Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Varje samtal kan vara det sista

24 februari, 2021

Skrivet av

Krönika Det är ingen slump att det heter death metal, skriver Carl Linnaeus.

Carl Linnaeus är musikjournalist, författare och förläggare.

Tänk på döden. Under några år ­passerade jag dagligen den där ­uppmaningen som i 200 år hängt utanför Stampens kyrkogård i Göteborg.

För mig var det en onödig anmodan. Jag tänker ändå alltid på döden. I vissa perioder har jag velat omfamna den. I andra perioder har den nästan skrämt ihjäl mig. Den har alltid varit närvarande inom den musikstil som jag sålt min själ till.

Det är ingen slump att en av grenarna på det stora hårdrocksträdet heter just death metal. Nu har döden även etablerats som koncept inom den åldrande västkustrocken.

Nyligen intervjuade jag Toto-gubbarna Steve Lukather och Joseph Williams. Steve lät samtalet drypa av svår åldersnoja som grundade sig i att så många i hans bekantskapskrets tagit ner skylten på senare tid.

Joseph berättade om hur han valt att inleda sin aktuella soloplatta med en låt om döden och hur mycket han tänker på det ofrånkomliga slutet. Jag frågade varför. Han skrockade och sa att även jag kommer att tänka på döden när jag blir lika gammal.

Men jag behöver inte vänta. Jag blir ständigt påmind då mina barndomsidoler i strid ström lämnar in tofflorna.

Ibland hinner en intervju inte ens gå i tryck förrän artisten kilar om hörnet. I artikeln blir de som spöken som pratar från andra sidan graven.

Jag har insett att varje gång jag pratar med en gammal hjälte kan bli den sista. Därför avslutar jag nu likt ett fånigt fanboy med att tacka för musiken. Innan det är för sent. Jag gör det inte för att nära deras ego. Jag gör det för min egen skull. Det känns bra att tacka för något som gett mening till mitt liv.

Rockstjärnor är ett släkte för sig. De är som förvuxna barn och därför håller de sig unga i sinnet. Samtidigt tenderar de att bränna sitt ljus i båda ändar. Lev fort, dö ung. Eller åtminstone dö i förtid.

Jag tittar på ett självporträtt som jag nästan tvingade Alexi Laiho i Children Of Bodom att kladda ner för tio år sedan. Papperet har gulnat och fått en ful vikning i ett hörn. Jag minns hur den finske gitarrhjälten ställde ifrån sig ölflaskan och började slita med teckningen. Han ritade sitt ansikte, sitt långfinger och en pratbubbla med ett upproriskt ”Fuck you!”

Sedan berättade han om hur han slutat med sprit efter att självmedicineringen gått överstyr och om den gången som han hamnade på sjukhus efter att ha kräkts blod i nio timmar i sträck. Nu har nyheten om hans död kablats ut. Orsaken uppges vara hälsoproblem. Han var två år yngre än jag.

För ett tag sedan hängde en filosofisk lustigkurre upp en annan skylt utanför Stampens kyrkogård. ”Tänk på livet.” Den ter sig ännu mera överflödig.

Genom att tänka på döden tänker jag på livet. Det får mig att vilja leva innan tiden är ute.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

DA granskar skuggsamhället i en smutsig bransch

Vi städar Sverige – utanför lagen

Vi städar Sverige – utanför lagen

Dagens Arbete fortsätter granskningen av Sveriges laglösa arbetsliv där kriminella bolag mjölkar staten på miljarder. Det är valår och vi lyfter människorna som städar vårt land, från verkstadsgolv till statsministerns villa.

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo städade hos stats­ministern fyra gånger

Chilo blev rikskänd för att ha städat svart hos statsminister Magdalena Andersson. Här är hennes ord från tiden i Migrationsverkets förvar.

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Smutsigt städjobb i maktens centrum

Bland underentreprenörerna i Projekt Rosenbad finns ett stort städbolag som bryter mot lag och avtal. Anställda vittnar om hemska arbetsförhållanden.

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

Skatte­verket: Vi sitter med munkavle

”När vi följer pengarna så ser vi att ersättning betalas ut, men sen går tillbaka igen. Arbetarna har alltså inte fått behålla pengarna”, säger Skatteverkets samordnare Nina Blomkvist.

De jobbade med syra utan skyddskläder

De jobbade med syra utan skyddskläder

Städarnas berättelser: Monika, Milan och Boris städar livsmedelsindustrin och vittnar om en vardag fylld av rädsla i arbetet hos kriminella bolag.

Shakzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Shakzoda bröt högerarmen, fick städa med vänster

Städarnas berättelser: Shakhzoda, Uzbekistan. ”Arbetsgivaren tvingade mig att jobba trots att jag var sjukskriven. Jag fick städa med vänsterarmen.”

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Aziza blev sjuk under pandemin – tvingades jobba ändå

Städarnas berättelser: Aziza, Uzbekistan. ”Jag blev inte behandlad som en människa.”

Rebecca terroriserades av chefen

Rebecca terroriserades av chefen

Städarnas berättelser: Rebecca, Venezuela. ”’Jag sparkar skiten ur dig och skickar dig till helvetet’, sa min chef om vi protesterade.”

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

Städ­branschen Sverige: Vi uppskattar Magdalena Anderssons fadäs

För att stoppa bolag som inte gör rätt för sig måste upphandlare bli bättre på att upptäcka fifflet, anser Städbranschen Sveriges ordförande Matthias Lindholm.

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Tio råd till upphandlare för att ta ansvar

Svartarbete i offentlig verksamhet är vanligt. Med hjälp av den här checklistan kan upphandlare få bättre koll.

Så har skugg­samhället vuxit fram

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.