Spökstäderna fylls med paket

Krönika I centrumen byts affärerna ut mot mäklarkontor och boxar där vi hämtar våra varor, skriver författaren Anneli Jordahl.

Det bästa med författarlivet är att få besöka städer runt om i landet. Boken leder mig till olika häftiga bibliotek som det i Hofors i Gästrikland eller i småländska Älmhult.

I Hofors blev jag betuttad i en myrslok. Stadens ”rondellhund” är skapad av skulptören Eva Fornåå. Den milda, lilla myrsloken står där som en skyddsängel och ser till att inget ont drabbar Hoforsborna. Jag strosade runt och fotade olika utsmyckningar av järnsmide. Så fint det kan bli i en bruksort som lyfter fram sin historia.

Ikea-hotellet i Älmhult är inrett med Klippansoffor och möblemang som känns igen från var mans hem. Det var som att sova över på ett varuhus. Drabbades av overklighetskänslor.

Utanför butiken står två män och röker och filosoferar för att få timmarna att gå.

Kusligt på riktigt blir det i mindre städer där tomma butikslokaler ger en kris- och krigsstämning. Kanske klappade några igen efter pandemin, eller troligare på grund av att allt fler handlar kläder, prylar och mat på nätet.

”Det är sååå bekvämt”, sa en bekant. ”Skönt att slippa stressen att gå och handla.”

Om sommarklänningen är trång i midjan är det bara att skicka tillbaka. Fri returrätt. Fast plagget du provat slängs när det returnerats.

I min trappuppgång ligger paket med apoteksvaror och proteinpulver utanför dörrarna. Utanför min dörr väntar en låda ägg från en lokal bonde. I kvarteret finns en paketbox där Postnord levererar gods. I en folktom butik vid torget finns det paketservice för andra distributörer än Postnord. Utanför butiken står två män och röker och filosoferar för att få timmarna att gå. När folk slutar jobbet blir det en kort stund av liv och rörelse. Invånarna hämtar sina beställda varor.

Så många turer med mindre lastbilar och med långtradare. Så många turer med flyg från Kina eller USA.

I städerna där alla njuter av hemleveranser har i bästa fall en mäklarfirma flyttat in där bokhandeln eller sportbutiken gått i konkurs och bommat igen.

I övrigt gapar det tomt.

Varför stöder man inte sina lokala entreprenörer? Köper boken i bokhandeln och vandringskängorna i sporthandeln. Vill vi ha spökstäder?

Okej, jag vet att när man försöker göra rätt så blir det ofta fel i någon ände. En ansträngning för miljön och för ambitiösa mindre entreprenörer har ofta en irriterande skamsvans. Den där lådan med ägg utanför min dörr kommer från en firma som kör runt, runt och levererar varor från eko-bondgårdar belägna i Stockholms och Upplands län.

Borde inte jag cykla dit och handla ägg? Väntar på den dag då paket dimper ner med hjälp av brevduvor med stark näbb.