Här jobbar ­skiftarbetarna 40 procent

KorttidsavtalPå Skåpafors händer inte mycket. Först stoppade man produktionen, sedan fick alla skiftarbetare gå hem. Men Pappersavdelningens ordförande Ulrik Jörback är ändå optimistisk.
– Vi brukar klara oss även i lite sämre tider.

Duni-ägda Rexcell i dalsländska Skåpafors tillverkar dukar och servetter. Men sådana produkter är det få som efterfrågar i dessa virustider. Åtminstone sedan bolagets huvudsakliga kunder inom hotell- och restaurangnäringen mer eller mindre klappade igen sina verksamheter härommånaden.
Följden blev att Rexcell först tvingades stoppa produktionen helt, för att veckan senare permittera halva arbetsstyrkan. Det vill säga låta brukets samtliga skiftarbetare, ett hundratal, gå hem.

Ulrik Jörback, avdelningens ordförande sedan femton år, var med när man tog fram det lokala korttidsavtalet, och han är nöjd med utfallet.
– Det är få förhandlingar jag har varit med om där man varit så pass överens som i de här förhandlingarna, säger han. Man strävar ju efter att göra skadan så liten som möjlig – från båda parter.

Hittills har jag inte hört någon som haft klagomål på avtalet.

Ulrik Jörback, Pappers lokala ordförande.

Dealen innebär att skiftarbetarna är arbetsbefriade till 60 procent mot att de går miste om 7,5 procent av lönen.
– Man får alltså gå ner lite i lön. Men hittills har jag i alla fall inte hört någon som haft några klagomål på avtalet. Och jag tror att jag talar för alla när jag säger att vi är väldigt tacksamma för att vi har den arbetsgivaren vi har. Dels för att de är måna om att få till det här avtalet, dels för att de varken vill varsla någon personal eller ge ut någon aktieutdelning. Sånt uppskattar vi, verkligen.

Men, fortsätter han:
– Visst finns det en oro också. Det gör ju ont i oss allihop att maskinerna får stå, att de inte får rulla och producera papper. Alla är ju måna om att det ska gå bra för företaget, att vi ska tjäna pengar.

Ulrik Jörback bor och är uppvuxen i Bengtsfors – en liten kommun med endast några få tusen invånare och där tillverkningsindustrin spelat en mycket central roll ända sedan industrialismens genombrott. Och det gör den fortfarande. Med Skåpafors och grannbruket Billingsfors som största arbetsgivare.

Han minns dock ”de mörka åren”, 1999–2005, när bland annat en konverteringsfabrik, ett sågverk samt Volvos sätestillverkning lades ner. Då förlorade drygt femtonhundra personer sina jobb, berättar han.

Men en sådan stor nedläggningsvåg befarar han inte i dag, åtminstone inte vad bruket i Skåpafors anbelangar. Tvärtom.
– Nej, jag har jobbat på Skåpafors sedan jag var tjugo, och under de åren har det ju varit en och annan lågkonjunktur. Men jag är optimistisk. Det här vänder nog snart. Och även när det är lite sämre tider, som nu, så vill man ju ändå lyxa till tillvaron ibland – med dukar och servetter.

Pontus Ohlin