”Vilka ges en röst och på vilkas bekostnad?”

Även om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

”Värna asylrätten. Jobbinvand­ringen måste stramas åt.”

Helle Klein om hur generösa regler för arbetskraftsinvandring utnyttjas av kriminella.

För Adam är hunden främst en familjemedlem, i andra hand en jaktkompis. ”Oavsett hur mycket man jagar ­spenderar man mer tid med hunden hemma än ute på fjället.” Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

Ripjakt utan Blixten

Lyssna på reportaget här:

Full närvaro Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Adam Johansson

Ålder: 31 år.
Bor: Kiruna.
Arbete: Borrare på tillredningen på LKAB i Kiruna.
Familj: Sambon Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”.
Bakgrund: Har följt med på jakt sedan har var liten och började uppsiktsjaga när han var femton. Jagar numera så ofta han kan.

Adam Johansson korsar Malmbanan med hundarna i koppel och blickar upp mot fjället. Hagelbössan som hans far köpte 1983, en dubbelpipig Beretta, bär han bruten när han tar de första stegen uppför berget. Björkarna är mörka och bräckliga mot snön som föll i går. En värld utan skuggor.

Ett malmtåg passerar bakom hans rygg.

Hundarna gnyr och drar och vill iväg. Daisy är slank, svart och ivrig. Hon är Adams egen hund: en korthårig vorsteh, fem år gammal. Ajax har han fått låna över dagen. Hans andra hund Blixten dog för tio månader sedan.

Dagsturen är den första på flera veckor. Adam har väntat på snön. Marken är fryst och fylld med isskärvor, men det mjuka täcket nysnö skyddar hundarnas tassar. Att de mår bra är vad som räknas. En skjuten ripa är inte värd en uppriven trampdyna. Aldrig att han skulle låta hundarna komma till skada för att hans otålighet tog över. Fjället finns kvar.

Han närmar sig trädgränsen. Björkskogen tunnas ut och härifrån går det nästan att överblicka hela ­Torneträsk. Ett vindpinat stenlandskap, så annorlunda än de gruvtunnlar han vanligtvis arbetar i. Här känner sig Daisy hemma, hon orkar springa långt och söker i stora, vida cirklar.

– Hon är en högenergihund, nästan lite överslag på jaktlusten. Men jag ser hellre att det är på det ­sättet, än att hon har för lite lust. Jag behöver aldrig fundera på om hon kommer att söka fågel eller inte, säger Adam.

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. De söker tjugo minuter åt gången och byts sedan av. Hundarna har mycket pannben, men lite vett. Om han inte stoppar dem i tid springer de tills de är helt utmattade.

Hundarna får vittring, men alla spår leder till återvändsgränder – platser där riporna grävt ner sig under natten och ätit björkknoppar innan de brutit upp och rört sig vidare i gryningen.

Inte en fågel syns på flera timmar.

På en av fjälltopparna lyfter den bara några meter framför honom, kritvit och nästan omöjlig att urskilja från snön. Ett klick hörs när Adam slår ihop bössan.

Han lyfter geväret, men skjuter inte.

När han väl skjuter måste han veta att det är ett dödligt skott, att råka skadeskjuta en fågel innebär ett lidande han inte kan försvara.

Nog var det en fjällripa? Han är nästan helt säker. Han är åttahundra meter över havet. Dalripan letar sig inte så här högt upp.

Hundarna har lett honom hit, till en dalsänka ­mellan bergstopparna.

Varje steg för honom närmare. Han vet att ­riporna ligger och trycker i närheten. Så snart hundarna närmar sig, gräver fåglarna ner sig och går ner i hjärtfrekvens.

Nyss såg han ett par av dem lyfta ur björkriset. Ett knarrande läte, likt en gammal dörr som stängs, och sedan var det alldeles tyst igen.

– Daisy! Kom hit!

Han fortsätter framåt, rör sig snabbare än förut. Pressar kroppen genom det höga björkriset och försöker undvika bäckarna som ligger frusna och snötäckta och osynliga under hans fötter.

Daisy har fått syn på något längre upp på fjället. Hon sticker iväg, en svart skugga mot snön. Hennes kroppsspråk säger till honom: ”Här.” Han skyndar mot platsen hon pekar ut. Nästan framme lyfter de: fyra, kanske fem, vita fåglar.

 

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

 

Nu finns inget annat i hela världen. Fjället tycks dra ihop sig och en kort stund är det som om bara han och ripan existerar. Närvaron är fullständig. Han lyfter bössan och tar sikte på en fågel som flyger på ena kanten.

Ett första skott, krutladdningen brinner av och haglet slungas iväg ur den nedre pipan – smällen låter inte mycket högre än knallpulver. Ett svagt eko.

Han missar.

Ytterligare en hagelsalva, den övre pipan. Han känner lukten av krutet. Fjällripan faller till marken och springer skadeskjuten genom snön.

– Daisy! Apport! Daisy! Kom igen!

Han öppnar bössan och hagelhylsorna kastas ut.
– Vad du var duktig gumman, säger han till Daisy när hon släpper ner fjällripan framför honom.
– Hon är nog riktigt nöjd nu, skulle jag tro.

