Skyddsombuden på Cytiva berättar: ”Det blev helt omöjligt att arbeta”
Kallats Sveriges mest fackfientliga arbetsplats Fd skyddsombud vittnar om missförhållanden ”Rädda för bolaget”
Publicerad 2021-06-28, 10:30 Uppdaterad 2022-01-04, 15:38
I dag är det inte längre någon på Gränges som skrattar åt sanitetspåsar på toan och flamsäkra bh:ar. Sedan de kvinnliga skyddsombuden skapade ett eget nätverk är tonen en annan.

Sommarvikarien kunde inte köra hjullastaren. Inte för att hon inte var kompetent, hon var bara för lätt för att maskinen skulle känna att det verkligen satt någon på förarplatsen.
– Hon ville komma in och göra ett bra jobb och så gick det inte, säger skyddsombudet Emelie Rönnbäck, som utbildar truckförare.
I det här fallet var det inte mycket att göra. Tillverkaren hade byggt hjullastaren för en genomsnittlig man och den unga kvinnan var tvungen att få andra arbetsuppgifter. Emelie suckar.
– Alla måste kunna jobba hos oss, lång eller kort.
Hjullastaren följer ett välkänt mönster – mycket utrustning och arbetskläder i industrin är anpassade för män. Samtidigt klagar arbetsgivare på att de inte lyckas locka kvinnor för att arbetet är för tungt.
– Det är bara undanflykter för att man själv inte lyckas tänka utanför boxen, säger huvudskyddsombudet Fredrika Pettersson.
Kan en truck vara diskriminerande? I princip. Om man till exempel måste ha en viss längd för att köra den är det ett problem för kortare personer av båda könen. Men eftersom kvinnor som grupp är kortare än män missgynnas de av truckens utformning. Det blir en indirekt diskriminering.
Samma sak med arbetskläder. På Gränges diskuterades flitigt för några år sedan hur svårt det var att hitta kläder till de minsta tjejerna som inte satt sladdrigt och bylsigt.
– Det är en säkerhetsrisk, eftersom vi har rörliga delar, säger Fredrika.
Tillverkar: Material i aluminium, främst till fordonsindustrin, men även till exempelvis airconditionanläggningar, folie och matförpackningar.
Anställda: 1 800 anställda i USA, Sverige, Kina, Japan, Sydkorea, Indien, Polen, Frankrike, Tyskland och Polen. 450 i Sverige. Huvudkontoret finns i Stockholm.
Historia: Gränges firar 125 år i år och är börsens näst äldsta företag.

Hon tyckte inte riktigt att företaget tog problemet på allvar då.
– Vi är ganska många kvinnor här, på alla avdelningar. Då måste förutsättningarna finnas.
Dåvarande huvudskyddsombudet Mikael Palmqvist föreslog att de kvinnliga skyddsombuden skulle gå samman för att få företaget att lyssna. Fredrika, då skyddsombud på sin avdelning, blev sammankallande.
Sedan tre år träffas nu de tio skyddsombuden i produktionen som är kvinnor varannan månad. De utbildar sig och informerar om saker som har hänt, tar upp frågor som är aktuella. Senaste året har de även kontakt med tjänstemännens kvinnliga arbetsplatsombud och förtroendevalda.
– Vi märker att många kvinnliga chefer och tjänstemän behöver stöttning.
Fredrika understryker att det inte är nytt att arbeta med de här frågorna på Gränges – det har till exempel länge varit självklart att truckar ska gå att ställas in efter både långa och korta personer. Men nätverket har ändå satt fokus på jämställdhetsfrågorna, och det har varit betydligt lättare att få arbetsgivaren att lyssna och förstå. Nu frågar inköpsavdelningen alltid Fredrika om råd inför större inköp.
– Kvinnor är inte lika mycket ”vid sidan av” längre.
… är när det finns en regel eller en rutin som verkar neutral men särskilt missgynnar personer med visst kön, könsidentitet eller uttryck, viss etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, viss funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Det är dock inte indirekt diskriminering om syftet bedöms som berättigat och det inte finns alternativ.
Källa: Diskrimineringsombudsmannen.
Hon berättar att senast när företaget skulle köpa in en terminaldragare fick både en kort och en lång person följa med och prova ergonomin. Den förra maskinen var anpassad för en person som var 180 centimeter lång och vägde 75 kilo.
Även om Fredrika och företaget inte alltid är överens i sakfrågor är ledningen helt med på att utrustningen ska vara anpassad för alla. Det handlar inte alltid om att köpa nytt, kanske kan tillverkaren bygga om maskinen?
Men varken hon eller företaget rår på det faktum att tillverkarna helst tillverkar det som efterfrågas mest. Och eftersom industrin är så mansdominerad så är det ofta anpassat till män.
– Vill de bara tillverka skor i storlek 38–44 så är det svårt att kräva storlek 35.

