hans andra hund Blixten dog för tio månader sedan.

Dagsturen är den första på flera veckor. Adam har väntat på snön. Marken är fryst och fylld med isskärvor, men det mjuka täcket nysnö skyddar hundarnas tassar. Att de mår bra är vad som räknas. En skjuten ripa är inte värd en uppriven trampdyna. Aldrig att han skulle låta hundarna komma till skada för att hans otålighet tog över. Fjället finns kvar.

Han närmar sig trädgränsen. Björkskogen tunnas ut och härifrån går det nästan att överblicka hela ­Torneträsk. Ett vindpinat stenlandskap, så annorlunda än de gruvtunnlar han vanligtvis arbetar i. Här känner sig Daisy hemma, hon orkar springa långt och söker i stora, vida cirklar.

– Hon är en högenergihund, nästan lite överslag på jaktlusten. Men jag ser hellre att det är på det ­sättet, än att hon har för lite lust. Jag behöver aldrig fundera på om hon kommer att söka fågel eller inte, säger Adam.

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. De söker tjugo minuter åt gången och byts sedan av. Hundarna har mycket pannben, men lite vett. Om han inte stoppar dem i tid springer de tills de är helt utmattade.

Hundarna får vittring, men alla spår leder till återvändsgränder – platser där riporna grävt ner sig under natten och ätit björkknoppar innan de brutit upp och rört sig vidare i gryningen.

Inte en fågel syns på flera timmar.

På en av fjälltopparna lyfter den bara några meter framför honom, kritvit och nästan omöjlig att urskilja från snön. Ett klick hörs när Adam slår ihop bössan.

Han lyfter geväret, men skjuter inte.

När han väl skjuter måste han veta att det är ett dödligt skott, att råka skadeskjuta en fågel innebär ett lidande han inte kan försvara.

Nog var det en fjällripa? Han är nästan helt säker. Han är åttahundra meter över havet. Dalripan letar sig inte så här högt upp.

Hundarna har lett honom hit, till en dalsänka ­mellan bergstopparna.

Varje steg för honom närmare. Han vet att ­riporna ligger och trycker i närheten. Så snart hundarna närmar sig, gräver fåglarna ner sig och går ner i hjärtfrekvens.

Nyss såg han ett par av dem lyfta ur björkriset. Ett knarrande läte, likt en gammal dörr som stängs, och sedan var det alldeles tyst igen.

– Daisy! Kom hit!

Han fortsätter framåt, rör sig snabbare än förut. Pressar kroppen genom det höga björkriset och försöker undvika bäckarna som ligger frusna och snötäckta och osynliga under hans fötter.

Daisy har fått syn på något längre upp på fjället. Hon sticker iväg, en svart skugga mot snön. Hennes kroppsspråk säger till honom: ”Här.” Han skyndar mot platsen hon pekar ut. Nästan framme lyfter de: fyra, kanske fem, vita fåglar.

 

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

 

Nu finns inget annat i hela världen. Fjället tycks dra ihop sig och en kort stund är det som om bara han och ripan existerar. Närvaron är fullständig. Han lyfter bössan och tar sikte på en fågel som flyger på ena kanten.

Ett första skott, krutladdningen brinner av och haglet slungas iväg ur den nedre pipan – smällen låter inte mycket högre än knallpulver. Ett svagt eko.

Han missar.

Ytterligare en hagelsalva, den övre pipan. Han känner lukten av krutet. Fjällripan faller till marken och springer skadeskjuten genom snön.

– Daisy! Apport! Daisy! Kom igen!

Han öppnar bössan och hagelhylsorna kastas ut.
– Vad du var duktig gumman, säger han till Daisy när hon släpper ner fjällripan framför honom.
– Hon är nog riktigt nöjd nu, skulle jag tro.

När Ajax närmar sig tar hon återigen fågeln i käften, som för att säga: ”Nej, det här är min. Den ska du inte ta äran för.”

Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Daisy ställde sig när hon fick vittring, säger Adam. Då förstod han att fågeln var i närheten. Han tar fram ett foto på mobilen för att visa vad han menar. På bilden står Rocks, hans första jakthund, och Blixten. Både två långa och utsträcka och stilla, nosarna stela och riktade rakt framåt.

– Där har de spårat en ripkull som ligger och trycker kanske tio meter framför dem. De kommer springande i full fart, får vittring och tvärnitar mitt i steget. Se på Blixten. Han har stannat med ena benet uppe i luften, säger han.

– Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Hemma finns flickvännen Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”. Den inramade bilden ska påminna hela familjen om en saknad vän.
Halvvägs nerför fjället, när det har börjat skymma, minns han:

Jag var och tränade löpning med en kompis. Vi sprang längs med skoterspåret med pannlampor, kanske en trehundra meter från Norgevägen.