När Ajax närmar sig tar hon återigen fågeln i käften, som för att säga: ”Nej, det här är min. Den ska du inte ta äran för.”

Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Daisy ställde sig när hon fick vittring, säger Adam. Då förstod han att fågeln var i närheten. Han tar fram ett foto på mobilen för att visa vad han menar. På bilden står Rocks, hans första jakthund, och Blixten. Både två långa och utsträcka och stilla, nosarna stela och riktade rakt framåt.

– Där har de spårat en ripkull som ligger och trycker kanske tio meter framför dem. De kommer springande i full fart, får vittring och tvärnitar mitt i steget. Se på Blixten. Han har stannat med ena benet uppe i luften, säger han.

– Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Hemma finns flickvännen Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”. Den inramade bilden ska påminna hela familjen om en saknad vän.
Halvvägs nerför fjället, när det har börjat skymma, minns han:

Jag var och tränade löpning med en kompis. Vi sprang längs med skoterspåret med pannlampor, kanske en trehundra meter från Norgevägen.

Plötsligt var Blixten borta. Daisy kom tillbaka när vi ropade, men ­inte han. Snön drev över skoterspåret och det var omöjligt att spåra honom. Vi ropade länge, men han kom inte. Till sist var vi tvungna att vända. Det var kallt, mörkt och sent på kvällen. Vi tänkte: ’Han kan alltid spåra oss.’

Men han kom aldrig.

Dagen efter åkte vi ut med Bjunne. Vi hade planerat att vi skulle åka skidor längs med skoterspåret och ropa efter Blixten. Men när jag kom upp till Krokvik såg jag honom ligga i diket, trettio meter från där skoterspåret går ut på vägen. Han hade kutat ut på bilvägen och blivit klippt av en lastbil, buss eller vad det nu var. Han måste ha dött omedelbart.

Jag ringde till Felicia och berättade vad som hade hänt. Sedan åkte jag tillbaka till stan och lämnade Bjunne, för jag ville inte att han skulle se en totalt trasig hund.

Han frågade efter Blixten i flera veckor efteråt. När vi var ute med skotern, satt han baktill i pulkan och ropade efter honom. Han kopplade ihop det med minnesbilden, tror jag. Han kom ihåg att vi hade åkt ut och letat efter honom. Jag sa till honom: ’En lastbil krockade med Blixten. Han fick åka till himlen.’

Jag vet inte hur barns minne funkar. Men han hade inte ens hunnit bli två år, så minnesbilderna suddas väl ut sakta men säkert?

Han förstod i alla fall att Blixten var borta och inte skulle komma tillbaka. Ändå tjatade han hela tiden om att han ville åka till himlen och hälsa på honom. Det var svårt att höra.

 

Blixtens aska finns hemma i familjens hus. ”Jag tyckte att Daisy var riktigt orolig ­efter hans död. Hon var så där småpipig och gick omkring och tittade överallt hela tiden – hon var rastlös”, berättar Adam. Foto: David Lundmark.

 

Någonstans därute på fjället springer Daisy ännu lös, uppspelt och jaktsugen. Adam är aldrig orolig för att hon ska springa vilse. Hon hittar bättre häruppe än vad han själv någonsin kommer att göra. Mörkret är inget hinder för henne. Vad som finns just nu är bara vittringen och fågeln.

Mörkret kom tidigt. Sten och björkris glider in och ut ur pannlampans ljuskägla. Ur ryggsäcken sticker hagelbössans pipor ut. I ett annat fack ligger fåglarna hagelfyllda och blodspräckliga. Han hann skjuta tre fjällripor.

Läs mer: DA rekommenderar

TEXT: RASMUS RYGNER BILD: DAVID LUNDMARK

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

IF Metall väljer samordning i avtalsrörelsen

IF Metalls avtalsråd har antagit både LO-samordningen och Facken inom industrins avtalsplattform.

Nu avgörs om LO får driva sina krav på bättre försäkringar

AvtalsförsäkringarDet låter som en byråkratisk detalj – men det kan vara avgörande för vad du får i pension eller ersättning om du blir sjuk av jobbet. Nu avgörs striden om förhandlingsordningen.

1
Ordföranden för Facken inom industrin

Industrifacken kräver 3,0 procent

Det finns ingen anledning att växla ned löneökningstakten. Det anser Facken inom industrin som kräver 3,0 procent på ett år.

Det är vi som får Sverige att funka

KRÖNIKADet råder ingen tvekan. Vi är redo för en kraftmätning med arbetsgivarna inför ett nytt avtal 2020, skriver Marie Nilsson, ordförande för IF Metall.

Från filmen om märket.

Striden om märket

VIDEO: MÄRKETIndustrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

1

Här är kraven LO vill få igenom i avtalsrörelsen

Avtal 2020Låglönesatsning, slopad vållandeprövning för arbetssjukdomar och inbetalning av avtalspension från första arbetsdagen. Det är några av LO-kraven i avtalsförhandlingarna.