I början var det lite fnissigt när folk hörde talas om nätverket. ”Vaddå, kan bara kvinnor vara skyddsombud nu, eller?” Men det har lagt sig.
– Det är inte längre någon som skrattar åt att man vill ha sanitetshinkar på toan.
En annan sak det fnissades om var de flamsäkra bh:arna. En operatör i gjuteriet påpekade att det var en dålig idé att ha vanlig bh.
– Det är inte skönt med nylonunderkläder, det blir jättevarmt vid smältugnarna, säger Fredrika.

Dessutom kan nylonet smälta vid höga temperaturer och bh:n bli förstörd. Även elektriker reagerade. För dem var det inte bara hög värme som var problemet, metallskenan i bygel-bh:ar kan bli livsfarlig om det uppstår ljusbågar.
– Då kändes det så självklart, säger hon.
Flamsäkra kalsonger hade funnits länge.
– Varför ska kvinnor betala 300–500 kronor i månaden på att bh:n blir förstörd när det dessutom är en säkerhetsrisk?
Både Fredrika Pettersson och Emelie Rönnbäck är noga med att jämställdhet inte bara är en fråga för kvinnor.
– Grabbarna måste med också. Våga sätt en grabb som jämställdhetsansvarig! säger Fredrika.
– Det finns ju män som har det jobbigt, säger Emelie. Till exempel om en individ är kort.
Män kan också få pikar när de ska vara föräldralediga eller vabba. ”Har du ingen fru eller?” Fredrika säger att efter att nätverket startade är det många män som uppmärksammat sådana gliringar. Särskilt har yngre män lätt att komma och prata med henne.
– Det har öppnat upp en dialog.
Det är också vanligt att män säger ifrån när jargongen i fikarummet blir för tuff. Gränges har nolltolerans mot att uttrycka sig rasistiskt eller sexistiskt, och Fredrika tycker att det har blivit mycket bättre på senare år.
– Men det är klart, vardagsrasismen är svår att komma åt, säger hon.

När det gäller hårt samtalsklimat tycker hon att ledarskapet är viktigt – chefen måste visa att man tar det på allvar. Den som säger ifrån måste få uppbackning.
– Det får inte vara så att man tycker att det är jobbigt att gå till chefen.
Allra viktigast är att våga prata om problemet, tycker hon.
– Det är precis som med kläderna. Det fnissades en del, men nu är det bara självklart. Det tog en tre–fyra år att ta sig igenom den väggen.
Emelie Rönnbäck ser också att fler kvinnor söker sommarjobben på Gränges.
– Man ser att de trivs. Då har vi lyckats. De vill komma tillbaka.

Frågorna som de kvinnliga skyddsombuden på Gränges driver kan spridas utanför Sverige. I alla fall om personaldirektören Magnus Carlström får som han vill.
– Går det att göra i Sverige borde det gå att göra liknande på andra ställen.

Magnus Carlström och huvudskyddsombudet Fredrika Pettersson sitter ofta i förhandlingar eller samtal. Ofta ganska öppenhjärtiga, ingen av dem är rädda för att säga vad de tycker.
Magnus säger att han uppskattar att ha en stark klubb som motpart, som kommer med ett konstruktivt perspektiv. Ofta tycker han att klubben och företaget har en samsyn.
– Sen kan man ju alltid diskutera hur mycket pengar saker får kosta och hur snabbt det ska gå.
Vi försöker bland annat ta det som Fredrika driver och exportera. Det kan börja med det engagemang skyddsombuden i Finspång har, och i slutändan kan det ha ganska stor betydelse för Gränges.
Personaldirektör Magnus Carlström
Liksom många industrier står Gränges inför problemet att locka folk i framtiden. Då är det viktigt att både kvinnor och människor med invandrarbakgrund inte väljer bort företaget.
– Om de inte trivs så vänder de och går ut.
Själv säger han att han alltid varit intresserad av jämställdhetsfrågor. Under de åtta år han jobbat på Gränges tycker han att synen på att anpassa arbetsplatsen så den passar alla har ändrats. Det finns ett annat allvar och en förståelse för att kvinnor behöver ha rätt förutsättningar för att arbeta.
– Ska de inte kunna jobba på Gränges för att vi inte har rätt utrustning? Det är ju hål i huvudet.
Gränges har anläggningar i USA och Kina och Magnus Carlström säger att han vill ta med jämställdhetssatsningarna dit.
– Vi försöker bland annat ta det som Fredrika driver och exportera. Det kan börja med det engagemang skyddsombuden i Finspång har, och i slutändan kan det ha ganska stor betydelse för Gränges.
Framför allt lönekartläggning tycker han är ett bra verktyg. Men det går lite trögt.
Trögt kan det också gå att få tillverkarna att förstå att de borde satsa på kläder och skor i både små och stora storlekar.
– Om jag var dem skulle jag satsa stenhårt, det är en växande marknad.
Och jo, visst kan det vara okej att fnissa lite när flamskyddssäkra bh:ar kommer på tal.
– Men man måste bete sig på ett sätt att man inte skrattar bort det. Flamskyddssäkra kalsonger kan också låta lite roligt.
Texterna är tidigare publicerade i magasinet Dagens Arbetsmiljö där det även finns fler matnyttiga tips.