Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

8 juni, 2022

Skrivet av

Krönika Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Ovanför skrivbordet hänger en oljemålning. Tavlan utgör omslaget till min bok Jag sålde min själ till hårdrocken. Jag designade motivet – en dödskalle i silvrig metall med nitar, horn och långa betar. Vid ögonhålorna syns sprickor som liknar Alice Coopers sminkdesign. På hakan en rännil av röd vätska, en hommage till Gene Simmons blodspottande. Målningen är signerad Ken Kelly, konstnären som verkställde min vision. Han som en gång i tiden satte min värld i brand med omslaget till Kiss Destroyer.

Det är svårt att greppa.

Jag rör lätt vid den skrovliga färgen. Den rispar skönt mot toppen av mina fingrar. Plötsligt slungas jag tillbaka till mitten av 1980-talet. Jag är åtta år och sitter som hypnotiserad i den noppriga blå plyschsoffan. Jag har hörlurar på och i händerna håller jag det stora Destroyer-konvolutet.

Omslagsmålningen återger medlemmarna i sina superhjältedräkter där de i triumfatoriska poser hoppar fram över ett stenrös med ett brandhärjat landskap som fond. Jag sugs in i en kittlande fantasivärld bestående av eld, läder och nitar. Och där är jag fortfarande kvar.

Med åren har jag lärt känna flera av de art directors, fotografer och illustratörer bakom de konstverk som jag har beundrat i hela mitt liv. Ernie Cefalu har berättat om de katolska konfirmationskort som låg till grund för det dramatiska omslaget till Black Sabbaths Sabbath bloody sabbath. Barry Jackson har förklarat hur han målade ZZ Tops ikoniska röda Ford Coupe separat på ett tunt papper innan han infogade det med bakgrunden som blev Afterburner.

Den mest udda intervju jag har gjort var när jag ringde upp Carter Helm, den rökande och vingförsedda kerubliknande pojken som är avbildad på Van Halens mångmiljonsuccé 1984. I dag är han en tunnhårig medelålders man som jobbar med försäkringsfrågor. ”Om de som tatuerat in min fyraåriga nuna kände till mitt liv i dag hade de kanske tänkt om”, sa han.

Nu för tiden utformas skivomslag inte längre med samma kärlek, eftersom de ändå knappt syns på en liten telefonskärm. Illustratörer lägger i stället krut på uppdrag från bryggerier och destillerier. Ölburkar har blivit konst. Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta. Dessa konstnärliga gestaltningar behandlas sedan som merch när de även sätts på pins, tygpåsar och tygmärken. Det är en ny sorts rock’n’roll-kultur. Det är ingen slump att artister i heavy metal-fållan mer än gärna licensierar sitt varumärke till rusdrycker.

På Systembolaget fastnar jag vid sprithyllan. Vrider och vänder på flaskor med omsorgsfullt formgivna etiketter föreställande mina gamla rockhjältar. You had me at hello. Kassören ger mig en pik. ”Är det bra gin, det här?” Han ler i mjugg. ”Eller köper du den bara för etikettens skull?”

Jag gillar ju inte ens gin. Jag råkar bara ha en fäbless för hårdrocksestetik. Hur blev det så här?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

NATTENS ARBETE

Pusslet går ihop tack vare nattis

Pusslet går ihop tack vare nattis

Allt färre kommuner erbjuder barnomsorg som har öppet på kvällar och nätter. Men gjuteriarbetaren Jenny Fredin har haft tur. ”Tack vare nattis. Annars vet jag inte hur det hade gått”, säger hon.

Avtal 2023

Strejkar vi svenskar för lite?

Strejkar vi svenskar för lite?

Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för facken för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Bankkris – ordet som får industrin att rysa

Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?

Nej till förslag om treårigt avtal

Nej till förslag om treårigt avtal

Facken inom industrin säger nej till förslaget om ett treårigt avtal – ”med tanke på det osäkra läget i världen och inflationen”.

”Det är vår tur att få det bättre”

”Det är vår tur att få det bättre”

Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.

Missnöje med lågt lönekrav

Missnöje med lågt lönekrav

Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?

Så lyckades tyska facket få högre löner

Så lyckades tyska facket få högre löner

Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Därför är avtalsrörelsen laddad som ingen annan

Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.