Kompetensutveckling en del av modellen

Krönika Anställningstryggheten måste inte offras för kompetensutvecklingen, som ju båda parter vinner på. I slutbudet i las-förhandlingarna finns ett bra förslag – genomför det!

Att parterna förhandlar och tar ansvar för villkoren på arbetsmarknaden är känt som svenska modellen. Där glöms dessvärre kompetensutvecklingen ibland bort.

Kompetensutveckling var en stor del i det svenska industriundret. När företagen verkligen gjorde allt för att ligga främst i produkt- och teknikutvecklingen. Tänk biltillverkare, kullagerfabriker och mjölkkartonger. Pappersindustri, där de anställda utvecklas i takt med tid och utveckling. Så har grunden lagts för välfärdssamhället Sverige. Den väl utbildade industriarbetaren är nyckeln, grundämnet, kanske också kittet.

Företagen satsade inte på kompetensutveckling för att det var roligt eller hade ett egenvärde, det var lönsamt och den enda vägen till framgång. Sanningen är att både arbetsgivare och arbetare har varit tvungna att hela tiden utvecklas för att överleva. Och de har gjort det bra!

För arbetsgivarna kommer det att löna sig. Pappersmedlemmarna är brukens största tillgång.

Som Pappersmedlem är det ett egen-intresse att vara svår att byta ut. Att besitta hög kunskap och utöva den på arbetsplatsen. Det ger bra löneutveckling, tryggare arbeten och i förlängningen är det grunden för att våga ställa krav på arbetsgivarna.

Nu förväntar sig arbetsgivarna gärna att du som arbetare ska vara utbildad redan när du anställs, och när din kunskap blir gammal eller inte längre räcker till ska det vara lätt att göra sig av med dig. Sedan en tid har i stället arbetsgivarnas förväntan ökat på samhället – och på dig personligen. Du ska ut i otryggheten, sänka din inkomst, utbilda dig och har du tur kan du få ett annat jobb därefter.

Under tiden kan arbetsgivaren ägna sig åt sin egen kompetensförsörjning, alltså anställa någon annan i ditt ställe.

Det finns redan lösningar på det som nu försöker lösas med mer otrygghet. Kompetensutveckling under anställning som utformas efter behoven på företaget så som det en gång gjordes.

För de som ändå blir arbetslösa ska det finnas trygghet utanför. En arbetslöshetsförsäkring som går att leva på. Arbetsmarknadsutbildningar som riktas mot så kallade bristyrken. Det fungerar det vet vi.

Den omställningslösning som finns i slutbudet från de avslutade så kallade las-förhandlingarna är bra och viktig för många medlemmar. Dessa finansieras till största del av skattebetalarna, regering och riksdag kan fatta beslut om den när de vill. Beslutet kan tas utan att det ska betalas med anställningstrygghet. Gör det gärna nu.

För arbetsgivarna kommer det att löna sig. Pappersmedlemmarna är brukens största tillgång. Nu under pandemin har det blivit än mer tydligt!

Pontus Georgsson