KRÖNIKA Den 8 mars uppmärksammar vi mäns våld mot kvinnor. Med rätt kunskap är jobben en viktig plats där utsatta kan börja få hjälp.
Marie Nilsson är förbundsordförande för IF Metall.
När IF Metall i år uppmärksammar internationella kvinnodagen, 8 mars, är vårt tema mäns våld mot kvinnor. Någon kanske undrar om det verkligen är en facklig fråga?
Självklart. Det är ett stort samhällsproblem som drabbar våra medlemmar och deras arbetsliv. För ett antal år sedan uppskattade Socialstyrelsen att mäns våld mot kvinnor årligen kostar samhället uppemot 3,3 miljarder kronor. Och då var inte kostnaderna för psykiskt lidande inräknade.
Att vara drabbad av våldet är aldrig den utsattas enskilda, privata problem. Alla i omgivningen kan göra något, alla har vi ett ansvar att reagera.
För många utsatta kan arbetsplatsen vara den enda frizonen från våld och kränkningar. Jobbet kan vara det enda sammanhanget där en våldsutsatt person har normala sociala kontakter. Och det kan också vara en plats där hjälp och stöd kan finnas att få.
Alltför ofta saknas dock medvetenheten om hur och vad vi ska göra för att hjälpa.
Här spelar arbetskamraterna en mycket viktig roll. Att våga ställa frågan om man misstänker att en arbetskamrat blir utsatt för våld, eller till och med är den som utsätter, kan vara första steget för att stoppa det.
Vi som fackliga ledare, förtroendevalda och arbetskamrater har ett viktigt ansvar. Vi måste lära oss se tecknen och våga ställa frågor, för att på så vis aktivt kunna stötta.
Vi tror och hoppas att IF Metall som en mansdominerad fackförening har stor möjlighet att nå ut med ökad kunskap om detta allvarliga samhällsproblem. Inför årets 8 mars har vi därför tagit fram utbildningsmaterial och kurser till arbetsplatser och förtroendevalda.
Men frågan kommer självklart att bli en integrerad del i vårt fackliga arbete även fortsättningsvis. I förlängningen vill vi hitta nya arbetssätt för att förändra och skapa en långsiktig samverkan med våra arbetsgivare.
Om mäns våld mot kvinnor någonsin ska upphöra måste män säga ifrån till andra män som misshandlar kvinnor psykiskt och fysiskt.
Det handlar om att vara goda förebilder. Inte bara som enskilda individer, utan även som gemensam organisation. Att arbeta mot våld i nära relationer handlar om att försvara människovärdet – en självklar facklig kamp.