Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Gamla dängor ger oss trygghet

15 juni, 2020

Skrivet av

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Krönika Mat, sömn och vila. Men själen måste också hållas levande, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Det sprakar och knäpper. Jag petar in ytterligare ett vedträ i elden. Svetten rinner snabbare ner för bröstet i takt med att kvicksilvret i termometern pressas upp. Från andra sidan dörren hör jag Glenn Danzig yla något om att han är en varg. Musiken är okonstlad. Rå. I det primitiva finns det trygga. Den enkla rytmen och de hypnotiska flammorna skingrar katastroftankarna.

Det är ensamt här ute på bastuflotten. Världen runt om har stannat upp. Stannat av. Gått i karantän. Alla ser till sina basala behov. Hälsa. Mat. Sömn. Gott så. Man får inte glömma att hålla själen levande. Kultur är viktigt. Musik får mig att andas. Genom boomboxen fortsätter Glenn att fylla mitt inre med toner som berör, men livespelningar fattas mig.

Andra helgen i juni har länge varit synonymt med Sweden Rock Festival. För mig har det blivit en ceremoni. Jag bryr mig inte om traditionella traditioner. Religiösa högtider förstår jag inte vitsen med. Däremot har festivalen i Blekinge varit ett stående inslag i en stor del av mitt vuxna liv.

Festivalminnen sköljer över mig. Jag tänker på den gången när jag lärde mig vad en fistbump var efter att Volbeats sångare sträckt fram en knuten näve som jag förvirrat började skaka. Jag minns när jag råkade se Steel Panther utan peruker, när Mötley Crüe-gitarristen visade mig sina tatueringar och när In Flames repade i den lilla trailern bakom stora scenen. Jag kommer ihåg en tre sekunder lång fotosession med Black Sabbath och jag glömmer aldrig när Gene Simmons gav mig kontanter för ett exemplar av Kiss-boken jag skrivit.

Framför allt minns jag konserterna.

I år är festivalen klokt nog avblåst. Jag lider med arrangörerna. Jag lider med banden. Jag lider med hela musikkulturen. Men jag försöker fokusera på det positiva. Artister har hittat nya sätt att samverka med sin publik. Inställda konserter har fått några ur Sveriges hårdrockselit att starta karantänprojektet At The Movies där de från sina hemstudior framför låtar från 80-talsrullar.

Det är smart, eftersom Spotifys trend­listor visar hur vi i oroliga tider som dessa helst strömmar gamla dängor från vår barndom. Vi gör det för att uppleva minnen av en stabilare tid. Vi knarkar trygghet.

Jag trycker in ännu ett vedträ.

Kanske måste riktiga katastrofer inträffa för att man ska sluta oroa sig över saker man ändå inte kan påverka. Jag märker att jag har sänkt garden. Nu kollar jag inte längre att ytterdörren verkligen är låst efter att jag vridit om nyckeln. Och spisplattan är nog avstängd. Den brukar vara det. Jag har lärt mig att gilla läget. Förhoppningsvis kommer vi ur det här stärkta. Förhoppningsvis kan kulturlivet gro på nytt.

Till dess flyter jag runt på min bastuflotte.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Flykten från nuet borde få ett slut

Flykten från nuet borde få ett slut

Jag kanske aldrig växer upp helt, men det är dags att glänta på dörren till det verkliga livet, skriver frilansskribenten Carl Linnaeus.

Jag är gjord för att älska (allt av) Kiss

Trots att jag är en bitter jävel klarar jag inte ens av att hata bandets största hit, skriver Carl Linnaeus.

Även hårdrockare tappar sitt svall

Carl Linnaeus: Tack vare Lars är det inte längre fult att åldras som hårdrockare.

Varje samtal kan vara det sista

Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Jag blir ledsen när mystiken är borta

När tuffa rockband går från gåtfull image till spel på en ostgitarr, skriver Carl Linnaeus.

Konserten var som ett väckelsemöte

Krönikören Carl Linnaeus om konserten som var ett väckelsemöte, och att börja stå för vem man är.

Musik räddar liv

Musik räddar liv

”Varje gång som jag sänker skivnålen på mitt knastriga vinylexemplar av Vol. 4 är det som att Black Sabbath bara finns till för mig”, skriver Carl Linnaeus.

Konsten jag älskar finns nu i sprithyllan

Att sälja bärs med fräsiga flasketiketter är det nya svarta, skriver musikjournalisten Carl Linnaeus.

Ångesten fäster när det blir tyst

Carl Linnaeus: Jag har lärt mig att godta mina regelbundna depressioner och parera dem genom att knarka musik.

Det är något med natten i gruvan

Det är något med natten i gruvan

När kroppen ska sova som djupast dricker vi kaffe och hjälps åt, skriver DA:s nya krönikör, musikern och gruvarbetaren Johan Airijoki.

Avtal 2023

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers säger ja till 4,4 procent

Pappers ställer sig bakom LO-samordningen. Det blev klart under förbundsmötet i Uddevalla på söndagen. ”Det känns bra!”, säger Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

GS säger ja till avtalskrav

GS säger ja till avtalskrav

GS ställer sig bakom de framlagda kraven inför kommande avtalsrörelse.

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

IF Metalls avtalsråd sa ja till plattformen

Många tyckte att avtalskraven var för låga men IF Metalls avtalsråd röstade ändå ja till att vara med i Facken inom industrins och LO:s plattformar. 

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Intern kritik i IF Metall: Fick veta budet för sent

Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

”Nu tar vi lönekampen till IF Metalls kongress”

Vi gick ner i lön vid krisen 2008, och lät oss permitteras under pandemin, samtidigt som företagen tog ut jättevinster. Vi måste visa ledamöterna på IF Metalls kongress att vi inte tänker nöja oss med luft i plånboken, skriver IF Metall-medlemmen Andreas Köhler.

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Arbetsgivarna: Kraven är för höga

Varken Industriarbetsgivarna eller Trä- och möbelföretagen tycker att Facken inom industrins lönekrav är rimliga. ”Vi betraktar världen ur olika perspektiv.”

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Facken inom industrins avtalskrav: 4,4 procent

Ett ettårigt avtal med löneökningar på 4,4 procent. Mer till de med lägst löner, och ytterligare avsättningar till flexpension. Det föreslår Facken inom industrin ska vara kraven i avtalsrörelsen.

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

Samordning inför avtalsrörelsen – här är LO:s krav

LO har presenterat ett ”första steg” till samordning, som bland annat innehåller en satsning på lägstalönerna. De ska öka mer än andra löner.

Vilse i avtalsspråket?

Vilse i avtalsspråket?

Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.