Industriarbetarnas tidning

Dockorna är bästa avkopplingen

3 mars, 2022

Skrivet av

Livslång leklust Barbiedockan har haft många yrken – men aldrig industriarbetare. ”Nä, det har väl aldrig varit tillräckligt fancy”, skrattar Anna-Lena Jönis Ek, som är pappersarbetare och inbiten Barbiesamlare.

Anna-Lena Jönis Ek

Foto: David Lundmark.

Ålder: 59 år.
Bor: Villa i Stora Skedvi.
Familj: Sambon Ulf (som samlar på termosar), ­jämthunden Selma, två utflugna barn.
Gjorde förr: Jobbade på pappersbruket i Kvarn­sveden i 40 år, de sista sex åren på utlastningen.
Gör nu: Söker arbete, samtidigt som hon pluggar halvtid till behandlings­assistent.

Uppradade i hylla efter hylla står de där: slanka, långbenta och poserandes i kläder, skor, smink och frisyrer som stämplats som moderiktiga och rätta vid skilda tidpunkter under det senaste halvseklet.

Ja, varenda hyllplan bjuder på sin egen catwalk. Tidigt sextiotal här, sent sjuttiotal där, och så vidare. Plus Audrey Hepburn, Frank Sinatra och diverse andra bildsköna kändisar från förr. Samt till och med en färgad presidentkandidat.

Anna-Lena Jönis Ek är ömsom besviken ömsom glad när vi träffar henne. Besviken därför att hon i likhet med 339 andra pappersarbetare just blivit uppsagd och tvingats lämna Kvarnsveden – eller KP som det kallas. Pappersbruket utanför Borlänge som Stora Enso nyligen lade ner, och där för ­övrigt även Anna-Lenas far, farfar och gammelmorfar jobbade en gång i tiden.

I fyrtio år tjänstgjorde hon på bruket, fram till september i fjol jobbade hon skift och rattade truck.

– Det är så fruktansvärt sorgligt allting, säger hon. Nu vet jag inte riktigt vad jag ska ta mig till. Men något måste jag ju göra, jag måste ha en försörjning, en lön.

Det är inte själva samlandet som är det roliga. Det är att sitta här och pyssla med dem.

Anna-Lena Jönis Ek

Om Anna-Lena blir lite nedstämd och frustrerad så fort KP kommer på tal, så blir hon desto gladare när hon visar oss alla Barbiedockor som hon samlat på sig hemma i huset i Stora Skedvi, ungefär en halvtimmes bilkörning ifrån det numera nedlagda bruket.

Exakt hur många dockor hon har här, det vet hon inte. Men det rör sig om hundratals, säger hon medan vi ser oss omkring i hennes rum i källaren där hon förvarar merparten av dem.

– Fast jag är egentligen ingen hardcore-­samlare. Det finns de som har mycket mer och mycket finare grejer än vad jag har.

På Barbies cv: lärare, flygvärdinna, brandman, astronaut… Men som industriarbetare har hon noll erfarenhet. Foto: David Lundmark.

Förutom dockorna som poserar på sina hyllor, finns här också okammade och helt oklädda damer som ligger huller om buller under lock i stora plastbackar. De väntar på att Anna-Lena ska sätta sig framför sin Huskvarna Viking och sy upp något anständigt åt dem.

Vilket också är den stora tjusningen. Om man frågar Anna-Lena.

– Ja, det är inte själva samlandet som är det roliga. Det är att sitta här och pyssla med dem, samtidigt som jag lyssnar på radio eller på nån podd. Det är otroligt avkopplande.

Sin första Barbiedocka fick Anna-Lena när hon var fyra–fem år, men den blev utsliten och slängd för länge sedan.

– Tyvärr. Fast den sista jag lekte med som barn, den har jag kvar. Tillsammans med en grön klänning som min farmor sydde åt mig.

Då var hon i tioårsåldern.

– Så gammal att jag nästan skämdes. Jo, jag lekte länge med dockor, den sista tiden i smyg faktiskt.
Leklusten avtog emellertid när tonåren närmade sig och låg sedan i träda i flera år. Tills en dag i Stockholm 1992, samma år som Anna-Lena skulle fylla 30.

– Jag hade just köpt ett Lucky Luke-album till pappa och en pappersdocka till mamma, när jag plötsligt kom på att jag ville köpa en Barbiedocka till mig själv. Japp, jag fick ett infall i Gamla stan, gick in i en butik och sen var det kört!

Klänningar, galgar, klädställningar, provdockor … För Anna-Lena Jönis Ek är inte samlandet av Barbies det roligaste, utan att pyssla med dem och stajla dem. Foto: David Lundmark.

Sedan dess har hon alltså samlat på sig hundratals dockor och ”grejat och sytt” ihop oräkneliga små saker och plagg genom åren. Hattar, klänningar, blusar, byxor. Ja, åtskilliga timmar har hon lagt ner på sin hobby, och överallt här i rummet ligger det tyg, garn, schabloner, minigalgar, provdockor (!) och annat dockrelaterat som skvallrar om att hennes intresse för en av världens mest sålda leksaker är både äkta, genuint och stort.

