Hunden ropar: Du behöver sol!

Krönika En del möter våren med de björkvita benen i shorts. Andra skyddar sig mot det hårda ljuset i en varm jacka.

Vad är det här för ett besynnerligt folk? Var har vi hamnat? Svenskarna står som surikater med näsan i skyn. Varför gör de så här? Mycket märkligt.

I början av 90-talet umgicks jag med kurder som flytt från Turkiet. De hade starka intryck av första dagarna i det nya landet. Det var vår, fortfarande kallt, solen sken skarpt. Kurderna höll sig inomhus och lugnade nerverna med att baka bröd. Genom fönstret betraktade de underliga svenskar.

De kurdiska vännerna skrattade åt minnet och sa: Nästa vår stod också vi med näsan mot solen. Efter en solfattig bister vinter knäppte vi upp vinterjackorna och blev soldyrkande statyer. Med böjda nackar lapade vi efterlängtat ljus. Vi hade blivit svenskar.

Många svenskar blir som tossiga så fort solen ger ifrån sig lite värme. De drar på sig shortsen och blottar björkstamsvita ben. En granne på landet går i shorts från slutet av april till september. Även om det snöar. Det är bara att bestämma sig: Nu är det sommar!

Andra blir som jag, byltar på sig och möter solen i små doser. Jag fryser aldrig så mycket som på våren. Något med luftfuktigheten, eller kanske är det vårdeppighet. Jag känner mig solkig och ömtålig. Förskräckt över att plötsligt exponeras av en hård strålkastare. Och svårast av allt: Förväntas bli en vårspelevink.

Relationen till solen är en vattendelare. Ett par som bestämmer sig för att leva samman bör reda ut relationen till solen. Det blir ett helvete om den ena är soldyrkare och den andre finner livsandarna i skuggan. Om den ena vill ligga på stranden och jäsa hela dagarna medan den andre blir yr, får rastlösa ben och känner hur det sticker i huden efter en halvtimma. Den solskygga går hellre i skogen eller strosar runt i en medelhavsstads svala gränder.

Kärlek kan förstås övervinna mycket. Tänker på den älskade barnboksförfattaren Lennart Hellsing som levde tillsammans med den lika älskade skådespelaren Yvonne Lombard. I en intervju läste jag att när de var i skärgården satt han inne och kedjerökte medan hon cyklade runt ön och badade i havsvikarna. Han jobbade på nätterna och sov på dagarna medan hon gick upp tidigt och njöt av sommaren.

När umgicks de? Jo, vid middagstid. Hon satt i trädgården med sin mat medan han höll sig kvar inomhus.
Men ytterdörren var öppen. De ropade under måltiden. Man inrättar sig efter varandras egenheter. Vänjer sig.

När detta skrivs är det hett. Min hund solar på balkongen och ger ifrån sig ett kort skall. Det betyder:
Kom ut! Du behöver sol. Håll mig sällskap.