Nu behövs solidarisk innovation

Det är hoppfullt när industriföretag ställer om sin produktion efter samhällets behov, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Pengarna både finns – och inte

Klart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

Konserten var som ett väckelsemöte

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Krönika.Jag lät håret växa ut igen. Nu hade jag vunnit.

Att skriva om hårdrock har varit mitt levebröd under större delen av mitt yrkesverksamma liv. Hårdrock har funnits vid min sida sedan jag var liten. Att jag tar den för given är därmed inte så konstigt. Ibland blir jag dock påmind om vad den egentligen betyder för mig.

Jag var på bröllop. Jag gick dit i kläder jag gillar. Röd skinnjacka. Leopardfläckig skjorta. På fingrarna hade jag dödskalleringar. Bröllop är intressanta tillställningar. Man träffar folk man nästan glömt av att de fanns. En kille som jag inte pratat med på en evighet började kommentera mitt utseende. Märkligt. Han störde sig på hur jag såg ut. Han undrade vem jag trodde att jag var. Det var en attityd som jag inte upplevt på väldigt många år.

Jag fick en flashback till tonårstiden.

Min högstadieskola låg i en småstad. Allting var likriktat. Oliktänkande var inte populärt. Jag var den enda hårdrockaren på skolan, trots att det var en stor skola. Jag hade inte jättelångt hår, det gick ner till axlarna, men jag var den ende killen vars öron doldes av lockar. Därför stack jag ut. De korthåriga började kalla mig för Jesus, eftersom Jesus hade långt hår. Det blev tjatigt. Sedan blev det jobbigt. Jag gav vika, klippte mig. Gliringarna ebbade ut. Jag trodde att jag hade vunnit. Egentligen hade jag förlorat.

De korthåriga ­började kalla mig för Jesus, eftersom Jesus hade långt hår. Det blev tjatigt. Sedan blev det ­jobbigt.

Göteborg låg inte ens fem mil bort från var min skola låg. Ändå var Göteborg som en annan värld. Göteborg var en plats där hårdrocksband stannade till under turnéer. -Metallica kom dit en mörk decemberkväll. Jag klev in i ishallen där de skulle spela och såg tiotusen andra hårdrockare. De flesta var långhåriga. De såg ut som jag kände mig på insidan. Konserten var som ett långt väckelsemöte.

Efteråt köpte jag en turnétröja. Den kostade 180 kronor. Det var pengar som jag investerade i mig själv, i min framtid. Den svarta tröjan var alltid den sista som hamnade i smutstvätten och den första som jag tog upp ur korgen med ren tvätt. Jag bar den jämt och lät håret växa ut igen. Jag var stolt över vem jag var. Nu hade jag vunnit.

T-shirten har hängt med mig i flytt efter flytt. Den är urtvättad, gråaktig och på väg att vittra sönder. I tyget vid magen har det luckrats upp små hål. Mudden runt halsen har tappat all form av styrsel.

Det har gått nästan 30 år sedan jag köpte tröjan och jag kan inte längre ha på mig den. I stället hänger den inramad på väggen över mitt skrivbord. Jag har sparat den som en symbol över min självständighet, över att jag aldrig sällade mig till pöbeln, över att jag upptäckte att det fanns ett liv även för mig. Allt jag behövde göra var att lyfta blicken.

Läs mer: Krönikor

Carl Linneaus

1Kommentarer

Anders:

En krönika som väcker egna minnen till liv.
Funderar på om konserten med Metallica som nämns i texten ägde rum i december 1992.

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Coronakrisen

”Klockan har tickat länge – det är bara att börja röjningsarbetet”

GÄSTKRÖNIKA”Löntagarmakt, demokratisk planering och jämlikhet. Det som nu behövs, akut och för framtiden, är varken nya eller märkvärdiga idéer.” Volvoarbetaren Lars Henriksson skriver om vägen framåt efter coronakrisen.