Plötsligt var Blixten borta. Daisy kom tillbaka när vi ropade, men ­inte han. Snön drev över skoterspåret och det var omöjligt att spåra honom. Vi ropade länge, men han kom inte. Till sist var vi tvungna att vända. Det var kallt, mörkt och sent på kvällen. Vi tänkte: ’Han kan alltid spåra oss.’

Men han kom aldrig.

Dagen efter åkte vi ut med Bjunne. Vi hade planerat att vi skulle åka skidor längs med skoterspåret och ropa efter Blixten. Men när jag kom upp till Krokvik såg jag honom ligga i diket, trettio meter från där skoterspåret går ut på vägen. Han hade kutat ut på bilvägen och blivit klippt av en lastbil, buss eller vad det nu var. Han måste ha dött omedelbart.

Jag ringde till Felicia och berättade vad som hade hänt. Sedan åkte jag tillbaka till stan och lämnade Bjunne, för jag ville inte att han skulle se en totalt trasig hund.

Han frågade efter Blixten i flera veckor efteråt. När vi var ute med skotern, satt han baktill i pulkan och ropade efter honom. Han kopplade ihop det med minnesbilden, tror jag. Han kom ihåg att vi hade åkt ut och letat efter honom. Jag sa till honom: ’En lastbil krockade med Blixten. Han fick åka till himlen.’

Jag vet inte hur barns minne funkar. Men han hade inte ens hunnit bli två år, så minnesbilderna suddas väl ut sakta men säkert?

Han förstod i alla fall att Blixten var borta och inte skulle komma tillbaka. Ändå tjatade han hela tiden om att han ville åka till himlen och hälsa på honom. Det var svårt att höra.

 

Blixtens aska finns hemma i familjens hus. ”Jag tyckte att Daisy var riktigt orolig ­efter hans död. Hon var så där småpipig och gick omkring och tittade överallt hela tiden – hon var rastlös”, berättar Adam. Foto: David Lundmark.

 

Någonstans därute på fjället springer Daisy ännu lös, uppspelt och jaktsugen. Adam är aldrig orolig för att hon ska springa vilse. Hon hittar bättre häruppe än vad han själv någonsin kommer att göra. Mörkret är inget hinder för henne. Vad som finns just nu är bara vittringen och fågeln.

Mörkret kom tidigt. Sten och björkris glider in och ut ur pannlampans ljuskägla. Ur ryggsäcken sticker hagelbössans pipor ut. I ett annat fack ligger fåglarna hagelfyllda och blodspräckliga. Han hann skjuta tre fjällripor.

TEXT: RASMUS RYGNER BILD: DAVID LUNDMARK

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

Nu syns kompetensen i lönekuvertet

I åratal försökte klubben på Eson Pac förhandla fram ett löneavtal. Till slut satte de hårt mot hårt, synade nedläggningshotet och lyckades.

Svenskt Näringsliv: Löneökningstakten måste ner

Avtal 2020Svenskt Näringsliv målar upp en dyster prognos inför avtalsrörelsen 2020. Men att dra ner på löneökningarna är inte svaret, enligt Unionens chefsekonom Katarina Lundahl, som hävdar att löneökningstakten redan minskat.

Makt över tiden viktigt för GS medlemmar

GS-facketLönen hamnar alltid i centrum i avtalsrörelsen. Men makten över arbetstid och fritid hamnar högt på listan över vad medlemmarna tycker att GS-facket ska driva i förhandlingarna.

”Nu är det mer rättvist”

LönerMånga tjänar långt under snittlönen, och kvinnor tjänar mindre än män. Inför varje avtalsrörelse dyker frågan upp: Hur blir lönerna mer rättvisa? För tre år sedan prövades en ny lösning – nu börjar resultatet synas.

Marcus Bohlin, Pappers avtalskoordinator

Här stolpar Pappers fler krav inför avtalsrörelsen

UpptaktBättre pensioner, utbyggd ATK och mindre övertid. Det är några av de krav som Pappers tycker är viktiga i avtalsrörelsen. Plus högre löner förstås.  

Pappers sätter press på LO

PerspektivDet var dagen då Pappers vände upp och ner på avtalsrörelsen – långt innan den ens hade hunnit börja. Ett oväntat utspel som tyder på att den kommande lönerörelsen inte blir lik någon annan, skriver DA:s Harald Gatu.

1
Pontus Georgsson

Pappers kräver rejäla lönelyft

Kickstartar avtalsrörelsenEtt lönepåslag på fyra procent. Det kräver Pappers att deras medlemmar ska ha när lönerna ska omförhandlas nästa år. ”Vi tycker att arbetsgivarna är skyldiga oss mer pengar.”

1

”För tidigt att prata siffror”

IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, om Pappers utspel för 4 procent i löneökningar.

