Trogna par i 40 år
Thomas Erlandsson och Raoul Zetterström i Skåpafors gillar sina maskiner. Kan och vet allt om dem. Men vilken som är bäst – Bettan eller Den stora – det gnabbas de om.
Industriarbetarnas tidning
27 april, 2020
Skrivet av Pontus Ohlin
KorttidsavtalPå Skåpafors händer inte mycket. Först stoppade man produktionen, sedan fick alla skiftarbetare gå hem. Men Pappersavdelningens ordförande Ulrik Jörback är ändå optimistisk.
– Vi brukar klara oss även i lite sämre tider.
Duni-ägda Rexcell i dalsländska Skåpafors tillverkar dukar och servetter. Men sådana produkter är det få som efterfrågar i dessa virustider. Åtminstone sedan bolagets huvudsakliga kunder inom hotell- och restaurangnäringen mer eller mindre klappade igen sina verksamheter härommånaden.
Följden blev att Rexcell först tvingades stoppa produktionen helt, för att veckan senare permittera halva arbetsstyrkan. Det vill säga låta brukets samtliga skiftarbetare, ett hundratal, gå hem.
Ulrik Jörback, avdelningens ordförande sedan femton år, var med när man tog fram det lokala korttidsavtalet, och han är nöjd med utfallet.
– Det är få förhandlingar jag har varit med om där man varit så pass överens som i de här förhandlingarna, säger han. Man strävar ju efter att göra skadan så liten som möjlig – från båda parter.
Hittills har jag inte hört någon som haft klagomål på avtalet.
Ulrik Jörback, Pappers lokala ordförande.
Dealen innebär att skiftarbetarna är arbetsbefriade till 60 procent mot att de går miste om 7,5 procent av lönen.
– Man får alltså gå ner lite i lön. Men hittills har jag i alla fall inte hört någon som haft några klagomål på avtalet. Och jag tror att jag talar för alla när jag säger att vi är väldigt tacksamma för att vi har den arbetsgivaren vi har. Dels för att de är måna om att få till det här avtalet, dels för att de varken vill varsla någon personal eller ge ut någon aktieutdelning. Sånt uppskattar vi, verkligen.
Men, fortsätter han:
– Visst finns det en oro också. Det gör ju ont i oss allihop att maskinerna får stå, att de inte får rulla och producera papper. Alla är ju måna om att det ska gå bra för företaget, att vi ska tjäna pengar.
Ulrik Jörback bor och är uppvuxen i Bengtsfors – en liten kommun med endast några få tusen invånare och där tillverkningsindustrin spelat en mycket central roll ända sedan industrialismens genombrott. Och det gör den fortfarande. Med Skåpafors och grannbruket Billingsfors som största arbetsgivare.
Han minns dock ”de mörka åren”, 1999–2005, när bland annat en konverteringsfabrik, ett sågverk samt Volvos sätestillverkning lades ner. Då förlorade drygt femtonhundra personer sina jobb, berättar han.
Men en sådan stor nedläggningsvåg befarar han inte i dag, åtminstone inte vad bruket i Skåpafors anbelangar. Tvärtom.
– Nej, jag har jobbat på Skåpafors sedan jag var tjugo, och under de åren har det ju varit en och annan lågkonjunktur. Men jag är optimistisk. Det här vänder nog snart. Och även när det är lite sämre tider, som nu, så vill man ju ändå lyxa till tillvaron ibland – med dukar och servetter.
Ulrik Jörback har förhandlat ett otal gånger för sina medlemmar. Som förhandlare tycker han att det är särskilt viktigt att …
”Sammanhållningen är jätteviktig inför en förhandling. Om man ska skörda några framgångar krävs det att man har medlemmarnas fulla stöd och att de tydligt visar det. Då får jag musklerna som krävs för att få till ett bra avtal.”
”Lagar och regler måste man förstås ha full koll på. Och vara förberedd på vad motparten har att säga.”
”Som ny ordförande hade jag problem med att jag lätt brusade upp när jag inte fick som jag ville. Men med åren har jag märkt att det inte bär någon frukt att bli arg. Det bästa är att man håller sig lugn och för diskussionen sakligt. Vinna en förhandling med 100-0 är aldrig bra, utan det bästa är när båda parter lämnar bordet med en känsla av att båda har vunnit.”
Bra att anställda behåller 92.5 procent av lönen,men det kostar ändå mer då pensionen blir lägre.