Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Skulle Boden bota min resångest?

20 oktober, 2020

Skrivet av

Krönika Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

Anneli Jordahl är författare.

Jag har aldrig varit i Amsterdam. Inte heller i Haparanda. Men nu har jag fått se Boden. Jag har alltid velat åka dit. Nobelpristagaren Eyvind Johnson föddes där. Och på Mattias Alkbergs senaste skiva finns en psykedelisk teckning av Hotell Bodensia på omslaget. I övrigt var jag okunnig. Förutom att Karl-Bertil Johnson varje jul delat ut tändstickstavlan med Bodens fästning till en fattig.

Nu fick jag mitt första jobbmöte sedan pandemin passiviserade mig. Boden. Yeah! Det finns inget bättre än att besöka nya städer. Stora som små. Flanera vid en å. Sitta på anrika konditorier. Strosa i parker. Köpa med sig lokalproducerat hantverk. Se en konstutställning. Besöka biblioteket och läsa tidningar.

Ängsligheten inför förflyttningar ligger i familjen. Alla torrhostar av nervositet inför en resa.

Det värsta är att jag lider av ohygglig resångest trots att jag bara ska ta tåget inom landet. En vecka före avfärd är jag nervös att jag ska glömma. Missa att packa jobbanteckningarna och det viktigaste av allt: bettskenan Betty. Ängsligheten inför förflyttningar ligger i familjen. Alla torrhostar av nervositet inför en resa. Jag blir stingslig och kort i tonen. Fräser som en vildkatt.

Kanske har det att göra med att vi aldrig åkte utomlands när jag växte upp. Ekonomin var skral och mina föräldrar kände sig osäkra med sina enstaka fraser på engelska. Barnen fick det i generna. Resfebern. Jag torrhostar inte, men jag brukar sitta på stationen en och en halv timma före avgång. Men nu var jag djärv och väntade endast en timme vid perrongen där det långa nattåget mot Luleå stod inne. Ett behagligt lugn infann sig.

När jag på morgonkvisten klev av på Bodens station och tog trapporna ner från perrongen fotade jag färgsprakande målningar med motiv från Bodens historia. Detta borde vara stilbildande för alla tågstationer. Ta efter, vet ja! Det första som mötte mig var ett porträtt på den mest kända människan som väntat på tåg i Boden. Vladimir Lenin. Han skulle mot Haparanda. Framgångsrika IBK Bodens damlag i innebandy samsades med historik om Malmbanan. Utanför stationen vajade den samiska flaggan ikapp med hbtq-fanan.

Strosade längs Bodån kantad av stiliga silverpilar som fått namnet Boden Silver. Och under dagen kunde jag konstatera att staden är känd för många kaféer och second hand-butiker. Jag hann med en lokalproducerad öl på hotell Bodensia, ett höghus som inte var brandgult i verkligheten. Försjönk så djupt i en från biblioteket utgallrad gratisbok om lodjur, att jag kom springande till tåget mot Stockholm fem minuter före avgång.

När jag kom hem och babblade om mina Bodenupplevelser frågade jag min man.

När åker vi till Haparanda?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Ungdomarna som inte räknas

Att bo i ytterområden och vara ung är att behöva räkna med att inte få hjälp, skriver författaren Anneli Jordahl.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.

”LO kan inte göra så jädra mycket”

”LO kan inte göra så jädra mycket”

Nu kommer krav på ett fack för Samhalls anställda, men LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson anser att det snarare är politikerna som måste ta ett större ansvar.

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

”Vi måste ta till oss av kritiken och göra mer”

Vi har utbildningar för förtroendevalda och skyddsombud. Vi har både lokala och centrala förhandlingar. Men det räcker inte, skriver IF Metalls Susanne Östh.

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

GS: Eget Samhallfack får mindre tyngd

LO-förbunden behöver varandras kompetens för att på bästa sätt stötta Samhalls anställda, skriver Tony Berggren, GS.

”Var är ni i debatten om Samhall?”

”Var är ni i debatten om Samhall?”

Facken som Samhall har avtal med lyser med sin frånvaro när det kommer till att stötta skyddsombuden lokalt. Var är ni i den här frågan? skriver regionala skyddsombudet Richard Fredriksson på Fastighetsanställdas förbund.

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

”Jag är så arg på att facket inte agerar”

Magnus hade det så stressigt på jobbet att han inte orkade längre. Då blev sambon Catharina svårt sjuk i Covid. Nu kämpar de för att komma vidare.

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Marie Nilsson, IF Metall: Vi slänger inte ut någon

Vi måste ta till oss av kritiken, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson om den besvikelse på facket som anställda på Samhall gett uttryck för.

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

De utsatta på Samhall behöver fackets stöd

Anställda på Samhall vittnar om att fackförbunden gör för lite för att hjälpa dem. Som en röd tråd i berättelserna från Samhallgolvet kommer facket in, fackets svek, skriver DA:s Elinor Torp.

Skapa ett Samhallfack

Skapa ett Samhallfack

Alltför många Samhallarbetare far illa. Det är en politisk skandal men också en facklig, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.