På världens mest ensamma arbetsplats
Ensamarbetare finns det gott om. Men ingen har varit så ensam på jobbet som amerikanen Michael Collins. Någonsin.
Industriarbetarnas tidning
12 april, 2019
Skrivet av Anna Julius
Trafikilska Vi borde vara mer Dalai lama i trafiken, tycker psykologen Jenny Klefbom. Kanske kan en ny gest vara vägen dit?
Sätt dig in i den andras situation – kör du mycket bil, testa att cykla.
Bestäm att det finns en naturlig förklaring när någon gör fel. Är det ett misstag, eller är personen kanske sjuk?
Andas lugnt, räkna till tio.
Behöver du mer hjälp finns självhjälpsböcker. Några kan behöva gå i terapi för att hantera sin ilska.
Bilister blir arga på gående som blir arga på cyklister som blir arga på bilister. Har ni tänkt på att i trafiken blir vi snabbt representanter för våra fordon? Jag frågade psykologen Jenny Klefbom varför. Innerst inne vet vi ju att folk som beter sig illa finns av alla sorter, och att de flesta försöker göra sitt bästa. Misstag kan alla göra.
Hon säger att det är en grundläggande psykologisk mekanism att dela in människor i kategorier – se bara på fotbollssupportrar. Särskilt snabbt går det om vi är rädda.
– Och trafiken kan ju faktiskt vara på liv och död.
Jenny Klefbom ser ett samband mellan trafikilska och ett upptrissat samhällsklimat där vi ser till våra egna rättigheter och hittar syndabockar. Många har empatiska värderingar, men de försvinner snabbt i en hetsig trafiksituation.
– Jag tror vi skulle behöva vara lite mer Dalai lama i trafiken.
Grejen är att ilskan knappast gör oss till bättre trafikanter. Vem kör bättre när någon bakom hänger på tutan?
Kanske skulle en ny gest kunna skapa ett bättre klimat. När du råkat fastna mitt i en korsning och alla runt omkring tutar vill du kanske helst av allt bara säga ”Ledsen, det var inte meningen!”
– Varför finns det inget tecken för ”Förlåt”? Vi skulle behöva ett tecken som långfingret – fast precis tvärtom.
Bilder: THE NOUN PROJECT Foto: TT NYHETSBYRÅN