Hur mycket pengar som har gått, det vill hon i likhet med många andra samlare helst inte ­veta. Visst har det kostat, men vissa saker kan också få kosta ibland, menar hon. Om man blir lycklig och glad av det vill säga. En höjdpunkt som var värd varje krona inträffade för snart 13 år sedan, när Barbie fyllde 50, då hon och ett dussintal andra svenska Barbienördar reste ända till Washington för att delta i ett stort konvent till dockans ära.

– Jag hade lite pengar kvar efter farmor då, och tänkte: ”Näe, det här måste jag bara göra!”

Barbie och hela dess koncept har stött på en hel del motstånd genom åren. Kritiker har mer eller mindre likställt denna unga plastdam med en blåst bimbo, en könsstereotyp i höga klackar och smal midja som knappt kan nämnas i samma mening som ordet jämställdhet. Med andra ord: helt olämplig för barn att leka med.

Anna-Lena har förstås hört det förut.

– Visst, det ligger någonting i den kritiken. Men jag köper det inte. Det finns betydligt värre saker som påverkar barn negativt. Som sociala medier, till exempel. Jag säger bara: Stackars flickor som växer upp nu. I dag är det ju långt värre än vad det någonsin har varit.

Det har väl med barndomen att göra. Barbie var en väldigt älskad leksak för mig när jag var barn, och det är hon fortfarande.

Anna-Lena Jönis Ek

Hon tar ner en sextiotals-Barbie från en hylla, sträcker försiktigt ut dess blus mellan tumme och pekfinger, och rättar sedan till ett par hårtestar innan hon ställer tillbaka dockan på sin plats igen.

Åtråvärd för många säkert, men nej, den kommer hon aldrig att sälja. Ingen annan docka heller.

– Nej, absolut inte! Det här handlar inte om pengar. Jag vill bara leka och ha roligt med dem!

Vad är det som är roligt?

– Jag vet inte … Antingen är du samlare eller så är du inte det.

Men vad är det du går i gång på?

– Det är svårt att förklara, men det har väl med barndomen att göra. Barbie var en väldigt älskad leksak för mig när jag var barn, och det är hon fortfarande. Och det ÄR en leksak, inget annat. En docka som ser vuxen ut.

– Dessutom gillar jag kläder väldigt mycket. Det syns inte på mig, men jag är väldigt intresserad av mode och gammal dräkthistoria. Kläder från alla tider.

Speciellt kvinnokläder ser det ut som?

– Ja, självklart, manskläder är ju inte alls lika ­roliga!

Det finns även en och annan Ken i lådorna. Foto: David Lundmark.

Men leker du verkligen med dockorna?

– Näe, inte så. När jag säger att jag leker med dem så menar jag att jag syr kläder åt dem, målar dem, ger dem nytt hår och … ja, det finns så otroligt mycket man kan göra med en docka.

Pratar du med dem också?

– Ha ha! Nä, så långt har jag inte gått. Jag tycker bara att de är så vackra helt enkelt.

Brukar du döpa dem, då? Namnge dem? Som Karin, Anna, Lena, Jessi …?

– Nä du, inte det heller! Men jag vet faktiskt många som gör det. <

Första Barbie­dockan kom 1959. Foto: TT Nyhetsbyrån

Världsberömd 63-åring

  • 9 mars 1959 är Barbie­dockans födelsedag. Skaparen amerikanskan Ruth Handler, boss för leksaksjätten ­Mattel, fick idén när hon såg en docka vid namn Bild Lilli i Västtyskland.
  • Barbara Millicent Roberts är Barbies fullständiga namn.
  • Julen 1963 kom Barbie till ­Sverige. Året därpå startade en sjuårig flicka, Mona ­Sahlin (ja, den Mona), landets första Barbie­klubb som snart skulle få ­tiotusentals medlemmar.
  • Låten Barbie Girl med Aqua toppade listorna 1997. Varpå tillverkaren Mattel stämde gruppen. ”Men vad tror du man spelade under 50-årskonventet i Washington!” säger Anna-Lena som var där.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Viskningar väckte hans dröm till liv

Viskningar väckte hans dröm till liv

För tio år sedan bestämde sig Rainer Paakkinen för att teckna varje dag. Han skulle göra fina färgkartor och naturtrogna bilder. Men det flippade ur redan efter några dagar.

Det liggande Eiffeltornet i Dalarna

Det liggande Eiffeltornet i Dalarna

Ett mästerverk i stål och glas som skimrade i rosa och blått. I dag står den öde i utkanten av ett nedlagt pappersbruk – och vad ­händer när Northvolt kommer?

”Tänk vad tillgången på energi och kompetens kan betyda”

”Tänk vad tillgången på energi och kompetens kan betyda”

Northvolt tänder ett ljus i mörkret när företaget tar över Kvarnsvedens pappersbruk, skriver Dagens Arbetes reporter Harald Gatu.

