Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

24 maj, 2022

Skrivet av

PERSPEKTIV Mer pengar på kontot. Även när prisökningarna tagit sitt. Det är fackets mål i varje avtalsrörelse. Men hur ska reallönen kunna fixas när inflationen brakar iväg? Det frågar sig DA:s Harald Gatu.

Harald Gatu, reporter.

Två färska siffror har skakat avtals-Sverige inför den kommande lönerörelsen: 6,4 procent. Och 8,2 procent.

Den första noteringen avser hur mycket priserna steg i Sverige förra månaden jämfört med för ett år sedan. Inflationstakten uppgår till 6,4 procent, den högsta på över trettio år.

Den andra siffran dundrade in söderifrån, från Tyskland. Där har just metallarbetarförbundet IG Metall inlett avtalsförhandlingarna inom stålindustrin. Facket kräver ett ettårsavtal med löneökningar på 8,2 procent. Det saftigaste lönekravet på årtionden.

De svenska löneförhandlarna har fått något att fundera på.

Tyska metallarbetarförbundet IG Metall kräver löneökningar på 8,2 procent. Den tyska lönerörelsen blir högintressant för de svenska fackförbunden att följa. Foto: TT Nyhetsbyrån

Den kommande avtalsrörelsen blir inte lik någon annan. Så brukar det förvisso alltid låta. Men omständigheterna den här gången är exceptionella. Pandemi, extrem materialbrist, globala transportproblem och ett krig i Europa. Allt detta sammantaget har drivit upp priserna i en takt som vi inte har varit med om på länge.

Löneförhandlarna, företagen och löntagarna står inför en helt ny, ovan och komplicerad verklighet.

Under det senaste kvartsseklet har löntagarna vant sig att deras löner stigit mer än prisökningarna, reallönen har alltså ökat. Ett par procent i avtalshöjning funkade så länge inflationen knappt var mätbar. Det var då det. Men nu då? När inflationen plötsligt brakat iväg till över 6 procent? Ska facket försöka ro hem 7-8 procent då?

Inom industrin har facken betonat värdet av en jämn löneutveckling, oavsett upp- eller nergångar i ekonomin. Oavsett hur mycket eller hur lite priserna har stigit. Det ger stabilitet, förutsägbarhet för företagen och i förlängningen en stabil löneutveckling. Bra för sysselsättningen, bra för konkurrenskraften, enligt facket.

När inflationen var näst intill obefintlig pressades facken av arbetsgivarna som sa: varför ska priset på arbete öka när alla andra priser inte ökar? Arbetsgivarnas nollbud – inga löneökningar – motiverades med att ”den faktiska inflationen” var noll. Noll i prisökning ger noll i löneökning.

Ändå blev det löneökningar under låginflationsåren. När Industriavtalet nu firar 25-årsjubileum kan dess tillskyndare peka på att förhandlingsordningen faktiskt gett reallöneökningar under hela kvartsseklet.

Nu då? En sak är säker: du kommer inte att höra någon arbetsgivare säga att löneökningarna ska ta hänsyn till ”den faktiska inflationen” när denna dragit iväg till 6,4 procent.

Elpriserna har under vintern slagit hårt mot många hushåll. Foto: TT Nyhetsbyrån

Idag stiger alltså priserna som en följd av pandemin och Ukrainakriget. Inflationen var på väg upp redan under pandemin. Nedstängda länder med nedstängda fabriker ledde till brist på komponenter och störningar i transporterna. Brist skapar prisökningar.

Sedan kom Ukrainakriget som – vid sidan av den mänskliga tragedin – förvärrade bristen och störningarna. I Sverige är det framför allt el, drivmedel och mat som har blivit dyrare.

Vad är KPIF?

Sedan september 2017 mäter Riksbanken inflation som KPI (konsumentprisindex) med fast ränta, KPIF. Måttet räknar bort effekten av ändrade räntesatser på hushållens bostadslån.