GS-facket: Väl värt att samordna sig kring

GS-fackets medlemmar berörs endast marginellt av låglönesatsningen, men den är oerhört viktig av solidariska skäl, tycker avtalssekreterare Madelene Engman.

Pontus Georgsson

Pappers lämnar LO-samordningen

I likhet med Kommunal väljer även Pappers att lämna LO-samordningen. ”Det finns ingen samordning att ställa sig bakom”, sa förbundsordförande Pontus Georgsson till DA på onsdagen.

IF Metall: Kommunal hade kunnat använda låglönesatsningen

LO-samordningenNär andra begär extra, begär Kommunal extra extra, tycker IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä. Därför kunde de inte ställa upp på kraven på extra satsningar till exempelvis barnskötare och undersköterskor.

1

Kommunal lämnar LO-samordningen

Kommunal väljer att dra sig ur LO-samordningen efter att inte fått igenom sina krav. Pappers: Det är djupt olyckligt.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

2

Sandra hittar de glömda försäkringspengarna

DA MÖTERSandra Särnholm älskar att prata försäkringar och hitta glömda pengar åt medlemmar. Det är inte alltid hon är välkommen till arbetsplatserna, men det gör henne bara mer beslutsam.

Riskerna som skapar dödsolyckor

ArbetsmiljöNär de högsta riskerna för alla åtta faktorer sammanfaller ökar sannolikheten att skadas och dö på jobbet 25 gånger.

Industrin och klimatet

Drönarbild över marken som förbereds för bygget av Northvoltfabriken

Vägen till en ny bilindustri

OmvandlingenI elbilssamhället är det de nya företagen som driver utvecklingen. Men vad händer med de tusentals anställda som är beroende av den gamla förbränningsmotorn?

Gustav Gustafsson med stor pappersrulle

Jakten på en fossilfri chipspåse

Plastens rykte har störtdykt. Suget efter förnybart material ökar och sätter press på förpackningsföretagen. OptiPack i Sunne satsar för att vara med i omställningen.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Ingen klaustrofobi. Varvs­arbetaren Johan Forsander är svetsare och perfektionist. Den här dagen jobbar han djupt inne i ångfartyget Bohusläns trånga ångpanna. Foto: Sören Håkanlind

Sista varvet

BildreportagetFotografen Sören Håkanlind skildrar verksamheten på Gotenius Varv. I dag är det enda varvet som finns kvar den gamla varvsstaden Göteborg.

1

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Människoexploatering prövas i rätten för första gången

PerspektivDen nya lagen om människoexploatering sätts på prov i ett aktuellt rättsfall. En fällande dom kan bli vägledande, skriver DA:s Elinor Torp, som bevakar den utbredda arbetslivskriminaliteten i Sverige.

Politikernas svar om skuggsamhället

SkuggsamhälletDA ställde samma frågor till ledamöter från S, M och C i arbetsmarknadsutskottet. Läs deras reaktioner på avslöjandena om den utbredda arbetslivskriminaliteten och vad de vill se för åtgärder.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

ArbetslivskriminalitetAnto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

2

Bortstädad: Mannen som försvann

BortstädadHan kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Micke Holm

”Lite pirrigt känns det”

MusikJulen närmar sig och nu tändas alla julshower igen. En av dem har premiär i Göteborg på fredagskvällen – med industriarbetaren Micke Holm på scenen.

Illustration, person som källsorterar

Vad gör jag med korken till mjölken?

PlaståtervinningHur plast ska återvinnas är inte alltid lätt att veta. Och hur mycket av den svenska plasten återvinns faktiskt? DA reder ut ett par oklarheter.

Debatt arbetsmiljö

Dödsolyckorna skulle bli fler med Svenskt Näringslivs förslag

DEBATT | ARBETSMILJÖVad händer om arbetsmiljöombudet utsätts för trakasserier, eller inte kan begära skyddsstopp eller arbetsmiljöåtgärder? Det frågar Stefan Lindahl, regionalt skyddsombud på IF Metall, efter Svenskt Näringslivs förslag med arbetsmiljöombud istället för fackligt tillsatta regionala skyddsombud.

1

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Här är striderna vi måste utkämpa

KRÖNIKAVåra arbetsvillkor hotas just nu av flera olika politiska förslag. Nu gäller det att vi håller ihop och bemöter dem, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

1

Då och då blixtrar sorgen till

KRÖNIKASaknaden när en kär har dött ser olika ut för alla människor. Men vi drabbas alla djupt. Pappers skyddsombud är hjältar som försöker förhindra att människor far illa på grund av sitt arbete, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Slitigt men meningsfullt – så mår skyddsombud i industrin

Tre av tio skyddsombud har funderat på att avsäga sig sitt uppdrag på grund av svårigheter med att utföra det. Det visar en undersökning som Dagens Arbetsmiljö har gjort bland skyddsombud i industrin.

100 får gå från Lindbäcks

VarselTrähusproducenten Lindbäcks Bygg i Piteå drar ner kapaciteten tillfälligt. Men redan 2021 räknar vd Stefan Lindbäck med att behöva anställa igen.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.