Vi som fortfarande tror på demokratin

KRÖNIKAMahmoud från Marocko och Håkan från ­Vällingby. Tillsammans räddar de liv, skriver journalisten och författaren Alexandra Pascalidou. 

Avtal 2020

Är det verkligen så här arbetsgivaren ser på vår tid?

KRÖNIKAJag hoppas innerligt att arbetsgivarnas tokiga semesterkrav beror på otur i tänkandet, för vad blir annars nästa steg? Tvingad julledighet i mars eller påskledigt i december, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

2

Pengarna både finns – och inte

GÄSTKRÖNIKAKlart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

1

Det här borde väl alla chefer fatta

KrönikaAtt ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

1

Vi måste få slut på otryggheten

KrönikaI praktiken omfattas många industrianställda inte av turordningsreglerna. Därför måste vi förhandla om trygghet och omställning, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Tacka facket för 5 000 mer i månaden

KrönikaAtt välja bort facket för att det är för dyrt är ett vanligt argument. Och samtidigt så fel – det skulle kosta oss så mycket mer om facket inte fanns, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

1

Nu bygger vi ett ännu starkare fack

KRÖNIKADet är många som redan är med i Pappers ute på bruken. Men för att säkra vår styrka i framtiden ska vi bli ännu fler. Är du med, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Amazon är arbetslivets skräckexempel

KrönikaNär allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Replokalen är en magisk plats

KRÖNIKAHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

Årtiondets första utmaningar är här

KRÖNIKADet är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Skyddsom­buden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

KRÖNIKATill alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Knarket i industrin

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

GÄSTKRÖNIKADet är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

KRÖNIKAI betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

När slutade jag vara svensk?

GÄSTKRÖNIKA | SVERIGEBILDENAtt det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

3

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

Du har faktiskt rätt att åka till fjällen

KRÖNIKADet är dags att ge individerna mer makt över arbetstiden. Och där kan du ge dig på att arbetsgivarna inte håller med.

Häng med oss på avtalsäventyret!

KRÖNIKANågon arbetsgivare undrade vilken verklighet vi lever i när vi redovisade avtalskraven. Svaret är att vi – till skillnad från vissa – är fast förankrade på moder jord.

1

Vi kräver riktiga löneökningar

KRÖNIKANu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

KRÖNIKANågra håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Att bygga broar – inte murar

KRÖNIKAÄven om ryktet om demokratins död är kraftigt överdrivet är hoten i högsta grad hotfulla, skriver Alexandra Pascalidou.

1

Industrin och klimatet

”Vi män måste helt enkelt rycka upp oss”

GÄSTKRÖNIKASe lite djupare på klimatfrågorna än skattesatsen på bränsle och plastkassar, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist från Umeå.

Vilket ansvar har vi som gör bilarna?

GÄSTKRÖNIKASka vi låta klimatskreden drabba oss med full kraft eller, sent omsider, själva försöka ta kontrollen och ställa om produktionen? Att nyktert börja diskutera det borde vara vår viktigaste fackliga uppgift, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson

4

Bekväma tider föder veka människor

KrönikaJag är ingen spågubbe tack och lov, men det känns som att året 2020 kommer att handla om klimat och konflikt mer än på länge, skriver Stefan Eriksson.

Jorden skadas och anställda skadas

KRÖNIKAGretas budskap gäller även i arbets­livet – det gäller att agera nu för att spara liv, skriver Peter Larsson.

”Hårdför nationalism – en dålig väg framåt för arbetarrörelsen”

GÄSTKRÖNIKAArbetarrörelsens framtid ligger inte i att låna in rasistiskt och antidemokratiskt tankegods från SD. Det finns inte tillräckligt många väljare med rasistiska åsikter i Sverige för att det ska löna sig, skriver historikern Henrik Arnstad

Den här gången tänker jag inte sticka

KRÖNIKAAtt fylla 50 – i vår tid är det lika gammalt som Bockstens­mannen, skriver Carl-Einar Häckner.

Med tåg – och tid – genom Europa

KRÖNIKAAnneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.