De här prisökningarna kommer att sätta sin prägel på den kommande avtalsrörelsen. I synnerhet som de redan nu urholkar värdet av tidigare avtalsuppgörelser. Nyligen rapporterade Medlingsinstitutet att reallönerna vid den senaste mätningen i februari minskat med 2,6 procent jämfört med för ett år sedan.

Visserligen dröjer det mer än ett halvår innan de fackliga kraven överlämnas till arbetsgivarna, men under hösten ska kraven spikas och diskussionerna är naturligtvis redan i full gång.

Inför varje avtalsrörelse brukar fackets medlemmar höras om de viktigaste kraven. Höjd reallön hamnar för det mesta i topp. Den gick att fixa i låginflationssamhället.

Så fort det kan svänga. Här har Riksbanken år efter år försökt blåsa liv i inflationen så att ekonomin smörjs med låga, försiktiga prisökningar eftersom sjunkande priser är skadligt på sitt sätt. Om du vet att priserna sjunker och allt blir billigare i morgon, då slutar du och alla andra att konsumera. Då stannar ekonomin av. Den risken är numera avskriven.

Hata inflationen, uppmanade den gamle LO-ekonomen Gösta Rehn på sin tid. Han var en av arkitekterna bakom den solidariska lönepolitiken som skulle ge lika lön för likvärdigt arbete. Inflationen stod i vägen för ett mer rättvist samhälle, argumenterade han.

För det första urholkar den reallönerna då penningvärdet försämras. Den urholkar också värdet av dina besparingar. Den som gynnas i ett höginflationssamhälle är den som sitter på stora fasta tillgångar som fastigheter eller diamanter, värdefull konst etc.

Men framför allt skapar en hög och ryckig inflationstakt osäkerhet om framtiden, både för hushållen och för företagen. Det blir svårt att planera på lång sikt. Riskerna blir större och företagen kräver högre vinster för att försäkra sig mot risktagandet. Osäkerheten gynnar kortsiktighet och spekulation och missgynnar långsiktiga investeringar.

Efter det tumultartade 1980-talet gavs centralbankerna runtom i världen en självständig roll med uppgift att slå vakt om ett stabilt penningvärde. Syftet var att med räntans hjälp hålla inflationen på mattan.

I Sverige fick Riksbanken sin självständighet ungefär samtidigt som Industriavtalet sjösattes. I den nya förhandlingsordningen gavs Riksbanken en nyckelroll genom att sätta upp ett mål för inflationen. Prisökningarna skulle hålla sig på 2 procent. Det inflationsmålet har för industrins fack och arbetsgivare varit själva ankaret i lönebildningen. Med andra ord: man förutsätter att Riksbanken ska se till att inflationen håller sig på runt 2 procent. Arbetsgivarna och facken vet därigenom vilken kostnadsutveckling som är att vänta.

För att nå inflationsmålet har Riksbanken ett antal verktyg. Det viktigaste är räntan. Med räntan kan Riksbanken gasa eller bromsa ekonomin. 

För några veckor sedan tryckte Riksbanken försiktigt på bromspedalen eftersom priserna steg så snabbt. Räntan höjdes för första gången på mycket länge.

Dessutom flaggade man för fler räntehöjningar framöver. Vilket föranledde kritik eftersom högre ränta gör att lånen blir dyrare. Högre ränta drabbar exempelvis den som lånar till sin bostad eller företagaren som lånar till investeringar i verksamheten.

Men räntehöjningen välkomnades också. Av dem som vill att Riksbanken ska bekämpa inflationen.

Nu är det en ganska liten del av inflationen som Riksbanken verkligen kan bekämpa med att höja räntan. Varken halvledarfabriker i Taiwan eller ryska gasbolag bryr sig om hur Sveriges Riksbank sätter räntan.