Sista lasten

Sista lasten

Klockan är 15.36 på Kvarnsvedens pappersbruk i Borlänge.

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Klart att Stora Enso stänger Kvarnsveden

Nu är det klart att Kvarnsveden läggs ner senast sista september. Men facket ger inte upp.
”Vi tror fortfarande att det finns andra som kan vara intresserade.”

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

De anställda ger inte upp om Kvarnsveden

Än lever hoppet om Kvarnsveden, åtminstone bland de anställda på golvet. ”Det är som att alla spottat sig i nävarna,” säger huvudskyddsombudet Janne Grundelius.

Här sköljs oron bort

Här sköljs oron bort

Rädslan för att bli uppsagd. Coronapandemin. Den grå vardagen. Alla tankar på sådant löses upp och försvinner så fort Roger Broman kliver ner i det iskalla vattnet.

”Kul att göra något tillsammans”

”Kul att göra något tillsammans”

På pappersbruket i Husum kan de anställda baka tunnbröd om de vill. En gammal bagarstuga står öppen för dem året om.

Kvarnsveden ett ok i förhandlingarna

Industriarbetsgivarna vägrar förhandla med Pappers om inte den infekterade frågan om Kvarnsveden tas bort från dagordningen.

Pappers säger upp avtal

Pappers har sagt upp det allmänna villkorsavtalet, som bland annat reglerar semester, övertid och föräldraledighet. Agerandet är ett svar på arbetsgivarens hållning i Kvarnsveden-tvisten.

IF Metalls kongress

Tydligt att IF Metall vill ses som ett förbund i tiden

Tydligt att IF Metall vill ses som ett förbund i tiden

Grön omställning och kvinnors villkor är kärnfrågor som hade varit främmande på IF Metalls kongresser förr i tiden. DA:s Anna Julius ser tillbaka på fem dagars kongress – och 14 års bevakning av IF Metall.

Besluten att ha koll på från IF Metalls kongress

Besluten att ha koll på från IF Metalls kongress

Förbundsstyrelsen ska verka för högkostnadsskydd för tandvård, ett Samhall utan vinstintresse och stärkt avtalspension. Det var några av besluten på IF Metalls kongress.

”Många har fått föra fram sin talan”

”Många har fått föra fram sin talan”

Fem ombud sammanfattar sina intryck från IF Metalls kongress.

Bryter tabu kring förlossnings­skador – fick förbundsstyrelsen att ändra sig

Bryter tabu kring förlossnings­skador – fick förbundsstyrelsen att ändra sig

Tusentals kvinnor lider i tystnad av sina förlossningsskador på arbetsplatser runt om i Sverige. Susanna Svenssons starka berättelse fick förbundsstyrelsen att svänga. IF Metall tillsätter nu en arbetsgrupp för att belysa problematiken.

Vill få bort åldersgränser för avtalspension

Vill få bort åldersgränser för avtalspension

IF Metall ska jobba hårdare för att alla ska få avtalspension inbetald hela arbetslivet. ”Det är ruskigt viktigt”, säger Jonas Seppälä som var en av dem som gick upp och talade för motionerna.

Nya utmaningar för metall­facket i Kenya när industrin ställer om

Nya utmaningar för metall­facket i Kenya när industrin ställer om

Hallå där Rose Omamo, generalsekreterare för Amalgamated Union of Kenya Metal Workers (AUKMW), en av de internationella gästerna under IF Metalls kongress.

”Rå jargong sitter inte i väggarna, den sitter i människorna”

”Rå jargong sitter inte i väggarna, den sitter i människorna”

Pia Johansson från avdelning 13 Bergslagen fick hela kongressen att applådera när hon talade om sexism och trakasserier. Dessutom fick hon tillsammans med andra talare förbundsstyrelsen att ändra sig.

Attackerna på facken i Belarus fördöms av IF Metalls kongress

Attackerna på facken i Belarus fördöms av IF Metalls kongress

I skuggan av Rysslands anfallskrig mot Ukraina har förtrycket hårdnat i Belarus. IF Metalls kongress fördömer regimens attacker på oberoende fackförbund och arresteringar av fackliga ledare.

”Se er i spegeln – mångfalden saknas”

”Se er i spegeln – mångfalden saknas”

Ferenc Kovacs från valberedningen lämnade över en spegel till förbundsstyrelsen, och bad dem se om människor med utomeuropeisk bakgrund syntes i den.

”Vi måste skriva stadgar som håller över tid”

”Vi måste skriva stadgar som håller över tid”

Om man ska vara förtroendevald inom IF Metall måste man dela förbundets värderingar, beslutade kongressen. Men Hans Andersson, avdelning 4 Mitt i Norrland, var rädd att bestämmelsen kan utnyttjas på fel sätt.

”Vi är bara vanliga arbetare som vill ha högre lön”

”Vi är bara vanliga arbetare som vill ha högre lön”

På måndagsmorgonen reste IF Metall-medlemmen Andreas Köhler från Karlstad till Göteborg för att protestera mot industriavtalet och fackens lönebud.