Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Hunden ropar: Du behöver sol!

26 maj, 2022

Skrivet av

Krönika En del möter våren med de björkvita benen i shorts. Andra skyddar sig mot det hårda ljuset i en varm jacka.

Anneli Jordahl är författare.

Vad är det här för ett besynnerligt folk? Var har vi hamnat? Svenskarna står som surikater med näsan i skyn. Varför gör de så här? Mycket märkligt.

I början av 90-talet umgicks jag med kurder som flytt från Turkiet. De hade starka intryck av första dagarna i det nya landet. Det var vår, fortfarande kallt, solen sken skarpt. Kurderna höll sig inomhus och lugnade nerverna med att baka bröd. Genom fönstret betraktade de underliga svenskar.

De kurdiska vännerna skrattade åt minnet och sa: Nästa vår stod också vi med näsan mot solen. Efter en solfattig bister vinter knäppte vi upp vinterjackorna och blev soldyrkande statyer. Med böjda nackar lapade vi efterlängtat ljus. Vi hade blivit svenskar.

Många svenskar blir som tossiga så fort solen ger ifrån sig lite värme. De drar på sig shortsen och blottar björkstamsvita ben. En granne på landet går i shorts från slutet av april till september. Även om det snöar. Det är bara att bestämma sig: Nu är det sommar!

Andra blir som jag, byltar på sig och möter solen i små doser. Jag fryser aldrig så mycket som på våren. Något med luftfuktigheten, eller kanske är det vårdeppighet. Jag känner mig solkig och ömtålig. Förskräckt över att plötsligt exponeras av en hård strålkastare. Och svårast av allt: Förväntas bli en vårspelevink.

Relationen till solen är en vattendelare. Ett par som bestämmer sig för att leva samman bör reda ut relationen till solen. Det blir ett helvete om den ena är soldyrkare och den andre finner livsandarna i skuggan. Om den ena vill ligga på stranden och jäsa hela dagarna medan den andre blir yr, får rastlösa ben och känner hur det sticker i huden efter en halvtimma. Den solskygga går hellre i skogen eller strosar runt i en medelhavsstads svala gränder.

Kärlek kan förstås övervinna mycket. Tänker på den älskade barnboksförfattaren Lennart Hellsing som levde tillsammans med den lika älskade skådespelaren Yvonne Lombard. I en intervju läste jag att när de var i skärgården satt han inne och kedjerökte medan hon cyklade runt ön och badade i havsvikarna. Han jobbade på nätterna och sov på dagarna medan hon gick upp tidigt och njöt av sommaren.

När umgicks de? Jo, vid middagstid. Hon satt i trädgården med sin mat medan han höll sig kvar inomhus.
Men ytterdörren var öppen. De ropade under måltiden. Man inrättar sig efter varandras egenheter. Vänjer sig.

När detta skrivs är det hett. Min hund solar på balkongen och ger ifrån sig ett kort skall. Det betyder:
Kom ut! Du behöver sol. Håll mig sällskap. 

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Rösta för jobben och solidariteten

Rösta för jobben och solidariteten

Jobbfrågan är osynlig och för första gången riskerar Sverige att få ett fascistiskt parti i regeringsställning, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

”Vi viker oss för landet som fängslar och torterar”

”Vi viker oss för landet som fängslar och torterar”

När Claes Norden genomförde en facklig konferens i Istanbul på 1990-talet möttes han av vittnesmål om tortyr av fackliga aktiva. ”Sveriges nya Nato-kompis ligger fortfarande på ITUCS svarta lista”, påminner han.

Det är också en styrka att vara pragmatisk

Det är också en styrka att vara pragmatisk

Ett medlemskap i Nato behöver inte betyda att vårt arbete för fred och mot kärnvapen behöver tystna. I bästa fall kan det bli tvärt om, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Så kan vi i arbetarrörelsen jobba mot vapnen

Så kan vi i arbetarrörelsen jobba mot vapnen

Även om frågor om krig och fred är något av de svåraste arbetarrörelsen har att handskas med kan vi inte lämna över dem till militärallianser, vapenlobbyister och statsrepresentanter, skriver skribenten och volvoarbetaren Lars Henriksson.

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Vidden av svinpesten tas in i små portioner

Jag har tafatt börjat ge upp alla planer som på något sätt berör skogen, skriver författaren Sven Olov Karlsson.

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

”Naivt att tro att facken kan vara opolitiska”

Facken behöver vänsterpolitik precis som arbetsgivarna pumpar in pengar till högerpartier, skriver Pappers första vice ordförande Mikael Lilja.

Vad vill du att vi ska skriva om?

Vad vill du att vi ska skriva om?

Nu har jag så smått hunnit sätta mig in i de nya rutinerna på Dagens Arbete. Berätta gärna för mig vad du vill läsa mer om!

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

”Tar vi inte strid för löner och rättigheter är facket förlorat”

Om arbetarna ska betala för samhällets kriser medan facken tittar på är rörelsen förlorad. Då måste vi bygga något nytt, skriver industrarbetaren Andreas Köhler.

Vi förtjänar bättre än så här

Vi förtjänar bättre än så här

egeringen avskaffade dansförbudet. I övrigt har vi bara fått oro. För jobben, elpriserna, skolorna, dödligt gängvåld och terrordåd, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi kan förändra genom kärlek

Vi kan förändra genom kärlek

Om vi bemöter våra olikheter med nyfikenhet blir både samhället och våra arbetsplatser bättre platser – för alla, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Kris i byggbranschen

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Så gick det för arbetarna som fick gå från husfabriken

Osäkerheten på marknaden gör att återstarten för K2A Trähus skjuts på framtiden.