Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Replokalen är en magisk plats

Hur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

För Adam är hunden främst en familjemedlem, i andra hand en jaktkompis. ”Oavsett hur mycket man jagar ­spenderar man mer tid med hunden hemma än ute på fjället.” Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

Ripjakt utan Blixten

Lyssna på reportaget här:

Full närvaro Fågeljakten har fått vänta för gruvarbetaren Adam Johansson. En dag när snö fallit bestämmer han sig för att ta med hundarna ut på fjället. Men ett minne av en död familjemedlem gör sig påmint.

Adam Johansson

Ålder: 31 år.
Bor: Kiruna.
Arbete: Borrare på tillredningen på LKAB i Kiruna.
Familj: Sambon Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”.
Bakgrund: Har följt med på jakt sedan har var liten och började uppsiktsjaga när han var femton. Jagar numera så ofta han kan.

Adam Johansson korsar Malmbanan med hundarna i koppel och blickar upp mot fjället. Hagelbössan som hans far köpte 1983, en dubbelpipig Beretta, bär han bruten när han tar de första stegen uppför berget. Björkarna är mörka och bräckliga mot snön som föll i går. En värld utan skuggor.

Ett malmtåg passerar bakom hans rygg.

Hundarna gnyr och drar och vill iväg. Daisy är slank, svart och ivrig. Hon är Adams egen hund: en korthårig vorsteh, fem år gammal. Ajax har han fått låna över dagen. Hans andra hund Blixten dog för tio månader sedan.

Dagsturen är den första på flera veckor. Adam har väntat på snön. Marken är fryst och fylld med isskärvor, men det mjuka täcket nysnö skyddar hundarnas tassar. Att de mår bra är vad som räknas. En skjuten ripa är inte värd en uppriven trampdyna. Aldrig att han skulle låta hundarna komma till skada för att hans otålighet tog över. Fjället finns kvar.

Han närmar sig trädgränsen. Björkskogen tunnas ut och härifrån går det nästan att överblicka hela ­Torneträsk. Ett vindpinat stenlandskap, så annorlunda än de gruvtunnlar han vanligtvis arbetar i. Här känner sig Daisy hemma, hon orkar springa långt och söker i stora, vida cirklar.

– Hon är en högenergihund, nästan lite överslag på jaktlusten. Men jag ser hellre att det är på det ­sättet, än att hon har för lite lust. Jag behöver aldrig fundera på om hon kommer att söka fågel eller inte, säger Adam.

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. De söker tjugo minuter åt gången och byts sedan av. Hundarna har mycket pannben, men lite vett. Om han inte stoppar dem i tid springer de tills de är helt utmattade.

Hundarna får vittring, men alla spår leder till återvändsgränder – platser där riporna grävt ner sig under natten och ätit björkknoppar innan de brutit upp och rört sig vidare i gryningen.

Inte en fågel syns på flera timmar.

På en av fjälltopparna lyfter den bara några meter framför honom, kritvit och nästan omöjlig att urskilja från snön. Ett klick hörs när Adam slår ihop bössan.

Han lyfter geväret, men skjuter inte.

När han väl skjuter måste han veta att det är ett dödligt skott, att råka skadeskjuta en fågel innebär ett lidande han inte kan försvara.

Nog var det en fjällripa? Han är nästan helt säker. Han är åttahundra meter över havet. Dalripan letar sig inte så här högt upp.

Hundarna har lett honom hit, till en dalsänka ­mellan bergstopparna.

Varje steg för honom närmare. Han vet att ­riporna ligger och trycker i närheten. Så snart hundarna närmar sig, gräver fåglarna ner sig och går ner i hjärtfrekvens.

Nyss såg han ett par av dem lyfta ur björkriset. Ett knarrande läte, likt en gammal dörr som stängs, och sedan var det alldeles tyst igen.

– Daisy! Kom hit!

Han fortsätter framåt, rör sig snabbare än förut. Pressar kroppen genom det höga björkriset och försöker undvika bäckarna som ligger frusna och snötäckta och osynliga under hans fötter.

Daisy har fått syn på något längre upp på fjället. Hon sticker iväg, en svart skugga mot snön. Hennes kroppsspråk säger till honom: ”Här.” Han skyndar mot platsen hon pekar ut. Nästan framme lyfter de: fyra, kanske fem, vita fåglar.

 

En särskild stolthet driver Daisy och Ajax: förhoppningen att med högt hållet huvud återvända till husse med en ripa i käften. Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.
Foto: David Lundmark.

 

Nu finns inget annat i hela världen. Fjället tycks dra ihop sig och en kort stund är det som om bara han och ripan existerar. Närvaron är fullständig. Han lyfter bössan och tar sikte på en fågel som flyger på ena kanten.

Ett första skott, krutladdningen brinner av och haglet slungas iväg ur den nedre pipan – smällen låter inte mycket högre än knallpulver. Ett svagt eko.

Han missar.

Ytterligare en hagelsalva, den övre pipan. Han känner lukten av krutet. Fjällripan faller till marken och springer skadeskjuten genom snön.

– Daisy! Apport! Daisy! Kom igen!

Han öppnar bössan och hagelhylsorna kastas ut.
– Vad du var duktig gumman, säger han till Daisy när hon släpper ner fjällripan framför honom.
– Hon är nog riktigt nöjd nu, skulle jag tro.

När Ajax närmar sig tar hon återigen fågeln i käften, som för att säga: ”Nej, det här är min. Den ska du inte ta äran för.”

Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Daisy ställde sig när hon fick vittring, säger Adam. Då förstod han att fågeln var i närheten. Han tar fram ett foto på mobilen för att visa vad han menar. På bilden står Rocks, hans första jakthund, och Blixten. Både två långa och utsträcka och stilla, nosarna stela och riktade rakt framåt.

