”Min dröm var att få en novell publicerad i KA”

Hallå där Sven Olov Karlsson, ny krönikör i Dagens Arbete, som i dagarna fått Tidningen Vi:s litteraturpris 2020.

Grattis!

– Tack! Det är jätteroligt och en stor ära. Jag var nominerad för sex år sedan med en annan novellsamling, så det känns jättekul att vinna den här gången. Jag är glad både för priset och för att det kan ge boken ett nytt liv. Precis som med mycket annat förra året så försvann den lite i pandemin.

Vad har du för relation till Dagens Arbete?

– Jag minns specifikt ett tillfälle då jag gick på gymnasiet och utbildade mig till industriarbetare. Det kom en reporter från tidningen Metallarbetaren – som tidningen hette då – och gjorde ett reportage om vår kurs. Jag tror det var första gången jag såg en journalist och fotograf komma ut och ställa frågor, och tänkte att det nog var ett spännande jobb.

Var det då du kom på att du själv ville skriva?

– Nej, jag hade inte en tanke på det. Då var verkstad det mest spännande som fanns. Men det växte fram successivt ganska snart efter gymnasiet. Jag köpte en skrivmaskin och skrev berättelser, tänkte att jag skulle bli författare. Då fick jag en annan facktidning – Kommunalarbetaren (KA) – eftersom jag jobbade som undersköterska. Min dröm var att få en novell publicerad i KA, det vore en höjdpunkt i skrivandet. Jag skickade in bidrag till alla novelltävlingar jag såg. Jag blev aldrig publicerad, men fick ett tröstpris en gång.

Men du hade lämnat industrin då?

– Ja, jag skadade mig redan när jag var 19. Jag jobbade för hårt med statiska arbetsuppgifter, så jag fick kroniska inflammationer i musklerna. Skadan känner jag av än i dag. Man blir präglad av arbetslivet.

Du är från Västmanland, och har skrivit en bok med den titeln. Är hembygden viktig för dig?

– Jag känner mig nog väldigt hemma i all landsbygd och Västmanland är mitt lilla hörn i världen. Landsbygden är sig ganska lik världen över, oavsett om man är i amerikanska mellanvästern, i Kanada eller i södra Italien. Villkoren ser ungefär likadana ut. Urbaniseringen pågår överallt och landsbygden dräneras på både resurser och människor.

De noveller, romaner och reportageböcker du har skrivit har alla landsbygden som gemensam nämnare?

– Det är både ett eget val och beror på ämnena som jag skriver om. Boken Brandvakten handlar om den stora skogsbranden 2014, och skogen finns på landsbygden. Samma sak med böckerna om ödehus, de finns ute i bushen. Som författare är jag mest hemmastadd där, jag kan frågorna.

Läs också

Så blev jag ett original

Med mer i backspegeln än i framrutan kan man undra vad jobbet har gjort med en, skriver Sven Olov Karlsson.

Hur tycker du att landsbygden beskrivs i litteraturen?

– Det är vanligt att den står kuliss i böcker. Det är en otäck plats där man gömmer lik, eller där mördaren bryter sig in i huset om natten när man sover. Jag försöker använda den lite mer för vad den är.

Vad vill du skriva om i dina krönikor i DA?

– Jag vill försöka bjuda lite mer på författarens perspektiv i den bemärkelsen att jag försöker skriva lika bra som i mina böcker. Men exakt vad de kommer handla om vet jag inte än.

Prisad bok

Motiveringen till tidningen Vi:s litteraturpriset lyder:

”Med stilkänsla och stor berättarglädje skildrar Sven Olov Karlsson människor bortom allfarvägarna. Även de mest obändiga protagonister tecknas med förståelse, och årets månader ger de mångskiftande berättelserna sammanhang. Årsboken ger en bred rundmålning av ett Sverige där vardagen är full av överraskningar och inget är ovanligare än det vanliga.”