Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

17 september, 2019

Skrivet av

Lars Henriksson.

GÄSTKRÖNIKA Ska vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift i dag, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

Om skribenten:

Lars Henriksson är skribent och skyddsombud på Volvo Cars i Torslanda.

”Vad har vi för ansvar då, vi som gör bilarna?”

Medan bilarna som rullade ut under den förra stora bilkrisen ställde en arbetskamrat den besvärliga frågan om bilism och klimat. Att tjäna sitt levebröd på att tillverka bilar, kan det vara förenligt med att vara klimatmedveten?

I dag står konsumtionen i klimatdebattens förgrund och frågan är ännu viktigare eftersom att den riktar strålkastarljuset på problemets rot, produktionen. För det som inte produceras kan naturligtvis inte konsumeras. Det är bara i de bokstavstroende liberala läroböckerna i nationalekonomi som konsumenterna styr ekonomin.

Är då ansvaret vårt, vi som lever av fossilbrännande verksamheter? Våra jobb är mer detaljstyrda än någonsin. Vi som bygger bilar har inte makten ens över i vilken ordning vi ska plocka materialet eller var vi ska sätta ner fötterna, än mindre över vad vi producerar. De besluten fattas av andra krafter. Men det behöver inte innebära att vi struntar i resultatet av vårt arbete.

I många sammanhang – även fackliga – sprids i dag förhoppningsfulla fantasier om ”fossilfri tillväxt”. Tekniska innovationer och fri företagsamhet (gärna med skattestöd) kan fixa klimatet och allt annat kan fortsätta som vanligt. Det är ju precis det vi vill höra, inte sant?

Så kan vi klara av att vända bort ögonen från Gretas allvarliga blick och skaka av oss det dåliga samvete vi alla har. För innerst inne vet att saker och ting inte alls håller på att ordna sig. Världen accelererar tvärtom mot avgrunden. Hälften av alla fossila bränslen som någonsin eldats upp har bränts de senaste 30 åren, koldioxidhalten växer i takt med ekonomin.

Vore det inte istället rimligt om vi i talet om sysselsättning och tillväxt började fråga: ”Sysselsättning med vad? Tillväxt av vad?”

Tillväxt har inom arbetarrörelsen varit synonymt med jobb, vilket i sin tur betytt lön. Och för alla som lever på att sälja sin arbetskraft är det också så det är. Men som sagan om kung Midas lärt oss kan man inte äta guld. (Eller sedlar. Eller pensionsfonder.)

Det vi lever av är nyttigheter, saker vi genom arbete skapar i samspel med naturen. Alltför ofta förväxlar vi våra behov av trygga jobb med företagens behov av ständigt ökande vinster.

Det är för det mesta inte att vara på jobbet i sig vi är ute efter, utan den försörjning vi får och i sista hand de ting och tjänster vi producerar. Om dessutom resultatet av vårt arbete hotar våra livsvillkor behöver vi tänka efter vad vi kan göra åt det tillsammans.

Vore det inte istället rimligt om vi i talet om sysselsättning och tillväxt började fråga: ”Sysselsättning med vad? Tillväxt av vad?”

I 1970-talets England gjorde fack och anställda på krigsmaterieltillverkaren Lucas Aeorospace något oväntat när de ställdes inför hot om uppsägningar. I stället för att bara kräva mer pengar till krigsmakten ställde de frågan om hur koncernen skulle kunna ställas om till samhällsnyttig produktion. Ett fyrverkeri av skaparkraft utbröt när de anställda började undersöka vad de kunde använda sin kunskap och sina maskiner till.

Resultatet blev den omtalade Lucasplanen och begreppet ”alternativ produktion” nådde ända till svenska nedläggningshotade varv. Men som de själva sa kan man inte skapa öar av ansvar i ett hav av oansvarighet, planen hade krävt ett politiskt stöd som Laborregeringen inte vågade ge. Sedan kom Thatcher och varje tanke på att styra marknaden utplånades grundligt.

Och här står vi nu. Med full fart mot katastrofen, med skam för flygande och köttätande men utan att ställa den mest grundläggande frågan: vad ska vi göra när vi arbetar?