”Penningpolitiken behöver agera så den höga inflationen inte biter sig fast.” Riksbankens chef Stefan Ingves lämnade i slutet av april besked att styrräntan höjs med 0,25 procentenheter. Man lyfte samtidigt ränteprognosen kraftigt. Foto: TT Nyhetsbyrån

Däremot är Riksbankens räntehöjning en signal till fackens förhandlare, till arbetsgivarna, till politiker och till allmänheten. Signalen lyder: Vi höjer räntan för att vi ska se till att inte inflationen får fotfäste i vår ekonomi!

Signalen handlar om att knäcka själva förväntningarna på ökad inflation. Om företagen inte förväntar sig stigande inflation höjer man heller inte priserna nämnvärt. Och om facken inte förväntar sig hög inflation då ställer man inte lika höga lönekrav.

Så förvänta dig inte att priserna ska stiga framöver. Om något år eller två är inflationen tillbaka på en normal, betydligt lägre nivå, säger Riksbanken i sin senaste penningpolitiska rapport. Önsketänkande? Bedömningen delas av många. Nu senast av analytikerna i ansedda Oxford Economics Why we see eurozone inflation slowing sharply next year – Oxford Economics som säger: om ett par år sjunker inflationstakten tillbaka till ett par procent. Orsaken skulle vara att pandemins effekter på prisökningarna börjar klinga av. Och att rusningen efter råvaror inte kommer att driva upp priserna lika mycket som under senare tid.

Men än så länge fortsätter priserna att stiga.

Foto: TT Nyhetsbyrån

I Tyskland är inflationstakten ännu högre än i Sverige. Senaste noteringen: 7,4 procent. Den högsta på 40 år.

Följaktligen klämde metallarbetarförbundet IG Metall häromveckan i med ett lönekrav på 8,2 procent på ett år inom stålindustrin. Utgången blir vägledande för IG Metalls förhandlingar inom den stora tyska verkstadsindustrin i höst. Och utgör den fond mot vilken diskussionerna inför svenska lönerörelsen kommer att föras.

I takt med Europa, brukar de svenska industrifacken åberopa när de funderar ut vilket löneutrymme som är rimligt. Gissa om tysk lönerörelse kommer att närstuderas framöver. Och även den finska, där verkstadsindustrin förhandlar senare i år.

De flesta av dagens fackliga löneförhandlare var med när svensk ekonomi efter år av flammande inflationsbrasor fick se ett par hundra tusen industrijobb gå upp i rök i samband med 90-talskrisen.

Innan den kraschen hade inga reallönehöjningar synts till på många, många år, trots tvåsiffriga nominella lönelyft. Prisökningarna käkade upp det mesta.

Kraschen drev upp arbetslösheten till den högsta sedan mellankrigstidens depression och frestade arbetsgivarna att försöka ge sig på den kollektivavtalsordning som funnits på plats sedan början av 1900-talet.

De där åren finns i fackets kollektiva minne. Och därför kommer facken inte att låta sig dras in i någon inflationsspiral. Stabilitet och långsiktighet har gjort oss gott, brukar det sägas. Samtidigt kvarstår uppdraget att skydda reallönerna. Hur gör man om tyska IG Metall lyckas få ett ettårigt avtal på 5-6 procent? Ska man då gå ”i takt med Europa”?

En kommentar till “Hur ska reallönen räddas när priserna skenar?

  • Självklart skall löntagarna få sitt. Om näringslivet har utrymme att höja löner med 20 – 50 % så är detta ett riktmärke för hur företagen har pengar i kassan. Det är bara att betala rimliga löner och att avtalsrörelsen har fått sitt riktmärke av näringslivet och dess direktörer vad som anses rimligt.

    Men vågar den samlade fackföreningsrörelsen ta denna chans/risk/möjlighet?
    Knappast tror jag.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Inflationen ett dilemma för facket

Inflationen ett dilemma för facket

Jobb, investeringar, reallöneökningar – facket borde jubla. Men ett spöke från förr har dykt upp: inflationen. Den ställer fackföreningsrörelsen inför ett dilemma, skriver Harald Gatu.

