Gruv­arbetaren Elin, 21, är trött på att ingen pratar om kvinnosjukdomar

Elin Barrljung lider av endometrios. För henne innebär det spyor, svår smärta och avdomnade ben. På kongressen krävde hon att IF Metall uppmärksammar kvinnosjukdomar mer. För allas skull.

– Det är riktigt jävligt att som ung tjej få reda på att man riskerar att bli infertil, säger Elin, processoperatör på Björkdalsgruvan.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Talarstolen på IF Metalls kongress gungar när Elin Barrljung, med sina ynka 21 år, river av sitt tal för motionen C63 – jämställd vård. En motion som förbundsstyrelsen gett avslag på.

”Låt oss tillsammans arbeta för att belysa den här viktiga frågan, och kämpa för jämställd vård. Och kanske, när vi har lyckats, så slipper en annan ung tjej vänta i sju år för att få vård.”

– Förbundsstyrelsen tror inte att fokuset bör ligga på att prioritera kvinnors vårdbehov lika högt som männens. Då kände jag, men alltså hallå där, kan vi inte ens belysa de här problemen? säger Elin Barrljung.

När Elin fick sin första mens märkte hon direkt att något inte stod rätt till. Smärtorna var olidliga. Men kompisarna sa att det var normalt, att hon överdrev.

– Jag tänkte bara, hur låg smärttröskel får man ha egentligen? Sjukvården sa också att det var normalt, så jag fick preventivmedel för att reglera mensen, säger Elin Barrljung.

Upptäcktes efter operation: ”Lidit av depression och ångest”

Elin misstänkte själv att det var endometrios hon led av, men varken vården eller vännerna trodde henne. Det var först när hon blev inlagd för operation förra vintern som läkarna, av en händelse, kunde konstatera att det var den mest smärtsamma versionen av sjukdomen endometrios som var orsaken till lidandet. En variant som resulterar i kronisk bäckensmärta för att det är så inflammerat i området runt livmodern.

– Jag har också lidit av depression och ångest som både vården och jag tror kan grunda sig i endometriosen. Det gör så ont i magen att det strålar ut i ländryggen och benen. Benen domnar nästan bort ibland på grund av smärtorna, säger hon.

Efter att läkarna diagnostiserat Elin med endometrios förändras dock inte mycket. Vården berättar att hon riskerar infertilitet och bör fortsätta med preventivmedel. Inga lösningar presenteras.

– Jag har viss förståelse för det. Eftersom det inte finns så mycket forskning förstår jag att sjukvårdspersonal kanske inte har verktyg för att berätta exakt vad det innebär, det finns ju inget botemedel. Det är väl det som är problemet egentligen.

På sin allra första kongress gick Elin upp i talarstolen för att lyfta bristen på jämställdhet i sjukvården. Hur kvinnors sjukdomar fortfarande får mindre uppmärksamhet och färre resurser än mäns.

– På kongressen var det några andra som gick upp och sa att de också hade endometrios. Det kändes lite jobbigt att prata om det så jag blev väldigt glad för det. Det var en som berättade att hon hade barn och det kändes skönt. Man kände sig lite mindre ensam då. 

– Det är riktigt jävligt att som ung tjej få reda på att man riskerar att bli infertil.

Motionen gick igenom efter en avgörande röst från mötesordförande Linda Friberg.

– Det känns bra att det över huvud taget kommer på tal, säger Elin.

”Det handlar om vår möjlighet att faktiskt kunna påverka”

Motion C63 är en så kallad politisk påverkans-motion. När motionen nu bifallits handlar det om att få upp frågan på bordet för allmänheten och medlemmar, menar IF Metalls förbundssekreterare Martin Gunnarsson.

– Jag tror det är ganska enkelt att svara på varför förbundsstyrelsen yrkar avslag på den typen av motion. Det handlar inte ett dugg om att förbundsstyrelsen tycker att det här är oväsentligt på något sätt. Det handlar om vår möjlighet att faktiskt kunna påverka på flera olika arenor, och därför kan vi inte ta oss an alla frågor, säger han.

Men han trycker på att man aldrig ska tveka på att ett kongressbeslut betyder mycket, det är viktigt vad kongressen sagt. Sedan ser genomförandet olika ut beroende på vilken typ av motion det är.

Läs också

”Mensskydd ska vara en självklarhet”

✓Hetaste frågan på kongressens tredje dag ✓”Vi ska inte gå och dölja oss för att vi har mens”

Elin Barrljung tycker att det är det minsta man kan göra, att börja prata om kvinnospecifika sjukdomar, som endometrios och pcos. Hon föreslår till exempel att förbundet under mars månad, som är endometrios-månaden, skickar ut informationsblad till avdelningarna. Precis som när man uppmärksammar 8 mars.

– Så att när jag går till min arbetsgivare och säger att jag har endometrios och har jätteont, inte blir ifrågasatt. Nu har jag tur och min arbetsgivare förstår min situation, men vissa blir det, säger Elin Barrljung.

Stannar hemma när endometriosen är som värst

Hon trivs med sitt yrke som processoperatör på Björkdalsgruvan utanför Sandfors, även om det ibland är ett tungt jobb och hon ibland behöver stanna hemma från jobbet på grund av hög smärta. Elin började i gruvan direkt efter studenten på pappa Fredriks initiativ, som själv jobbat där i över 30 år som processoperatör. Även det fackliga arbetet har Elin med sig sedan vaggan då hon är en av tio förtroendevalda på sin arbetsplats.

– Jag tror att mina närmsta kollegor kan se på mig om jag har en dålig eller bra dag direkt. När jag fick min diagnos berättade jag det för dem, så de känns trygga att jobba med. Har jag ont några dagar kan de säga ”sätt dig, så skottar jag”.

Trots att Björkdalsgruvan har ett vilorum använder inte Elin det särskilt ofta. Till skillnad från vad hon tidigare trodde är hennes smärttröskel väldigt hög. 

– Jag har fått höra det nu när jag blivit äldre, speciellt efter operationen, att jag har väldigt hög smärttröskel. På gott och ont. Men jag får väl vara glad för det. Att jag både är tjurskallig och har hög smärttröskel.

Nea Magoo Eriksson