– Där har de spårat en ripkull som ligger och trycker kanske tio meter framför dem. De kommer springande i full fart, får vittring och tvärnitar mitt i steget. Se på Blixten. Han har stannat med ena benet uppe i luften, säger han.

– Den här bilden ska jag göra till en tavla och sätta upp hemma. Dels för att Rocks var min första egna jakthund och dels för att jag har förlorat Blixten.

Hemma finns flickvännen Felicia och tvåårige sonen Björn, ”Bjunne”. Den inramade bilden ska påminna hela familjen om en saknad vän.
Halvvägs nerför fjället, när det har börjat skymma, minns han:

Jag var och tränade löpning med en kompis. Vi sprang längs med skoterspåret med pannlampor, kanske en trehundra meter från Norgevägen.

Plötsligt var Blixten borta. Daisy kom tillbaka när vi ropade, men ­inte han. Snön drev över skoterspåret och det var omöjligt att spåra honom. Vi ropade länge, men han kom inte. Till sist var vi tvungna att vända. Det var kallt, mörkt och sent på kvällen. Vi tänkte: ’Han kan alltid spåra oss.’

Men han kom aldrig.

Dagen efter åkte vi ut med Bjunne. Vi hade planerat att vi skulle åka skidor längs med skoterspåret och ropa efter Blixten. Men när jag kom upp till Krokvik såg jag honom ligga i diket, trettio meter från där skoterspåret går ut på vägen. Han hade kutat ut på bilvägen och blivit klippt av en lastbil, buss eller vad det nu var. Han måste ha dött omedelbart.

Jag ringde till Felicia och berättade vad som hade hänt. Sedan åkte jag tillbaka till stan och lämnade Bjunne, för jag ville inte att han skulle se en totalt trasig hund.

Han frågade efter Blixten i flera veckor efteråt. När vi var ute med skotern, satt han baktill i pulkan och ropade efter honom. Han kopplade ihop det med minnesbilden, tror jag. Han kom ihåg att vi hade åkt ut och letat efter honom. Jag sa till honom: ’En lastbil krockade med Blixten. Han fick åka till himlen.’

Jag vet inte hur barns minne funkar. Men han hade inte ens hunnit bli två år, så minnesbilderna suddas väl ut sakta men säkert?

Han förstod i alla fall att Blixten var borta och inte skulle komma tillbaka. Ändå tjatade han hela tiden om att han ville åka till himlen och hälsa på honom. Det var svårt att höra.

 

Blixtens aska finns hemma i familjens hus. ”Jag tyckte att Daisy var riktigt orolig ­efter hans död. Hon var så där småpipig och gick omkring och tittade överallt hela tiden – hon var rastlös”, berättar Adam. Foto: David Lundmark.

 

Någonstans därute på fjället springer Daisy ännu lös, uppspelt och jaktsugen. Adam är aldrig orolig för att hon ska springa vilse. Hon hittar bättre häruppe än vad han själv någonsin kommer att göra. Mörkret är inget hinder för henne. Vad som finns just nu är bara vittringen och fågeln.

Mörkret kom tidigt. Sten och björkris glider in och ut ur pannlampans ljuskägla. Ur ryggsäcken sticker hagelbössans pipor ut. I ett annat fack ligger fåglarna hagelfyllda och blodspräckliga. Han hann skjuta tre fjällripor.

Läs mer: DA rekommenderar

TEXT: RASMUS RYGNER BILD: DAVID LUNDMARK

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Pappersarbetare andades in livsfarlig gas

ArbetsplatsolyckaAspa bruk i Olshammar står still sedan gasläckan på söndagen. – Det är mycket som snurrar i huvudet på folk, säger Sonny Johansson, arbetsställets huvudskyddsombud.

Äntligen! Nu öppnar sågen på Seskarö igen

För tolv år sedan lades sågen ner. Men Seskaröborna gav aldrig upp. Tillsammans har de kämpat för att väcka den till liv igen.

Avtal 2020

Vem vinner matchen?

Avtal 2020Lönen, flexibiliteten och arbetsmiljö är några de stora frågorna som står på spel i avtalsrörelsen.

Avtalsrörelsen från a till ö

OrdlistaVad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

DebattVälfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

4

Ladda ner senaste e-DA här!

Dagens Arbete finns som gratis e-tidning. Här finns också ett sökbart arkiv två år bakåt, du når lätt våra inlästa reportage och kan länka till spännande vidareläsning. Här kan du ladda ner appen.

3

Knarket i industrin

Sju industriföretag: så drogtestar vi vår personal

EnkätHur företagen hanterar drogtester och om någon åker fast skiljer sig åt. DA frågade sju stora industriföretag om drogtester och rehabilitering.

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten?

7

Maries son dog av en överdos

Marie hade förberett sig på det värsta. Men när sonen Pontus varit drogfri i flera veckor började hon hoppas.

Efter överdosen – här möts Viktor och Marie

DA dokumentärMarie förlorade sin son Pontus i en drogöverdos för snart två år sedan. Viktor, hans kompis, tog också en överdos vid samma tid, men överlevde. DA var med när de möttes igen, ett och ett halvt år efter Pontus begravning.

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Årtiondets första utmaningar är här

KRÖNIKADet är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav.

Skyddsom­buden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

Barhäng i gamla fabriken

INDUSTRIDESIGNI Ungerns huvudstad Budapest får fallfärdiga industrilokaler i stadens centrum nytt liv genom fenomenet romkocsma. De så kallade ”ruinbarerna” har blivit en av stadens främsta turistsensationer.

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

6
Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.