Öppna ladorna, Magdalena Andersson

Ledare Coronakrisen hotar inte bara människors hälsa utan hela samhällslivet. Sällan har väl den politiska avvägningen mellan pest och kolera blivit tydligare än nu.

Åtgärderna för att bekämpa smittspridningen måste vägas mot att krascha ekonomin och skapa massarbetslöshet. Det är denna avvägning som våra myndigheter, inte minst Folkhälsomyndigheten, hela tiden försökt förhålla sig till och förklara vid presskonferenserna.

Åtgärder måste sättas in i rätt tid för att få störst effekt. Alltför drastiska åtgärder direkt kan orsaka värre kris. Därför har man enträget hållit emot opinionstrycket att stänga alla skolor exempelvis.

Vi ser nu hur i grunden välmående och välskötta företag stänger ned för att komponenter inte kan levereras i de stängda gränsernas tid eller för att efterfrågan helt har försvunnit. Tusentals människor permitteras och många egenföretagare riskerar att helt gå omkull. Coronakrisen är både en utbuds- och efterfrågekris vilket gör den extra komplicerad.

Martin Wolf, en mycket respekterad och balanserad ekonomijournalist i Financial Times, skrev häromdagen att pandemin kan komma att orsaka betydligt större ekonomisk kris än vad som skedde under finanskrisen 2008/09.

Han menar att sänkta styrräntor och lån till företag inte kommer att räcka. I stället måste nu staten gå in och upprätthålla efterfrågan. Han varnar för att vi är på väg in i en depression.

Liknande tongångar kunde vi höra tredje AP-fondens VD, tidigare vice Riksbankschefen, Kerstin Hessius framföra i Aktuellt i torsdags kväll. Hon såg stora likheter med Tyskland på 1920-talet.

Det är drastiska ord från normalt sett sansade ekonomer och vi ser allvaret i varje nyhetsflash om att stora industrier stänger ner, småföretag kämpar för sina liv, restauranger, hotell och nöjesliv håller på att gå under. En ekonomisk härdsmälta kan få minst lika stora konsekvenser för människors liv och hälsa som själva pandemin.

Häri ligger det politiskt-etiska dilemmat. Den som bara ropar ”stäng ner Sverige” eller kritiserar Folkhälsomyndigheten för att vara ”alltför för försiktig” blundar med ena ögat och ser inte hela bilden.

Nu menar varken Martin Wolf eller Kerstin Hessius att vi redan är i en ekonomisk depression. Än finns det tid för aktiva åtgärder. Det går visserligen snabbt utför men de krispaket som redan på tidigt stadium sjösatts av vår regering har effekt. Sverige har också en fördel av att ha ordning och reda på arbetsmarknaden med parter som har förtroende för varandra och nu snabbt förhandlar fram korttidsarbetsavtal etc. Allting tyder också på att man skjuter upp avtalsrörelsen på inrådan av de opartiska medlarna, Opo. Det är klokt.

Regeringen och januaripartierna måste återkomma med ännu fler krisåtgärder som hjälper alltifrån kulturarbetare till storföretag. Samtidigt som vården behöver stora resurser under lång tid framöver. Det är sannerligen ingen enkel ekvation. Vi kan tacka våra politiker för att vi har välskötta finanser för nu gäller statlig krispolitik på maxnivå.

Öppna ladorna, Magdalena Andersson.