Ferbe om uppdraget som corona­samordnare: Många är fortfarande i chock

DA MÖTER Regeringens coronasamordnare Anders Ferbe gjorde sin största insats redan före krisen. Han tog fram förslaget på korttidsarbete som nu används i stor skala. Aldrig anade han att en pandemi skulle skynda på det.

Anders Ferbe

Ålder: 65 år

Gör: Utsågs den 13 mars till regeringens särskilda samordnare gällande coronavirusets effekter på näringslivet.

Tidigare: Ordförande för IF Metall mellan 2012 och 2017. Efterträdde Stefan Löfven och efterträddes av Marie Nilsson. Socialdemokratisk politiker. Utredde frågan om korttidsarbete på uppdrag av regeringen och presenterade ett slutbetänkande i februari 2019.

Nu har det gått ett par veckor sedan du utsågs till regeringens coronasamordnare. Vad gör du egentligen på dagarna?

– Mitt uppdrag är att ha direktkontakt med parterna och näringslivets företrädare. Och utifrån de kontakterna ge regeringen en beskrivning av hur det ser ut i olika branscher, hur de upplever situationen och vad de anser behöver göras.

Vad har du fått höra?

– På ett mänskligt plan är det naturligtvis djupt tragiskt att höra de beskrivningar som företagen ger. Människor är förtvivlade. Än råder en klassisk krismentalitet och många är fortfarande i chock.

– Krisen har slagit hårt mot servicesektorn och mot hotell och restauranger. När samhället går från hundra till noll inom loppet av ett par dagar ställer det företagen och de anställda i en hopplös situation. Om det inte finns några kunder, hur ska de klara de fasta kostnaderna?

– Regeringen har antagit ett antal åtgärder för att mildra den ekonomiska krisen för många företag, men de kommer inte kunna rädda alla – det är omöjligt. Men det är bra att korttidsarbetet kom på plats, det är en grundförutsättning för att klara de mycket tunga varslen inom fordons- och verkstadsindustrin.

Ja, inom tillverkningsindustrin har tiotusentals anställda permitterats bara de senaste veckorna.

– Det är fruktansvärt för den enskilde. För även om du får en hygglig lön i samband med korttidsarbete, är det en oro som gnager. När kommer det här att ta slut? Vad händer med mitt jobb?

– Många underleverantörer till bilindustrin prövas oerhört hårt just nu, både själva företagen och de anställda. Många av dem ligger dessutom i mindre orter. När människors anställning hotas börjar de att se sig om efter alternativ, men på mindre orter finns inte alltid så många. Många människor undrar nog också vad som händer om de blir arbetslösa, om de kommer att få a-kassa eller inte.

Det som skedde på fem månader under finanskrisen, det har nu skett under loppet av tre veckor.

Innan du fick rollen som coronasamordnare skissade du på hur korttidsarbete skulle kunna fungera. Var det den här typen av kris som du hade i åtanke?

– Nej, bara för fyra månader sedan hade vi ingen aning om den här pandemin. Systemet är egentligen konstruerat för tillfälliga ekonomiska problem på företagsnivå. Som exempel brukade jag säga att om Donald Trump från en dag till en annan höjer tullarna får det konsekvenser för svenska företag. Då skulle ett system med korttidsarbete kunna hjälpa företagen att ta sig igenom en ekonomisk svacka.

Du har själv en bakgrund som ordförande för IF Metall och vi ser nu framför allt permitteringar inom industrin. Är korttidsarbete verkligen en lösning som fungerar för hela arbetsmarknaden?

– Systemet som sådant gäller alla branscher. Men det som har varit känt under många decennier är att den industriella sektorn är den som snabbast påverkas av konjunkturen och av ekonomiska problem. Därför är industrin van vid att hantera upp- och nedgångar. Den inhemska sektorn – alltså serviceindustrin och hotell och restauranger – har däremot varit ganska stabil över tid.

– Ta finanskrisen som exempel: den inhemska sektorn tuggade på, folk gick ut och käkade och bodde på hotell. Vad vi har sett under alla kriser är att industrin får ta den stora smällen, medan efterfrågan inom andra sektorer kvarstår. Så är inte fallet nu. Efterfrågan på den inhemska servicesektorn försvann över en natt och nu tillämpas korttidsarbete i delar av den.

Men korttidsarbetet var från början tänkt för industrin?

– Bakgrunden till systemet är den erfarenhet vi har av stora industriella svängningar. Men i dag finns industriliknande produktion och utsatthet även i andra sektorer än för tjugo, trettio år sedan. Handeln är mer beroende av och utsatt för internationell konkurrens och stora hotellkedjor är ofta utlandsägda. Det har skett en förändring i det svenska näringslivet, så till vida att fler sektorer känner av när den internationella konjunkturen svänger.

– Tyskarna var först med att införa ett system för korttidsarbete, ”kurzarbeit”. Det var framförallt riktat till den industriella produktionen. Vi har tagit många lärdomar från industrin i skapandet av ett system för korttidsarbete, men det är bevisat att det fungerar också inom andra sektorer.

Du gjorde en jämförelse med finanskrisen. Hur skiljer sig krisen vi ser nu från den?

–  Snabbheten, allt går så ohyggligt fort. Jag har haft uppdraget att samordna näringslivets behov och insatser i drygt två veckor. Men det känns som att jag har hållit på med det här i ett halvår. Jag får många vittnesmål från olika branscher. Alltifrån den enskilde bagaren som helt plötsligt inte vet vad han ska göra för att alla kunderna har försvunnit, till hotellägaren i en bruksort som inte haft en enda gäst på fjorton dagar. Konsekvenserna är enorma och de har skett snabbt. Situationen som vi står inför är fullständigt exceptionell.

Men är det då rimligt att jämföra med finanskrisen?

– När Europas industri nu har stängt ner, finns det likheter med finanskrisen när den var som djupast. Då lärde vi oss att de länder som gav företagen möjlighet att ha kvar anställda, de klarade konkurrens framöver bättre. Men det som skedde på fem månader under finanskrisen, det har nu skett under loppet av tre veckor. Ingen kris är den andra lik. Finanskrisen var oerhört brutal och slog hårt mot industrin. Mängder av människor blev arbetslösa.

Är detta en värre kris?

– Jag tror inte att vi ska värdera krisen på det sättet ännu. Det får vi göra när vi ser ljuset i tunneln. Svartmålar vi redan nu, riskerar vi att förstärka människors oro. Därför vill jag nog vänta med att recensera den.

– Men det finns ett annat perspektiv också: Kina är ”up and running”, deras industrier är igång. Självklart kommer krisen att ha väldiga konsekvenser, men om vi ser en ljusning framåt sommaren kanske vi får igång hjulen snart igen?

De som nu har permitterats, kommer de att kunna gå tillbaka till sina jobb?

– Det beror på vad som händer med den globala handeln. Alla länder vet att de är beroende av varandra. De är beroende av handel med varukomponenter över gränserna.

– Jag vet att de svenska ministrarna och deras kollegor från andra länder gör sitt yttersta för att öppna upp gränserna och få igång transporter och handel. Kommer det igång igen inom två, tre veckor tror jag att livskraftiga företag känner att detta kommer att reda sig på sikt. Men det motsatta gäller också. Om den här självisoleringen består under väldigt många veckor finns risken att mängder med företag inom alla sektorer slås ut.