Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Skulle Boden bota min resångest?

20 oktober, 2020

Skrivet av

Krönika Den värsta resfebern lugnas av ett nattåg mot Norrland, skriver Anneli Jordahl.

Anneli Jordahl är författare.

Jag har aldrig varit i Amsterdam. Inte heller i Haparanda. Men nu har jag fått se Boden. Jag har alltid velat åka dit. Nobelpristagaren Eyvind Johnson föddes där. Och på Mattias Alkbergs senaste skiva finns en psykedelisk teckning av Hotell Bodensia på omslaget. I övrigt var jag okunnig. Förutom att Karl-Bertil Johnson varje jul delat ut tändstickstavlan med Bodens fästning till en fattig.

Nu fick jag mitt första jobbmöte sedan pandemin passiviserade mig. Boden. Yeah! Det finns inget bättre än att besöka nya städer. Stora som små. Flanera vid en å. Sitta på anrika konditorier. Strosa i parker. Köpa med sig lokalproducerat hantverk. Se en konstutställning. Besöka biblioteket och läsa tidningar.

Ängsligheten inför förflyttningar ligger i familjen. Alla torrhostar av nervositet inför en resa.

Det värsta är att jag lider av ohygglig resångest trots att jag bara ska ta tåget inom landet. En vecka före avfärd är jag nervös att jag ska glömma. Missa att packa jobbanteckningarna och det viktigaste av allt: bettskenan Betty. Ängsligheten inför förflyttningar ligger i familjen. Alla torrhostar av nervositet inför en resa. Jag blir stingslig och kort i tonen. Fräser som en vildkatt.

Kanske har det att göra med att vi aldrig åkte utomlands när jag växte upp. Ekonomin var skral och mina föräldrar kände sig osäkra med sina enstaka fraser på engelska. Barnen fick det i generna. Resfebern. Jag torrhostar inte, men jag brukar sitta på stationen en och en halv timma före avgång. Men nu var jag djärv och väntade endast en timme vid perrongen där det långa nattåget mot Luleå stod inne. Ett behagligt lugn infann sig.

När jag på morgonkvisten klev av på Bodens station och tog trapporna ner från perrongen fotade jag färgsprakande målningar med motiv från Bodens historia. Detta borde vara stilbildande för alla tågstationer. Ta efter, vet ja! Det första som mötte mig var ett porträtt på den mest kända människan som väntat på tåg i Boden. Vladimir Lenin. Han skulle mot Haparanda. Framgångsrika IBK Bodens damlag i innebandy samsades med historik om Malmbanan. Utanför stationen vajade den samiska flaggan ikapp med hbtq-fanan.

Strosade längs Bodån kantad av stiliga silverpilar som fått namnet Boden Silver. Och under dagen kunde jag konstatera att staden är känd för många kaféer och second hand-butiker. Jag hann med en lokalproducerad öl på hotell Bodensia, ett höghus som inte var brandgult i verkligheten. Försjönk så djupt i en från biblioteket utgallrad gratisbok om lodjur, att jag kom springande till tåget mot Stockholm fem minuter före avgång.

När jag kom hem och babblade om mina Bodenupplevelser frågade jag min man.

När åker vi till Haparanda?

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Positiva vindar i Norrland – men akta er för snålblåsten”

”Positiva vindar i Norrland – men akta er för snålblåsten”

Nu behövs ordentliga satsningar på infrastruktur och kompetensutveckling för att den positiva utvecklingen i norra Sverige inte ska stanna av, skriver Carola Andersson på IF Metall södra Västerbotten.

Morfar hade stått på skogens sida

Morfar hade stått på skogens sida

Där granarna planterats i sina täta rader kan inget annat växa, skriver Anneli Jordahl.

”I stället för c-ordet – låt oss prata om sexkurvan”

Varje gång jag hör c-ordet nämnas på nyheterna tänker jag säga klitorisollon högt, skriver författare Anneli Jordahl.

Det här borde väl alla chefer fatta

Att ha lite kul på jobbet gynnar inte bara tjänstemän, skriver Anneli Jordahl.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Med tåg – och tid – genom Europa

Anneli Jordahl: När maken föreslog fjällvandrarryggsäck slog jag bakut. Jag ville anlända till en ny stad med stil.

Du går inte ensam

Det där att en författare har satt ord på läsarens eget liv och arbete kan ge en självförtroende, skriver Anneli Jordahl.

När börjar Putin sticka?

När börjar Putin sticka?

”I Chiles huvudstad Santiago samlas män för att gå kurser i stickning.” Anneli Jordahl skriver om att bryta påtvingade könsroller.

Att håna någons hem är inte ok

”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

Länge leve byfilosoferna!

”Politikerna har tappat nerven som gör det knepiga glasklart”, skriver Anneli Jordahl.

Industrin och klimatet

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Från alger i barnpooler till rening av tungmetaller

Algodlingen på bakgården vid Bäckhammars pappersbruk blev framgångsrik. Nu har algerna renat metaller på Boliden – och forskarna vill satsa i stor skala.