Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Så blev jag ett original

27 april, 2021

Skrivet av

Krönika Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en.

Sven Olov Karlsson är författare och ny krönikör i Dagens Arbete.

Framtiden kan ingen se, men det förgångna bjuder på en strålande utsikt. Blir som ett böljande landskap. Rent av pastoralt, minnet förskönar gärna. Jag fyller femtio år i sommar och har börjat inse att det är mer i backspegeln än i vindrutan.
Många minnen gäller arbete. Konstigt nog kommer de starkaste inte från de tjugofem år som gått åt till att skriva som journalist och författare. Spännande jobb, heter det. Visst, men skrivandet är också undflyende, i dubbel mening.

Gårdagens tidning torkar man skorna på. Och när en text är klar har jag ofta svårt att säga hur den konkret kom till.

De intressanta arbetsminnena kommer från nittiotalets första del, i finanskrisens mörker. Det tillbringade jag i yrkesgrupper av det slag som alla kände till men som ingen tänkte på. Några år som svetsare och svarvare på gamla mekaniska verkstäder i Bergslagen. Några till som undersköterska.

I den första miljön fruktade jag att jag skulle bli ett original. I den andra skötte jag om åldrade sådana.

Båda yrkena är konkreta på liv och död. Lemlästningen lurar i varje roterande axel. Och förr eller senare håller du handen på en patient som drar sitt sista andetag. Tufft, helt enkelt. De flesta härdar ut ändå. Vissa blir så skickliga att de är som konstnärer. Andra åter slutar tidigt, som jag.

Om jag stannat, hade jag varit lyckligare? Vem vet. Säkert är att min kropp skulle ha varit mera märkt än den är i dag.

Och tvärtom? Tänk om jag glidit direkt in i medierna och kulturen? Utan omvägen via arbetaryrken? Livets landskap hade varit slätare, men tomt och monotont. Jag hade blivit en författare med mycket mindre att berätta. Kanske inte ens blivit författare.

För arbetslivserfarenhet är en skola. Ett vuxenblivande som kan späcka en med färdigheter som är användbara långt bortom vad som går att förutse. Som knegarens uthållighet. Den ger ett förbluffande driv vid skrivbordet. Och tempoarbetets hemlighet – att åstadkomma det stora genom att noga och repetitivt göra en liten del i taget – visade sig också vara rätt sätt att ro i land trassliga grävreportage eller svåröverskådliga bokprojekt.

De där jobben på nittiotalet var också konkreta i betydelsen viktiga och nödvändiga. Jag byggde växellådor och industriventiler som används än i dag. Jag drog mitt strå till vårdapparaten, en av civilisationens hörnpelare.

Det tål att tänkas på när man blivit ett original. Det rätta ordet för den som mest arbetar med att fantisera ihop historier. Det jag gjorde då hjälper mig att stå för det jag gör i dag. 

Läs också

”Min dröm var att få en novell publicerad i KA”

Författaren Sven Olov Karlsson är inte bara tidningen VI:s litteraturpristagare 2020, utan också ny krönikör i DA. Vi frågar om stad och land, lönearbete och författardrömmar.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

En plats att vara bara lagom i fred

En plats att vara bara lagom i fred

På Ingmar Bergmans stiftelse är det vördnadsfullt. Jag undrar hur det skulle vara om jag hade en, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Livet på landet – så lätt är det inte

Krönika Kan man som klyschig stockholmare få svära över sin övergivna åkerlapp, frågar sig författaren Sven-Olof Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Döds­olyckorna måste få ett slut

Döds­olyckorna måste få ett slut

Självklart ska inte arbetare behöva oroa sig för att dö på jobbet. Både arbetsgivare och politiker måste visa att de menar allvar med nollvisionen, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Molnen tröstar och skrämmer

Sommarens skogsbrand togs över av regntunga moln – och barnens sträckkollande på Transformers, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.