”Vi måste både återvinna mer – och öppna nya gruvor”

DEBATT Gruvor påverkar alltid miljön på något sätt och vi behöver både återvinna metaller och utvinna allt som går ur gruvavfall, något vi satsar på. Men det räcker ändå inte för den gröna omställningen som nu krävs, skriver LKAB:s presschef Anders Lindberg.

Om skribenten:

Anders Lindberg är presschef på LKAB och skriver ofta på Twitter om gruvnäring och näringslivsutvecklig i norra Sverige

Älskar ni gruvor? ”JAAA” ropar några av er, ”NEEEJ” ropar några andra, men de flesta av er rycker kanske på axlarna. Oavsett vad du tycker om gruvnäringen så är du beroende av den.

Du lever i ett samhälle som har byggts upp med metaller och mineral som brutits ur berggrunden, och majoriteten av prylarna i din vardag finns tack vare gruvbrytningen, liksom elen, dricksvattnet och wifi-uppkopplingen.

Men gruvor påverkar ju miljön och klimatet! Ska vi verkligen ägna oss åt sådan verksamhet så här långt in på 2000-talet?

Jo, det ska vi, för vi behöver materialen och svensk gruvnäring driver utvecklingen mot allt mindre påverkan.

Där man startar en gruva blir det onekligen konsekvenser för naturen och miljön, just där gruvan finns. Som minst blir det ett hål i backen och högar med sten vid sidan om. Men det måste inte betyda att omgivande mark och vatten förstörs, och det måste snart inte heller betyda att klimatet skadas.

Vi på LKAB arbetar tillsammans med Vattenfall och SSAB för att göra om hela processen för att tillverka stål. LKAB:s gruvor ska bli digitaliserade och helt elektrifierade, järnmalmen ska förädlas till järnsvamp med hjälp av vätgas framställd av förnybar el, och SSAB ska tillverka fossilfritt stål i elektriska ugnar.

LKAB kan genom omställningen sänka globala utsläpp med 35 miljoner ton koldioxid per år. Det motsvarar två tredjedelar av hela Sveriges utsläpp eller tre gånger effekten av att Sveriges alla fossila bilar parkeras för gott.

Våra konkurrenter planerar för liknande omställningar, även om de inte hunnit lika långt som vi, och det är bra eftersom stålindustrin står för sju procent av de globala koldioxidutsläppen.

Alla behöver göra sitt och vi behöver jobba nära tillsammans med andra inom industrin – och övriga samhället. Genom att gå först visar vi att det är möjligt, och även vad som krävs i exempelvis tillståndshantering och energiproduktion för att fler ska kunna följa efter.

Läs också

”Positiva vindar i Norrland – men akta er för snålblåsten”

Nu behövs ordentliga satsningar på infrastruktur och kompetensutveckling för att den positiva utvecklingen i norra Sverige inte ska stanna av, skriver Carola Andersson på IF Metall södra Västerbotten.

Vi ber inte om lägre miljökrav utan om processer som tar rimligt lång tid och är mer förutsägbara än i dag. Vi vill att det görs en bredare bedömning av såväl miljö- och klimatnytta som av samhällets behov. Det är nödvändigt för industrins omställning, för en utökning av förnybar elproduktion och för ett utbyggt kraftnät. IPCC-rapporten som kom i augusti i fjol visar hur brådskande klimatfrågan är, vi har inte tid att dra den gröna omställningen i långbänk.

Som grädde på moset tänker vi på LKAB börja utvinna kritiska mineral ur det som idag klassas som gruvavfall, alltså den sten som vi separerar från järnmalmen och idag lägger på hög. I vår järnmalm finns nämligen både sällsynta jordartsmetaller och fosfor. De sällsynta jordartsmetallerna behövs i mobiler, elbilar och vindkraft, och fosfor är en viktig ingrediens i mineralgödsel som behövs för hälften av hela jordens matproduktion.

Att det inte gjorts tidigare handlar dels om teknikutveckling, det har varit för krångligt och för dyrt, och dels om marknaden. Genom att allt fler ser allvaret i klimatförändringarna ökar både efterfrågan på material till omställningen och kraven från beslutsfattare på att öka takten.

Att LKAB ska utvinna mer ur det som i dag klassas som avfall tas ibland som argument för att det inte borde öppnas fler nya gruvor. Vi måste bli bättre på återvinning, säger många.

Och det kan vi bara hålla med om, det måste och det ska vi! Metaller har ju den egenskapen att de kan smältas ner och formas om i det oändliga. Det betyder att det järn vi plockar upp i dag kommer att finnas kvar för alltid och återvinnas gång på gång.

Men. Det räcker inte när miljarder människor världen runt vill lämna fattigdom och få rent vatten, fungerande sjukvård, elektricitet och internetuppkoppling. Allt det som vi tar för givet. Därför har vi också ett ansvar att utvinna så mycket vi kan av de material som vi själva är så beroende av. Speciellt när vi kan göra det med bättre arbetsvillkor och lägre påverkan på miljö och klimat än i andra delar av världen.