I en orolig tid måste vi hålla i hop

I en orolig tid måste vi hålla i hop

Vi ska återigen teckna avtal i ett osäkert värld, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

”Något litet extra borde man väl kunna få”

”Något litet extra borde man väl kunna få”

Förra året gav kollektivavtalen inga lönehöjningar alls. Nu förhandlar många fackklubbar för att få ut lite extra som kompensation för hög inflation och rusande bränslepriser.

Slutbud lämnat i kväll

Slutbud lämnat i kväll

Facken och arbetsgivarna inom industrin har på lördagskvällen fått ett slutbud att ta ställning till. Ett besked väntas tidigast söndag morgon.

Avtalsrörelsen från a till ö

Avtalsrörelsen från a till ö

Vad betyder lönepott, fredsplikt, reallön? Här är guiden för dig som är vilse i avtalsspråket. Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra. Från a till ö.

Striden om märket

Striden om märket

Industrins modell för lönesättning är under press. Dagens Arbete förklarar varför, och visar i en film vad märket är.

Rapport: tjänstemännen drar ifrån

Industrins lönemärke har satts för lågt och det har lett till ökade klyftor, enligt en rapport från LO-förbunden inom 6F och tankesmedjan Katalys. Slutsatserna sågas totalt av kritikerna.

Pappers vill ha ny modell för lönebildningen

Pappers ordförande Matts Jutterström säger att det tjugo år gamla Industriavtalet måste göras om: – Ibland undrar man varför inte Pappers och Gruv får sätta ”märket”. Vi är ju lika mycket exportberoende basindustri som verkstadsindustrin.

IF Metall varnar för konflikt

IF Metall varnar för konflikt

Med två veckor kvar till att avtalet går ut och många tunga frågor olösta, skramlar IF Metall med strejkvapnet.

– Vi kan inte acceptera arbetsgivarnas krav på ytterligare makt, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.

Historisk ränta ska få fart på hjulen

När priser faller försvinner jobben. ”Så här illa har det aldrig varit”, säger Sonny Bergfeldt på Surahammars bruk. Där kan Riksbankens minusränta införs för att få fart på ekonomin. Det ska bli dyrare att spara och billigare att slösa.

Val 2022 Eftersnack om valresultatet

”Vi måste hitta det vi tror på”

”Vi måste hitta det vi tror på”

Vi har fått ett valresultat där många arbetare röstat emot sina egna intressen. I dagens känslodebatt saknar jag den ideologiska grunden, skriver Dan Strängby.

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

Utan kamp förtvinar våra solidariska rötter

När få , om ens någon, upplevt fackliga kraftmätningar lockar låtsaslösningar – som fantasier om ett svenskare Sverige, skriver Volvoarbetaren Lars Henriksson.

Förloraren blir vinnare

Förloraren blir vinnare

Helle Klein: Ulf Kristerssons M förlorade stort men de ler för att regeringstaburetterna hägrar. Och nu har Sverige ett av västvärldens största högerextrema partier i regeringsmakten.

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kan valresultatet vara en välsignelse?

Kanske är det det som krävs, att Socialdemokraterna inte sitter vid makten utan får knyta näven i fickan och komma tillbaka starkare, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Den anständiga högerns haveri

Den anständiga högerns haveri

Det blev som väntat en valrysare och valvakan pågår än. När detta skrivs har 1500 valdistrikts röster räknats och det är ännu mycket jämnt. Den rödgröna sidan leder och skulle detta resultat stå sig när alla röster är räknade blir Magdalena Andersson ny statsminister. Det skulle då stämma överens med både TV4:s och SVTs vallokalsundersökningar. […]

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

”Vi vill skapa jobb genom att leda klimatomställningen”

Regeringens mål är tydligt: de nya jobben som klimatomställningen skapar ska hamna i Sverige, skriver utrikeshandelsminister Anna Hallberg (S) och IF Metalls ordförande Marie Nilsson.