”Sverige har en bra utgångspunkt för omställningen”

Hallå där Det räcker inte att satsa på forskning, staten måste dela på riskerna även i produktionen om den ekologiska och sociala omställningen i industrin inte ska halka efter. Det säger DA:s ny krönikör Kajsa Borgnäs, som uppmanar alla industriarbetare att vara med att driva på förändringarna.

Kajsa Borgnäs

Ålder: 39
Bor: Berlin-Kreuzberg.
Familj: man och två barn. 
Gör helst efter jobbet: leker med mina barn.
Läser just nu: nyheter om Ukraina.
Lyssnar på: morgonnyheterna.
Ser på tv:n: TV-serien ”Tjernobyl”.

Vem är du?

– En svensk-tysk socialdemokrat som har jobbat länge inom både den svenska och nu den tyska arbetarrörelsen, med frågor om social och ekologisk hållbarhet. Det är frågor som blir allt viktigare, inte minst ur arbetstagperspektiv. Både i Sverige och i Tyskland finns det många bra förutsättningar, men också utmaningar.

Har du någon personlig koppling till själva industriarbetet?

– Nej. Jag kommer från en tjänstemannasläkt. Närmsta är väl att vårt sommarställe utanför Norrköping ligger nära ett pappersbruk. Så jag vet i alla fall hur den ser både inne och ute, och hur den luktar när vinden ligger på. Men jag har alltid varit fascinerad över industrins roll, för samhället i stort och för ekonomin.

Vad har du för relation till Dagens Arbete?

– Jag läser en del svenska medier och då är DA en av dem som dyker upp i mina flöden. Er chefredaktör Helle Klein är en bekant röst i den svenska debatten.

Du är chef för en tankesmedja, vad gör man då?

– Vi tar fram rapporter och artiklar, och ordnar konferenser om hållbar omställning av industrin. Vi bedriver inte forskning men lyfter den som finns, om nya tekniker och företagsmodeller, och om hur man kan hjälpa arbetstagare i olika former av utbildning vid en omställningsprocess. Vi har också ett visst lobbyuppdrag mot olika departement, och utbildar tyska fackligt förtroendevalda i viktiga frågor som rör omställningen.

I din första krönika skriver du om hur industrin och staten måste hjälpas åt för att ställa om till grön industri. Kan du ge något exempel på samarbeten som finns, och på fler projekt du önskar se framöver?

– I Sverige finns ett starkt statligt stöd för forskning och utveckling inom företagen, men ett svagt stöd för investeringarna. Företag som vill ställa om med ny teknik måste bära mycket av kostnaderna själva och det är dyrt och riskabelt.

Kajsa Borgnäs tar solcellsindustrin som exempel, där Sverige länge bedrivit forskning men produktionen flyttade först till Tyskland och nu till Kina. Hon säger att satsningen på Hybrit inte kan vara en engångsföreteelse, utan skulle vilja se liknande projekt inom cement, glas, aluminium och keramik.

– Och till mycket inom omställningen kommer det att behöves oerhörda mängder energi. Där måste staten ingå tekniska partnerskap med de inblandade företagen, och dela på kostnaderna för en förnybar el-infrastruktur.

Det har varit två år av pandemi, nu har Ryssland attackerat Ukraina och vi har krig i Europa. Hur ser du att de här sakerna påverkar omställningen till hållbar industri?

– Vad som blivit tydligt nu är att många konflikter till stor del handlar om just tillgång till energi. Även om det inte är orsaken till kriget i Ukraina så påverkar det hur omvärlden kan agera. Ryska gasen till Tyskland, oljan till USA. Och Kina som står för 60–70 procent av världens ovanliga metaller, som behövs exempelvis till batteritillverkning. Vi kommer att behöva hitta fredliga sätt att samarbeta med länder som inte är demokratier, om vi ska klara omställningen i tid.

Vad vill du mer säga till DA:s läsare, som nu kan ta sig an din första krönika?

– Att Sverige ändå har en bra utgångspunkt för hållbar omställning. Se på den med tillförsikt, var med och driv fram den!