Vår värld är i full färd att förändras. Frågan är om vi ska vänta på låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen. Att självständigt och nyktert börja diskutera den frågan borde vara vår viktigaste fackliga uppgift i dag.

4 kommentarer till “Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

  • Extremt viktiga tankar! Varför är det fortfarande en sån självklarhet att vi inte skall få bestämma vad vi gör på vår arbetstid? Och varför är vi så bekväma med den maktlösheten. Detta är en stor utmaning som facken måste ta.

  • Lev nu. Gör ditt bästa. Det börjar med dig själv, tänk om. Vidare gör det bästa för din familj och sen vidga dina vyer till att se vad du kan göra för miljön och världen.
    Och framför allt var medveten om att tiden är kort. Dagen D kan vara nära. Det tar mycket lång tid att ändra kurs för en oljetanker eller att lägga in backen.

  • Det är en utmaning i sig att tänka nytt. Jag jobbar på en industri som har en ändlig råvara. Vi kan inte se allt ur vår snäva synvinkel. Vi måste se var framtidens jobb kommer!
    De länder som inser det kommer att klara sig bra. Miljö och återvinning kommer att vara nyckelsektorer.

  • Ah äntligen någon som kan formulera vad jag tänkt hela mitt vuxna liv. Politiker i alla färger pratar om sysselsättningen utan att reflektera vad som ska skapas. Kanske en medborgarlön vore lösningen. Vem skulle gå till ett jobb som känns meningslöst om man inte behövde lönen. Folk skulle kanske lägga sin energi på att göra livet bättre för sig själv och sina grannar.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Industri med framtid – och utmaningar

Industri med framtid – och utmaningar

Klimatfrågan är ibland obekväm att diskutera men läget är akut. Nu måste vi alla hjälpas åt, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

”Skogsbruket är en framtids­industri”

”Skogsbruket är en framtids­industri”

GS kommer alltid att jobba för att skogsbruket ska skapa hållbara jobb, både för klimatet och skogsarbetarna, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

Se lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”S och LO måste enas om en grön politik”

”S och LO måste enas om en grön politik”

Miljoner demonstrerade för klimatet förra fredagen. Kampen för kommande generationers klimaträttvisa börjar allt mer likna arbetarrörelsens krav på demokrati, jämlikhet och ekonomisk rättvisa för hundra år sedan, skriver företrädare för S-föreningen Reformisterna.

”Bensinupproret är ett lyxuppror”

Hade bensinupproret verkligen varit för landsbygdsborna så borde det rimligen handla om bättre samhällsservice, skriver skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

”Det behövs en tydlig politik”

”Det behövs en tydlig politik”

Sverige är väl rustat att bli fossilfritt till 2045. Men för att nå dit får inte de som drabbas av omvandlingen lämnas skyddslösa. Det behövs tydlig politik, skriver Svante Axelsson, nationell samordnare för regeringsinitiativet Fossilfritt Sverige.

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

”Fackens roll avgörande för en rättvis framtid”

Hur kan vi undvika att arbetstagarna får betala priset när utsläppen ska minska? Ekologisk, ekonomisk och social hållbarhet måste bindas samman, skriver Sofia Östmark, kanslichef på Union to union.

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

”Dags för kollektiv kamp för klimatet”

Nu måste vi i den internationella fackföreningsrörelsen stiga ner från åskådarplatsen och förena oss med Gretas rörelse, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Kriget kräver omprövning

Kriget kräver omprövning

Solidariteten måste ersätta de stängda gränsernas politik, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

”Vi måste både återvinna mer – och öppna nya gruvor”

”Vi måste både återvinna mer – och öppna nya gruvor”

Vi behöver både återvinna metaller och utvinna allt som går ur gruvavfall. Men det räcker ändå inte för den gröna omställningen som nu krävs, skriver LKAB:s presschef Anders Lindberg.

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder.
Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Facket: Bolaget som städade hos stats­ministern är ökänt

Statsministerns städerska fick svarta pengar direkt av ägaren till städbolaget. Hans tidigare firma är dömd för ekonomisk brottslighet och han själv är ökänd hos facket som en oseriös aktör.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakhzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”