Arbetsgivarna: Löneökningstakten måste ner

Pappers krav på fyra procent saknar verklighetsförankring, svarar Industriarbetsgivarna. ”Löneökningstakten måste ner om vi ska ha jobben kvar i Sverige i framtiden”, säger förhandlingschef Per Widolf.

1

Striden om märket

HYLLAD OCH HOTADIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför.

INDUSTRIN VS VÅRDEN

Skilda världar

ARBETSMILJÖNy teknik och ständiga ­förbättringar har gjort att Stellan klarat kroppen trots 30 år i industrin. Vårdens kvinnor har däremot samma hjälpmedel som på 80-talet, trots att ny teknik finns. Undersköterskan Åsa får ofta förlita sig på muskelkraft.

”Det är märkligt att så lite hänt”

Robotar och automation har ersatt många tunga och smutsiga industrijobb. I vården finns däremot få hjälpmedel som minskar belastningen. I en gemensam intervju får IF Metalls och Kommunals ordförande svara på varför det ser ut som det gör och vad som behöver ändras.

300 tjänster bort från Billerud Korsnäs

300 tjänster ska bort när skogskoncernen Billerud Korsnäs lanserar ett sparpaket.

50 000 bilarbetare i strejk

Uppåt 50 000 bilarbetare vid General Motors i USA går ut i strejk för högre löner och bättre arbetsvillkor. Facket kräver också att företaget återupptar driften vid fabriker som tidigare har stängts.

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

2

Vi förväntar oss att skulden betalas

KRÖNIKAVi kliver nu in i en avtalsrörelse och det är dags för arbetsgivarna att infria sina löften. I bättre tider ska det också hamna mer pengar i lönekuvertet, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

1

Vägen från hatet

Den avhoppade nazisten

Sven-Erik Källman trodde han lämnat hatet bakom sig. I stället kom samtalet som fick honom att förstå: han kunde inte längre fly. I dag är han fackligt förtroendevald och S-politiker. Men får man en andra chans och kan man förlåta sig själv?

Vi ska vara med och rädda världen

KRÖNIKAIndustrin utmålas ofta som en miljöbov. Det är en gammalmodig syn, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Robotiseringen av arbetslivet

Robotarm samt Ove Leichsenring

Robotiseringen som kom av sig

IndustrirobotarSvensk industri satsar allt mindre på robotar. I fjol sjönk försäljningen av industrirobotar till de svenska företagen med 20 procent. Det kan stå oss dyrt nu när vi går mot sämre tider, varnar branschen.

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Papper ett alternativ till den farliga plasten

PapperLarmrapporterna om plast i haven har fått länder att införa tuffa regler. Storföretagen tar fram andra lösningar – som papper.

Döden på jobbet

Villkorlig dom efter dödsolyckan på Scania

RättegångEn 59-årig man döms för vållande till annans död efter dödsolyckan på Scania där hans närmaste arbetskamrat omkom i en robotcell. Domen är villkorlig och han slipper böter.

1
Per-Olof Sjöö

Ikea kritiseras i öppet brev

Facklig kritikIkea Industry kritiseras för att ha brutit mot internationella riktlinjer vid nedläggningen av sin fabrik i Danville, USA. Internationella trä- och byggarbetarfacket efterlyser en bättre social dialog.

Nu är det dags att visa vår styrka

KRÖNIKAVår sammanhållning är vårt starkaste vapen när det är dags att förhandla fram nytt avtal, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Glöm globaliseringen – nu är närområdet viktigast

PerspektivGlöm globaliseringen. Den är på väg att mattas av. Nu blir produktion för närområdet desto viktigare, av många skäl. Efter globaliseringen kommer regionaliseringen, skriver DA:s Harald Gatu i en analys.

Fick sparken – ska ha avslöjat företagshemligheter

StämningEn verkstadsanställd anklagas för att ha avslöjat företagshemligheter och fick sparken. Nu stämmer IF Metall företaget och vill att avskedandet ogiltigförklaras.

Återvinning

Enklare återvinning kan hota jobben

KRITISERAD FÖRÄNDRING.Snart ska alla kunna återvinna utanför den egna porten. Enklare för hushållen och bättre för miljön, tror regeringen. Men kritiken är hård. Berörda branscher befarar att priset blir så högt att jobb hotas.

”Det blir väldigt mycket dyrare”

Kraftigt ökade papperspriser riskerar att leda till nedläggningar och förlorade jobb. ”Det drabbar den grafiska branschen som redan i dag har stora problem att överleva”, säger GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

1

”Redan tillräckligt pressat”

Enligt pappersbranschen gagnar det nya återvinningssystemet varken miljön eller affärerna. Men regeringen har inte tid att svara på Dagens Arbetes frågor om kritiken.

Metso i Ersmark

Metso lägger ner fabrik i Ersmark

Metso Sweden har för avsikt att lägga ner verksamheten i Ersmark utanför Skellefteå. Över 150 anställda drabbas.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.